Kroppens GPS

TrackerTeam; sa:
Han lade upp en overhead på typ 20 punkter om Indianer. Bla stod det; Indianer har humor, Indianer använder flygplan osv. Jag och åhörarna trodde inte på vad vi såg och hörde. Driver han med oss? Nej. Han trodde att vi hade sådan uppfattning.

Vad kan man förvänta sig från en historiker i Texas?

Lite ironiskt med tanke på fördommar och rednecks..
 
Det är dock rätt intressant hur etnicitet används och hela tiden omtolkas. I sammanhanget ser man det t ex på hur företeelser som totempålar från nordvästkustindianerna och fjäderskrudar från prärieområdets stammar använts av de kanadensiska micmaqindianerna. De utgör helt enkelt kulturella stereotyper och blir till maktredskap i kampen om t ex landrättigheter.
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
Lästips: Scouting for boys

Nu har jag tyvärr inte boken, men har läst den tidigare, jag minns att Baden Powel skriver något om att att en scout bör träna sitt luktsinne...

http://pinetreeweb.com/bp-sfb2.htm

Lycka till med spårandet, önskar jag hade ork att läsa allt ni skrivit, verkar intressant...

Niklas
 
Hej Niklas!
Jag växte upp med uppfattningen att scouterna var nördar, hehe. Det är först nu i vuxen ålder jag verkligen uppskattar Baden Powell. Jag gillar mycket hans skrifter och "scouting for boys". Mycket visdom i det.

HEj Dave 1! Det verkar vara ett mänskligt problem att ständigt vilja särskilja oss från varandra i grupper, vi och dom syndrom. Vi är goda, dom är onda. Vi är mer lika än olika. Det gäller även djuren. Vi är nog mer lika djuren än olika dem. Fast det beror ju vad man jämför med, hehe.

Har ni sett filmen Apocalypto? Några djungelscener är härliga. Bla när Jaguar paw är jagad och lägger spår för bakhåll osv. Annars för mycket elände för min smak.
 
Till gundj (Gunnar Djerf)

Gundj (Gunnar Djerf) skrev "Jag behöver inte din hjälp, behöver jag spåra så har jag världens bästa system för det till mitt förfogande"

Bra kompis! Använd systemet fullt ut men tro inte att ett system eller en metodik är säker. Den kräver ju männsikor som använder det och människorna bör ju förstå vad de gör.

Ex.
Du Gunnar har ansvaret i sökruta 3. Du söker och anser att rutan är genomsökt och säker på att den eftersökta personen inte finns där. Fine!

Då personer som ofta går vilse, går i cirklar (höger cirkel för höger hänta och vänster cirkel för vänster hänta) torde personen komma tillbaka till din ruta, rent teoritiskt.

Spelar det då någon roll om du då sökt din ruta? Tänker du vakta din ruta? hmmm. Missförstå mej inte, MSO är kanonbra. Men det finns svagheter hos alla system och metoder.

Om du inte förstår vad du ser, är du då till någon nytta för eftersökningen. OM du inte ser att spåren är 30 minuter gammal eller 5 dagar gammal, så kan du inte utesluta eller bekräfta närvaron på platsen.

Som sagt, dax att sluta titta och börja se.

Lycka till

mvh
Conny
 
Nu är det inte MSO jag syftar pâ.
Men du har en poäng i problematiken med eftersök och risken att tidigare avsökt omrâde fâr besök igen.
Men jag kan inte se hur din metod skulle hjälpa, rutan är ju inte mer bevakad för att du har kravlat pâ alla fyra igenom den.

Jag har sökt efter just en sâdan person vid ett tillfälle, som absolut inte ville bli hittad och h*n flyttade runt nattetid.
Det blir dâ väldigt resurskrävande MSO eller inte och hur ditt spârande skulle hjälpa förstâr jag faktiskt inte.
Den tiden du lägger ner för att hitta ett spâr att följa fram till den försvunna personen kan jag använda för att finna personen.
 
Storytelling time ... Det var för många år sedan. Jag fick ett samtala om att en bekant i hembyn försvunnit, en äldre dement man som var borta. Jag kallar honom för S.
När jag kom dit var det massor av människor som var ute och letade. Sökningen hade pågått sedan morgonen och närområdet hade man gått igenom. Polisen från Pajala ledde sökningen. Vi flyttades från område till område som söktes igenom.
Medan vi tog oss genom Syväjokis tuvor och ris, letade genom Linkanojas nästan ogenomträngliga stränder undrade jag vad vi höll på med.
Sista dagen gick jag ut från den gård där S bodde, fundrade på hur han hade tänkt och hur han kunde ta sig fram eftersom han hade svårt att gå. Det fanns givetvis inga spår eftesom allt var nedtrampat efter flera dagars sökning.
Jag ville gå fram till de som ledde sökning och säga att vi kan inte leta kilometervis borta där vi knappt kan ta oss fram. Vi måste leta igen där vi kan tänka oss att S kan ha gått. Ut efter vägen och vid stigar som går ut från vägarna. Söka igen och söka med tätare led. Men jag struntade i det, det var så många som hade åsikter om allting. S återfanns inte den sommaren och snön gömde allt.
Året därpå gick hans bror in i S stuga. Tog på sig S stövlar, några kädesplagg och S glasögon. Sedan gick han ut till landsvägen, följde den en bit och vek av på den lill myren som låg väster om vägen. Där gick han och hittade benen efter sin bron liggande mellan två stora tuvor. Området hade genomsökts året före.
 
TrackerTeam; sa:
Exempel: känslan som verktyg.

Känslan kan vara svår att beskriva. Oftast vet vi bara att det är någon eller något vår närvaro. Vi känner oss iaktagna då någon tittar på oss, vi känner att någon ljuger när vi samtalar men någon osv.

Denna känsla är utvecklingsbar och gör oss mer alerta. Ett sätt att utveckla känslan är att gå i naturen i mörker eller använda ögonbindel. Genom att använda känslan utviker jag att krocka med träd.

[/QUOTE

Det här med att använda ögonbindel för att kunna göra det till synes omöjliga hade jag en kollega som prövade skapt.
Han skulle gå runt förläggningsområdet med ögonbindel. Vi andra var roade. Han kom havvägs så hörde vi hans skrik och vi tog oss ut till han och hans prediktament.
Nog hade han vidgat sina sinnen och samtidigt klarat av att gå ner i ett gryt med ena benent, dessvärre så illa att han skaffat sig ett öppet underbensbrott.
Vi andra fick se till att han blev transporterad till närmaste sjukhus för reparation.
Chefens kommentar senare på kvällen var lakonisk och kort. Dumheter!
 
Tack Rungá (Roland Jatko) för din historia. Hoppas historien är en lärdom för oss allt. Kul att läsa att du tänkte utanför "boxen" och inte lät metoden ta över ditt tänkande. Reflexion!

Till johankse (Johan K Persson): "Nog hade han vidgat sina sinnen och samtidigt klarat av att gå ner i ett gryt med ena benent, dessvärre så illa att han skaffat sig ett öppet underbensbrott". Stackarn, jag antar att han slutade med den övningen, hehe eller övergick han till mer en lugnare övning som gå på glödande kol :). Nej, man måste ju vara försiktig och helst vara 2 personer; typ lärare/elev.

Till gundj (Gunnar Djerf): "Den tiden du lägger ner för att hitta ett spâr att följa fram till den försvunna personen kan jag använda för att finna personen".

Hur gör du då? Lite nyfiken på hur du tänker.
 
Han med benbrottet hävdade att han spårat syrror tills han blev utskriven, på VC var det inte samma stuns i dem....
Fast ute i skogen var han tämligen spak.... och visst skulle han havt följesven...Rätt metod igen!
[Ändrat av johankse 2007-03-13 kl 18:16]
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips