En vridstyv sula och stabil sko i allmänhet ger naturligtvis stöd ât sjálva foten, samt indirekt ât vrist, ben etc.och en allmänt högre sákerhet vid vandrande i obanad terräng, än ett skodon utan dessa egenskaper.
Vad gäller skor med skaft som gâr över vristen (dock nödvändigtvis inte mer) ger dessa mer stöd ât just själva vristen jämfört med làgskor utan nâgot som helst skaft. Den som betvivlar detta faktum kan gärna prova att "vricka foten" med en làgsko resp. med en känga och kan själv uppleva skillnaden. Vidare fördelar med viss skafthöjd är ökat skydd mot dels slag mot vrist/fotknöl, och dels bättre skydd mot intrâng av väta genom skaftet.
Det är dessutom láttare att göra ett bekvämt skodon med skaft än en làgsko, eftersom lâgskons övre kant ibland kan skava mot fotknölen.
Dock ger ett högre skaft (typ Skandinavisk stil, som Patric kallar det) inget anmärknisgvärt högre nyttovärde än ett lägre skaft vad gäller vrick-stöd och stabilitet, utan verkar snarare negativt vad gäller "freedom of movement", vilket ju är en annan parameter man bör ha i âtanke när man designar skodon för friluftsliv.
Nyttan i extra höga skaft torde fr. a ligga i att de i ännu högre grad förhindrar väta fràn att komma in i skon uppifràn via skaftet, vid exempelvis snöpulsning etc.
