AI verkar inte så vass på grundskolekemi/fysik...
Den kunde väl åtminstone hålla reda på skillnaden mellan vätskor och gaser. Gör man inte det så blir det såhär virrigt. Vattenånga är inte "en liten dimma". Den är fortfarande vatten i vätskefas, bara i mycket mindre droppar än regnets. Så små att de svävar i luften, men lik förbaskat en vätska. Den kan då t ex bilda moln som vi kan se.
Vattenånga (vatten i ångfas) är en gas. Den kan vi inte se. Dess molekyler, till skillnad från vatten i vätskefas som har en given volym för givet antal molekyler (och vid given temperatur, om man ska vara noga), är i praktiken helt obundna till varandra och kan (inom vissa gränser, där de tvingas ur ångfasen) sprida sig fritt i t ex andra gaser.
Vi är alltså nere på storleksordning tre atomer (varav två de minsta som finns). För en sådan molekyl kan ett skikt av ett för oss helt homogent fast material se ut som ett glest 3D-galler, eller en stege att klättra på.
Toray (m fl) har alltså pillat ihop ett material med en struktur som både attraherar/adsorberar ångmolekylerna till sin yta och sen hjälper dem att klättra vidare ut på andra sidan genom ett sådant "galler" (eller "stege" av en molekylkedja). Det handlar alltså inte om fysiska hål/porer i materialet.
Vi hade faktiskt en tråd om detta redan 2018, och inläggen på denna sida, särskilt citatet i inlägg #20 från en länk i inlägg #19, beskriver principerna klart redigare än AI
Den kunde väl åtminstone hålla reda på skillnaden mellan vätskor och gaser. Gör man inte det så blir det såhär virrigt. Vattenånga är inte "en liten dimma". Den är fortfarande vatten i vätskefas, bara i mycket mindre droppar än regnets. Så små att de svävar i luften, men lik förbaskat en vätska. Den kan då t ex bilda moln som vi kan se.
Vattenånga (vatten i ångfas) är en gas. Den kan vi inte se. Dess molekyler, till skillnad från vatten i vätskefas som har en given volym för givet antal molekyler (och vid given temperatur, om man ska vara noga), är i praktiken helt obundna till varandra och kan (inom vissa gränser, där de tvingas ur ångfasen) sprida sig fritt i t ex andra gaser.
Vi är alltså nere på storleksordning tre atomer (varav två de minsta som finns). För en sådan molekyl kan ett skikt av ett för oss helt homogent fast material se ut som ett glest 3D-galler, eller en stege att klättra på.
Toray (m fl) har alltså pillat ihop ett material med en struktur som både attraherar/adsorberar ångmolekylerna till sin yta och sen hjälper dem att klättra vidare ut på andra sidan genom ett sådant "galler" (eller "stege" av en molekylkedja). Det handlar alltså inte om fysiska hål/porer i materialet.
Vi hade faktiskt en tråd om detta redan 2018, och inläggen på denna sida, särskilt citatet i inlägg #20 från en länk i inlägg #19, beskriver principerna klart redigare än AI
