Visst går det att trycka på Tyvek, men som Sarvi påpekar, ännu så länge endast med traditionell offsetteknik, eller någon metod som inte utnyttjar värme för fixering av bilden.
Lantmäteriet har däremot sedan 2000 använt digital tryckteknik för Fastighetskartan i sin bladindelade version samt för både Fastighetskartan och Terrängkartan i den variant där man själv kan bestämma utsnitt och skala.
Med tanke på den minskade kartförsäljningen (delvis ett resultat av ökad användning av digitala produkter) så kommer de flesta kartprodukter från Lantmäteriet att produceras med digital tryckteknik.
En digital tryckpress av den modell Lantmäteriet använder är egentligen inget annat än en förvuxen färglaser, låt vara med helt andra prestanda än vad som man normalt får från enklare maskiner.
Fördelen är att tekniken går att använda och är ekonomiskt fördelaktig för såväl enstaka unika exemplar som upplagor upp till några hundratal exemplar. En upplaga tryckt med offset kräver något tusental exemplar för att vara lönsam, och det är få av de allmänna kartorna i Sverige som når den försäljningen innan kartan blivit gammal.
Alltså har Lantmäteriet beslutat att använda digitaltekniken även för större delen av de olika kartorna i Terrängkartan och Vägkartan. Fjällkartorna kommer troligen att till större delen fortsätta tryckas med offset, då de upplagorna är såpass stora att det lönar sig, men jag utesluter inte att en del områden med lägre försäljning blir digitaltryckta.
Digital tryckteknik har dock en tydlig nackdel, och det är tryckformatet som kan vara maximalt 47 cm brett. I stället utnyttjas papperets båda sidor för kartbild, vilket gör att den totala ytan för ett blad av den bladindelade Terrängkartan blir 80x80 cm i stället för dagens 50x50 cm. Den variant där kunden själv bestämmer utsnittet blir 40x80 cm kartyta, dvs bara enkelsidigt tryck.
Jag har pekat på det i tidigare inlägg: Lantmäteriet har ett ansvar för att täcka hela landet med tryckta kartor i olika skalor, och måste därför hitta effektiva och ekonomiska produktionsmetoder som tillåter både små och stora upplagor. En fristående aktör utan detta krav på sig har full frihet att välja ut intressanta områden med förutsättnngar för större upplagor, och att göra följdprodukter baserade på de allmänna kartorna. Den typen av uppdragsverksamhet är myndighetsdelen av Lantmäteriet förhindrad att utföra.
(ursäkta kanslisvenskan...)
Lantmäteriet har däremot sedan 2000 använt digital tryckteknik för Fastighetskartan i sin bladindelade version samt för både Fastighetskartan och Terrängkartan i den variant där man själv kan bestämma utsnitt och skala.
Med tanke på den minskade kartförsäljningen (delvis ett resultat av ökad användning av digitala produkter) så kommer de flesta kartprodukter från Lantmäteriet att produceras med digital tryckteknik.
En digital tryckpress av den modell Lantmäteriet använder är egentligen inget annat än en förvuxen färglaser, låt vara med helt andra prestanda än vad som man normalt får från enklare maskiner.
Fördelen är att tekniken går att använda och är ekonomiskt fördelaktig för såväl enstaka unika exemplar som upplagor upp till några hundratal exemplar. En upplaga tryckt med offset kräver något tusental exemplar för att vara lönsam, och det är få av de allmänna kartorna i Sverige som når den försäljningen innan kartan blivit gammal.
Alltså har Lantmäteriet beslutat att använda digitaltekniken även för större delen av de olika kartorna i Terrängkartan och Vägkartan. Fjällkartorna kommer troligen att till större delen fortsätta tryckas med offset, då de upplagorna är såpass stora att det lönar sig, men jag utesluter inte att en del områden med lägre försäljning blir digitaltryckta.
Digital tryckteknik har dock en tydlig nackdel, och det är tryckformatet som kan vara maximalt 47 cm brett. I stället utnyttjas papperets båda sidor för kartbild, vilket gör att den totala ytan för ett blad av den bladindelade Terrängkartan blir 80x80 cm i stället för dagens 50x50 cm. Den variant där kunden själv bestämmer utsnittet blir 40x80 cm kartyta, dvs bara enkelsidigt tryck.
Jag har pekat på det i tidigare inlägg: Lantmäteriet har ett ansvar för att täcka hela landet med tryckta kartor i olika skalor, och måste därför hitta effektiva och ekonomiska produktionsmetoder som tillåter både små och stora upplagor. En fristående aktör utan detta krav på sig har full frihet att välja ut intressanta områden med förutsättnngar för större upplagor, och att göra följdprodukter baserade på de allmänna kartorna. Den typen av uppdragsverksamhet är myndighetsdelen av Lantmäteriet förhindrad att utföra.
(ursäkta kanslisvenskan...)
