En liten påminnelse om allas vår dödlighet

[ErikTheViking]

visst finns det olikheter

men likheterna är fler än du tror.
<i>
"På havet kan vågor som alldeles nyss var under full kontroll plötsligt tippa dig runt pga tex grund, svallvågor, strömmar mm, vilket kan överaska dig."
</i>
I forspaddling tar man definitivt inte alltid för givet att man behöver rolla, det händer alltför ofta att men blir överraskad av vågor, valsar, konstiga strömmar, stenar eller dropp som man inte uppmärksammat.

Att närheten till land skulle underlätta psykologiskt förtas tämligen omgående om forssträckan du har framför dig är flera kilometer lång. (Att ta sig till land i forsar av klass 3 och uppåt är i princip bara att glömma).
<i>
"I havspaddling kanske du behöver rolla när du är rädd och frusen."
</i>
Skulle detta på något vis vara unikt för havspaddling?
<i>
"Havskajaker är ofta tungt lastade vilket kan göra kamraträddning svårare."</i>

Visst, absolut - men det kan också göra kamraträddning lättare då en tungt lastad havskajak är betydligt stabilare och lättare för kamraten att klättra upp i än en liten forskajak.

Poängen som jag försöker få fram (uppenbarligen utan att lycka särskilt väl) är att man har mycket att vinna på att förbättra sin paddelteknik, sin eskimåsväng mm och att ett effektivt och roligt sätt att göra detta på är att paddla fors.

Jag försöker INTE säga att alla faror och risker mirakulöst försvinner bara för att man provar på forspaddling.
[Ändrat av ErikTheViking 2002-09-20 kl 10:32]

 

[Hutt]

Re: visst finns det olikheter

Jag tror ändå att du kanske är mer mentalt förberedd i en fors, än när du kanske sitter och äter en macka och plötsligt slår runt.
Angående rädd och frusen så kanske du på havet har tvingats kämpa i flera timmar, jag har svårt att tro att så är fallet i forsen.
Kamraträddning med tunga kajaker kan vara farligt i sjögång då man kan skada både sig själv och kajakerna. De kan också vara omöjliga att tömma för kompisen eftersom han inte orkar lyfta den.
Jag förstår annars mycket väl vad du menar och håller med om att skicklighet aldrig är fel vilket jag påpekade i förra inlägget.

Hans

 

[ErikTheViking]

Likheter och olikheter

Ok, he he, jag håller med om att man generellt sett är mer förberedd när man paddlar fors än när man sitter och smaskar på en leverpastejmacka i sin havskajak. (dock tror jag att de flesta som regelbundet paddlar fors skulle greja eskil även om de överaskas mitt under fikapausen).

Att vara rädd och frusen efter flera timmars kämpande är däremot en ytterst påtaglig verklighet i vissa fall inom forspaddling. Föreställ dig följande situation:
<i>
Ni är en grupp som har bestämt er för att paddla en vacker älv som rinner genom en lång kanjon. Det finns ingen annan väg ut än framåt (nedströms) och paddlingen tar en tre fyra timmar. En bit in i kanjonen inser ni att denna älv var något tuffare än vad ni hade trott vid detta vattenstånd och ni måste ägna mer tid till att reka forsarna än vad som var planerat. Det höga vattenståndet gör dessutom att vågor och valsar växer till sig rejält och var och en av er får sig en rejäl omgång i en stor mustig vals. Trots förstklassig utrustning i form av torrjackor mm så är man efter en sådan omgång totalt genomblöt ända in i kalsongerna av härligt glaciärvatten.

Det börjar mörkna och temperaturen faller, ni har fortfarande en bra bit att paddla och forsarna blir inte mindre framöver. Ni vet inte exakt hur långt ni har kvar eller om ni överhuvudtaget kan ta er ut innan det är för mörkt för att kunna paddla säkert. Utmattade, hungriga, dyblöta, genomfrusna och rädda - inget bra tillfälle att ha en sviktande eskil.
</i>

Det låter kanske överdrivet, men man behöver inte åka längre än till vårt närmaste grannland i väster för att förutsättningar som dessa skall vara en realitet.

Forspaddling i allmänhet är dock ingen farlig sport, med rätt kunskaper om säkerhet och uppfattning av sin egen förmåga så är det en säker, trivsam och rolig sport och ett perfekt komplement till havspaddling.

 

[Hutt]

Re: Likheter och olikheter

<Trots förstklassig utrustning i form av torrjackor mm så är man efter en sådan omgång totalt genomblöt ända in i kalsongerna av härligt glaciärvatten.

Det där låter ju som en riktigt lustfylld resa. För det är trots allt så att när det blir riktigt tufft på havet då är det inte enbart härligt vatten som blöter kalsongerna.

Hans

 

[ErikTheViking]

ha ha, då kanske man rent av längtar efter att få skölja kallingarna med vatten!

 

[Hutt]

Amerikanskt forum

Här är en artikel om en olycka med dödlig utgång som nyligen hände i USA. Jag antar att vattentemperaturen i Lake Michigan är ungefär som här eller lite kallare.
http://www.thehollandsentinel.net/stories/091602/loc_091602001.shtml


Paddla säkert!
Hans

Jag har snappat upp en tråd om samma artikel i ett amerikanskt forum. Intressant att läsa hur de ser på det hela.
http://www.kayakforum.com/cgi-bin/Technique/index.cgi/read/13005

Hans

 

[Duracellkaninen]

Tjänare Hutt och Viking

En sak som slår mig i er diskussion om Eskil och skillnaderna mellan fors och hav är att farkosten är väldigt annorlunda. Det är ju välbekant att vissa havskajaker rollar som en dröm och att andra är hopplösa.

Jag har inte paddlat fors men kajaken är ju helt annorlunda. Dessutom har jag sett forsare göra sådant med sina kajaker som är totalt omöjligt med en havskajak. Har någon av er testat den andres typ av farkost?

 

[tango]

Re: Likheter och olikheter

Ok, he he, jag håller med om att man generellt sett är mer förberedd när man paddlar fors än när man sitter och smaskar på en leverpastejmacka i sin havskajak. (dock tror jag att de flesta som regelbundet paddlar fors skulle greja eskil även om de överaskas mitt under fikapausen).

Att vara rädd och frusen efter flera timmars kämpande är däremot en ytterst påtaglig verklighet i vissa fall inom forspaddling. Föreställ dig följande situation:
<i>
Ni är en grupp som har bestämt er för att paddla en vacker älv som rinner genom en lång kanjon. Det finns ingen annan väg ut än framåt (nedströms) och paddlingen tar en tre fyra timmar. En bit in i kanjonen inser ni att denna älv var något tuffare än vad ni hade trott vid detta vattenstånd och ni måste ägna mer tid till att reka forsarna än vad som var planerat. Det höga vattenståndet gör dessutom att vågor och valsar växer till sig rejält och var och en av er får sig en rejäl omgång i en stor mustig vals. Trots förstklassig utrustning i form av torrjackor mm så är man efter en sådan omgång totalt genomblöt ända in i kalsongerna av härligt glaciärvatten.

Det börjar mörkna och temperaturen faller, ni har fortfarande en bra bit att paddla och forsarna blir inte mindre framöver. Ni vet inte exakt hur långt ni har kvar eller om ni överhuvudtaget kan ta er ut innan det är för mörkt för att kunna paddla säkert. Utmattade, hungriga, dyblöta, genomfrusna och rädda - inget bra tillfälle att ha en sviktande eskil.
</i>

Det låter kanske överdrivet, men man behöver inte åka längre än till vårt närmaste grannland i väster för att förutsättningar som dessa skall vara en realitet.

Forspaddling i allmänhet är dock ingen farlig sport, med rätt kunskaper om säkerhet och uppfattning av sin egen förmåga så är det en säker, trivsam och rolig sport och ett perfekt komplement till havspaddling.

Jag skulle inte försätta mig i en situation som beskrivs ovan, att paddla orekat i terräng där det inte finns möjlighet att gå i land på flera timmar. Då måste man känna sig säker på både det ena och det andra, däribland roll, men även sina kompisars förmåga t ex.
Förtänksamhet!!!!!!!!!!
Jag skulle inte kasta mig ut på en sådan tur om jag så rollar i sömnen (och då menar jag inte bara i drömmen för där kan jag redan ;-).

/Patrik, försiktig general

 

[ErikTheViking]

Det skulle inte jag heller

men det finns många som skulle göra det (och gör det).

I vilket fall som helst var det bara ett inlägg för att belysa att vara trött, kall och rädd inte på något vis är en företelse som enbart inträffar för havspaddlare.

 

[ErikTheViking]

Re: Tjänare Hutt och Viking

En sak som slår mig i er diskussion om Eskil och skillnaderna mellan fors och hav är att farkosten är väldigt annorlunda. Det är ju välbekant att vissa havskajaker rollar som en dröm och att andra är hopplösa.

Jag har ingen enorm erfarenhet av olika typer av havskajaker, har dock paddlat ett antal och aldrig haft problem att göra eskil med någon av dem, tvärtom har jag ofta upplevt det som lättare då havskajaker som regel är något smalare men samtidigt betydligt kursstabilare än forslådor. Detta tycks även vara den uppfattning som andra forspaddlare (som paddlar betydligt mer havskajak än vad jag gör) har.

Jag vill dock fortsätta att trycka på det faktum att forspaddling inte trollar bort alla faror eller automatiskt ger en 100% säker eskil. Men det är ett ypperligt sätt att förbättra sin teknik och drastiskt öka chanserna att klara eskil i besvärliga eller oväntade situationer (även i havskajak).

 

[rocerik]

Eskil är det enda som gäller

Som forspaddlare måste jag verkligen hålla med Erik Wettergren. Jag har paddlat en del havspaddling, och visst, en del havskajaker kan vara lite luriga att rolla, MEN har man en bra teknik och framför allt sinnesnärvaro om man hamnar upp och ner så har man mycket gratis. Det är faktiskt inte svårt att göra en eskimåsväng med bara händerna. Om olyckan skulle vara framme och man går runt ute på sjön så har man verkligen mycket energi att spara om man behärskar eskil. Att inte tappa kontrollen bara därför att man är upp och ned är också viktigt. Att på ett kontrollerat sätt ta sig ur kajaken och samtidigt hålla reda på paddel+båt är en konst i sig. Så jag rekommenderar verkligen att alla som kommer i kontakt med kajaker av något slag bör öva på att rolla, eller iaf. ta sig ur båten om man går runt.

(En bra övning om du behärskar eskil är att slänga paddeln ett par meter bort, tippa kajaken, när du nu sitter upp och ner så är det bara att med normala armtag simma med kajaken till paddeln för att sedan rolla upp...)

 

[Hutt]

Re: Eskil är det enda som gäller

Som forspaddlare måste jag verkligen hålla med Erik Wettergren. Jag har paddlat en del havspaddling, och visst, en del havskajaker kan vara lite luriga att rolla, MEN har man en bra teknik och framför allt sinnesnärvaro om man hamnar upp och ner så har man mycket gratis. Det är faktiskt inte svårt att göra en eskimåsväng med bara händerna. Om olyckan skulle vara framme och man går runt ute på sjön så har man verkligen mycket energi att spara om man behärskar eskil. Att inte tappa kontrollen bara därför att man är upp och ned är också viktigt. Att på ett kontrollerat sätt ta sig ur kajaken och samtidigt hålla reda på paddel+båt är en konst i sig. Så jag rekommenderar verkligen att alla som kommer i kontakt med kajaker av något slag bör öva på att rolla, eller iaf. ta sig ur båten om man går runt.

(En bra övning om du behärskar eskil är att slänga paddeln ett par meter bort, tippa kajaken, när du nu sitter upp och ner så är det bara att med normala armtag simma med kajaken till paddeln för att sedan rolla upp...)

Jag ifrågasätter inte att det kan vara mycket vunnet att kunna rolla men tro aldrig att den är hundraprocentig, det är nämligen knappt någonting. Frågan är vad en kanotist skall lära sig först. Jag tycker att man först skall lägga tiden på att lära sig självräddning med paddelflottör och när man kan det, träna rollar. Motivet till detta är att det går snabbare att lära sig självräddning bra än att få en ganska säker roll. Om man sedan missar en roll så måste man även då kunna självräddning.

Hans