Kroppens GPS

TrackerTeam; sa:
Till gundj (Gunnar Djerf): "Den tiden du lägger ner för att hitta ett spâr att följa fram till den försvunna personen kan jag använda för att finna personen".

Hur gör du då? Lite nyfiken på hur du tänker.

Medan du letar efter ett spår att följa, hur du ska veta vart du ska börja söka spåret vet jag inte, senast kända plats?
Under den tiden har jag sökt en eller två kilometerrutor med min räddningshund.
 
öringen; sa:
TrackerTeam; sa:
Till gundj (Gunnar Djerf): "Den tiden du lägger ner för att hitta ett spâr att följa fram till den försvunna personen kan jag använda för att finna personen".

Hur gör du då? Lite nyfiken på hur du tänker.

Tips: kolla Gunnars profil ;)

Vår spårarvän är inte så bra på att spåra info på nätet :) Men det är ju inte nysnö här :)
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
Hundar (förarna) är duktiga men ofta överskattade.

När jag låg inne lekte vi lite med flygbasjägarna (med hund) vilket var ganska roande.

Är spåret färskt, visst, men annars så är det tufft.

Men det är ju även lite skillnad mellan att spåra dementa hilda och sergei bobka med kalashnikov.

ämnet har tydligen även behandlats här

http://forum.soldf.com/index.php?showtopic=13542
 
Snubben, jag vill bara påtala en liten skillnad, försvarets hundar hanteras av värnpliktiga under en begränsad tid.
Våra hundar tränas i princip från dom är 8 veckor och resten av livet av samma förare. Dessa testas 2 gånger om året under en eller tvådagarsövnigar inkluderande alla tänkabara störningar. Dessutom testas ekipagen för polisen en extra gång per år och internationella ekipage ytterligare en gång. Så det är inga klåpare som kommer ut med sina hundar i skogen.
Men jag håller med dig Snubben att en del av de försvarsägda hundar jag sett inte varit så roliga, medans många är otroligt duktiga hundar i händerna på en kompetent förare.
För att ytterligare förtydliga så arbetar en eftersökshund med alla sinnen. Den spårar om det finns spår, den söker med hjälp av luftburen vittring och den använder hörseln. Luftburen vittring tar hunden utan bekymmer på >300meter. Ett 1500m spår enl mitt tidigare inlägg fixar hunden på ca 20 minuter.Ofta ser man att hunden spårar flera dygn gamla spår noggrannare än relativt nya då spårkärnan är mer definerad, så åldern på spåret är inte viktig, däremot påverkar ju underlaget en del, hälleberg håller spåret kortare tid är i gräs såklart.

Att hantera Ivan och hans skjutjärn överlåter vi gärna åt andra.
[Ändrat av gundj 2007-03-14 kl 07:34]
 
Jag skrev i min lilla historia "Året därpå gick hans bror in i S stuga. Tog på sig S stövlar, några kädesplagg och S glasögon. Sedan gick han ut till landsvägen, följde den en bit och vek av på den lill myren som låg väster om vägen. Där gick han och hittade benen efter sin bron liggande mellan två stora tuvor" men ingen reagerade på detta. Ni trodde väl att det var slumpen?

S bror tog på sig delar av sin brors kläder och framför allt glasögonen för att bli sin bror och se vad han hade sett. Därför kunde han följa det 'spår' som ledde direkt till hans försvunne bror. Flum? Givetvis om man skall ha alltig förklarat vetenskapligt. Bland schamaner är det vardagshändelser :)

Jag tror att Conny och Djärv skulle bli ett radarpar vid eftersök. Ni skulle kompletera varandra på ett bra sätt. Det är bara synd att det inte finns tillräckligt många bra spårare eller bra hundar. Det är ju så att man borde få in bra hundar och spårare så fort som möjligt.

En historia igen. Under en fotokurs hörde jag en av poliserna i Pajala prata om att de fått en värmekamera till polis helikoptern i norrland. De hade testat den och man såg till och med var djur var eller hade varit.

Jag frågade hur många försvunna de hittat med värmekameror i detta land. Svaret var ... inga. Det var några år sedan så nu har man kanske hittat någon.
 
Värmekameror är jättebra. sâ länge temperaturdifferensen mellan marken och individerna pâ marken är tillräcklig.
Annars fâr man försöka urskilja rörliga föremâl, men en människa, râdjur, älg osv ger ungefär samma bild vid stillastâende eller lâg fart.
En människa som söker skydd minskar oxâ sin IR-signatur.
Givetvis skall alla medel användas i eftersök och när man ser hur stora insatser som verkligen görs blir man imponerad, men man fâr inte lita blint till enstaka finesser.
 
gundj; sa:
Värmekameror är jättebra. sâ länge temperaturdifferensen mellan marken och individerna pâ marken är tillräcklig.
Annars fâr man försöka urskilja rörliga föremâl, men en människa, râdjur, älg osv ger ungefär samma bild vid stillastâende eller lâg fart.
En människa som söker skydd minskar oxâ sin IR-signatur.
Givetvis skall alla medel användas i eftersök och när man ser hur stora insatser som verkligen görs blir man imponerad, men man fâr inte lita blint till enstaka finesser.

Som vanligt när det gäller teknik är att regeln om "medel och motmedel"
gäller. I en eftersökssituation kan barnet ha lärt sig krama ett träd, väljer då barnet en riktigt tät och yvig gran så måste man fram för att se barnet, för värmekameran ser bara trädet.

I ett skarpt sök jag var med om för många år sen, hade vi en gammal dement farbror som rörde sig lite, men bara när viltet gjorde det. Han var naturvan och det var varmt ute, men till slut fick vi fatt i honom, han var förvånansvärt oberörd av fyra dygn i sensommarskog. Han berättade glatt om alla trick han brukat för att hålla sig undan, när vi gav honom en behövlig fika.


[Ändrat av johankse 2007-03-14 kl 11:13]
 
Rungá; sa:
Storytelling time .....Sista dagen gick jag ut från den gård där S bodde, fundrade på hur han hade tänkt och hur han kunde ta sig fram ... vi kan inte leta kilometervis borta där vi knappt kan ta oss fram. Vi måste leta igen där vi kan tänka oss att S kan ha gått.

Det där är ju ett evigt dilemma om hur man skall få mesta möjliga utdelning med minsta möjliga resurser. Problemet ligger väl främst i att det är väldigt svårt att kvantifiera hur bra man kan förutsäga någon annans agerande. Kan man däremot säga "vi har gått genom detta område i en sökkedja med 10 m lucka"(eller ngt liknande) är det betydligt lättare att lita på sitt sökresultat.

Jag tror t.o.m. att jag läst en rekommendation någonstans i stil med att man kan börja ett sök med x tid av resonemangsbaserat sökande, men efter den tiden så bör man byta till ett förutsättningslöst sytematiskt sökande istället. Har man inte hittat något då så har man fel i sitt antagande, antingen pga bristande skicklighet eller pga personen man söker inte längre uppträder rationellt. Barn är ju notoriskt svåra att förutse, vissa kan allt om "hitta vilse" och ställer sig och krama ett träd, andra blir rädda för skogens djur och ljud, bygger kojor och gömmer sig, andra försöker rädda sig själva och fortsätter "framåt" i god fart.
 
"Lumparhistorier" - alltid lika roligt

Lustigt det där...

Alltid när andra enheter "lekt" med FVs markförsvarsförband så hävdar man att man varit totalt överlägsna medans FV förbanden å sin sida säger precis motsatsen!

Samma sak gäller säkert övriga förband, med eller utan hund *ler*

Uffe
PBS/MAR F4 - 943


Snubben; sa:
Hundar (förarna) är duktiga men ofta överskattade.

När jag låg inne lekte vi lite med flygbasjägarna (med hund) vilket var ganska roande.

Är spåret färskt, visst, men annars så är det tufft.

Men det är ju även lite skillnad mellan att spåra dementa hilda och sergei bobka med kalashnikov.

ämnet har tydligen även behandlats här

http://forum.soldf.com/index.php?showtopic=13542
 
Re:

Schneeberger; sa:
Lustigt det där...

Alltid när andra enheter "lekt" med FVs markförsvarsförband så hävdar man att man varit totalt överlägsna medans FV förbanden å sin sida säger precis motsatsen!

Samma sak gäller säkert övriga förband, med eller utan hund *ler*

Uffe
PBS/MAR F4 - 943

Jag tror mer det beror på vilka man umgås med.

Eller hur begåvad man är med det svenska språket...

Med lek refererade jag mer till att det inte var skarpt.
 
Tar inte så allvarligt på det där.

Det var just det att vem som "vann" berodde på vem man pratade med som var det roliga.

Det om detta.Ursäkta urspårningen.

Uffe
 
Snubben (Michael Eriksson) skrev "Hundar (förarna) är duktiga men ofta överskattade.När jag låg inne lekte vi lite med flygbasjägarna (med hund) vilket var ganska roande. Är spåret färskt, visst, men annars så är det tufft."

Jo Snubben. Jag håller med och förresten, bra länk där med diskussionerna om "tactical tracking".

Hundar/vargar är ju fantasktiska spårare, absolut. De saknar dock sidor vi människor har och så klart tvärt om.

En hund talar svårligen om när spåret gjordes, hur många de var, vem de var, vilken hastighet de gick, om de var skadade osv. De kan knappast avgöra om det är en framhjulsdriven eller bakhjulsdriven bil som gjort spåret.

Men de är ju fanstastiska på att söka ett färskt spår i mörker.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips