Förpackningar till egentorkad mat

Uppenbart är allt mjukmedel i plast något som vi bör vara mycket försiktiga med. När jag började torka hemma vek man kuvert av bakplåtspapper. Det går bra att skriva med blyertspenna utanpå, det är vaxat papper och det går att elda med. Finns på rulle i livsmedelsladan.

Själv skulle jag aldrig laga maten i en mjuk plastpåse, men jag är ju inte ung, frisk och modig längre, bara ungdomlig;)
 
Sitter ibland och planerar ihop olika längre turer och har vid något tillfälle funderat på möjligheten att placera ut en matdepå i någon obemannad stuga/rastskydd etc (med ägarens medgivande såklart) för att upphämtas senare under turen. Ett avgörande problem är givetvis skadedjur. Men vakuumförpackning är kanske en lösning för att inte dra till sig oönskade djur? Om ingen luftt läcker ut då borde väl inte heller några dofter läcka ut eller har jag fel?

@moon rider; Själv använder jag en nalgene 1l-flaska med stor öppning som blötläggningskärl. Den fungerar även som extra vattenflaska vid toppturer etc.

OT: Brukar också fixa blötläggningen måltiden innan, dock bara med kallt vatten. När du skriver baljväxter, vilken typ använder du då? Har funderat flera gånger på att vita bönor, kikärter, m.fl. i torrform skulle vara billig och bra mat att ha med på fjället om det inte vore för att de behöver kokas så länge för att bli ätbara. Menar du att tricket är att hälla på kokande vatten istället? Eller har du kanske förkokat hemma och torkat själv?

Tillägg: Hittade svar på de flesta av mina bönfunderingar här: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=60913
 
Senast ändrad:

Lästips

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
I missionsområden brukade vi skafferilådor av bleckplåt, garanterat råttsäkert. Indiska, flögs runt halva jorden, men billiga och rejäla. Bra bärhandtag och låsbleck.

Matdoft läcker och lockar.
 
Jo du har säkert rätt. En kakburk av plåt borde duga. Lite tråkigt att släpa på på fjället bara. Funderade också på om man inte skulle hitta någon lika skyddad plats som en stuga att även större rovdjur som räv (och kanske rentav björn) skulle kunna lockas av dofter och att vakuumförpackning kanske kunde hjälpa något mot detta. Men det är nog ändå dumt att chansa. Besvärligt att bli utan proviant och man ska väl inte lära de större djuren att leta efter mat i människans närhet heller...
 
Ren plast-film av den typ man brukar ha till påsar är tyvärr varken vätske- eller gas-täta till 100%. Vätskor och gaser tas sej genom plasten genom diffusion då vatten och gaser "absorberas" i själva plastmaterialet på insidan av påsen, sprider sej sedan i plasten för att söka uppnå jämn fördelning, och "avdunstar" till omgivningen på utsidan av påsen.

Plast-materialets tjocklek avgör med vilken hastighet vätskor och gaser diffunderar genom plasten. Normala plastpåsar (även kraftigare vacum-påsar) är inte tillräckligt tjocka för att hastigheten ska bli så låg att inte våra kära djurvänners känsliga nosar lätt kan känna doften av gosakerna däri.

Enda praktiska sättet att få en plastpåse "tillräckligt" tät är att belägga plasten med ett tunt skikt aluminium (eller annan metall), vilket är ganska vanligt i mat-industrin, tex chips-påsar.

Tyvärr är det starkt begränsad tillgång på alu-belagda plastpåsar för oss vanliga konsumenter. Det finn säkert såna som skulle passa, men dom enda jag sett är för att förvara nyrostat kaffe i, och dom är så exklusiva så dom är försedda med en back-ventil (för att släppa ut CO2 som avges från nyrostade bönor). Inte precis vad man vill ha för mat-förvaring. Dessutom är dom i minsta laget: ca 16x23 cm

http://www.rostakaffe.se/svarta-folie

Har man tillgång till en egen pås-svets (till en vacum-packare) kan man svetsa egna påsar i valfri storlek. Det gäller bara att lyckas få tag i något som i alla fall för kallades för "frys-folie", dvs plastfolie belagd med aluminium på rulle, typ glad-pack och aluminium-folie. Har tyvärr inte sett sån i affärerna på länge, och jag har letat... Jag använder sådana egengjord påsar för att förpacka den mat jag frystorkar, för annars drar den snabbt åt sej fukt.

Ett alternativ är att köpa några påsar chips - ät upp chipsen - spara och återanvänd påsarna... dom går bra att svetsa igen (på ett nytt ställe). Jag skulle bli förvånad om dom inte skulle tåla kokning om man skulle vilja göra det - men prova hemma först...
 
Har du någon uppgift över hur mycket mjukmedel som avges per minut kokning? Antar att 1/2 går utåt och 1/2 inåt mot maten.

Var den frågan till mej?

Har ingen aning...
En gissning: Mer än vad som avges per dygn i rumstemperatur, men mindre än vad som avges per månad - kanske..?

Men jag tror inte man använder någon mjukgörare i polyeten-plast (PE-LD) som dom allra flesta plastpåsarna är gjorda av. Den tunna materialtjockleken i kombination med materialets normala lite mjuk-sega egenskaper gör att påsarna blir så mjuka ändå.
Tänk dej en vanlig simpel halvmjuk vit plast-skärbräda, som åxå är gjord av PE-LD (den har man ingen mjukgörare i), och valsa ut den till samma tjocklek som en plastpåse. Den blir inte så hård då...
 
Jag tycker/tror personligen att man inte behöver oroa/bry sig över eventuellt "läckage" från dagens livsmedelsklassade plaster. Reglerna är hårda, och hur ofta värmer man egentligen mat i dessa påsar?

Detta är aktuellt några få gånger om året, och lär inte bidra annat än försumbart till det vi får i oss under vardagliga former.
 
Jag tycker/tror personligen att man inte behöver oroa/bry sig över eventuellt "läckage" från dagens livsmedelsklassade plaster. Reglerna är hårda, och hur ofta värmer man egentligen mat i dessa påsar?

Detta är aktuellt några få gånger om året, och lär inte bidra annat än försumbart till det vi får i oss under vardagliga former.

+1 på det...

Läste just länken till Livsmedelsverket, och då slog det mej att om man vill ha arom-tät långtidsförvaring av torkad mat borde PET-flaskor vara utmärkta - om det inte vore för den trånga öppningen i korken... Det finns förvisso PET-flaskor med en vidare typ av kork som är bättre här, men den är ändå i minsta laget. PET är betydligt tätare än PE och flaskorna är ju i det närmaste oförstörbara (utan verktyg), samtidigt som vikten är låg.
 
PET-flaskor är väl inte gastäta?

Eller jaha, var de det... Då är mina tankar om att lagra vin på PET istället för träfat för att få lite lagom oxidering inte så smart alltså... Får hålla mig till plastdunkarna.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips