Alla säger att höga skaft avlastar ryggen - vilken är teorin bakom det?

när jag pratar höga skaft så pratar jag enbart om den skandinaviska modellen därför blir det förvirrande när jag förstår att andra kanske pratar om kontinentala kängor?!?

Ja, mina asientillverkade fotknölslågkaftade kontinentala outdoortrekkingsskor är antagligen bra mycket stabilare än de högskaftade svenska marschkängorna som många av oss lallade omkring med i det militära*.

Det är alltså inte skaftets höjd, utan dess beskaffenhet (beskaftenhet?) som ger stabilitet. Tillsammans med viktigare saker som sula och konstruktion kring hälen, som sagt :)

*Samtidigt vill jag ju hävda att just det faktum att så många av oss har knatat problemfritt med tung packning i M90-kängan visar att man kan ha rätt sladdiga skor. Å andra sidan fick ju en del kompisar problem.
 
Höga och styva skaft

inskränker rörligheten i fotleden beträffande böjning sträckning och sådan konstruktioner blir inte bra att gå i. En vettig vandringskänga för tung packning och tuff terräng t ex blockigt mycket upp och nedför bör ha bra rörlighet framåt bakåt, inget skav på vadmuskeln, samt stöd i sidled över fotleden och bra torsionsstyvhet och halkfrihet i sulan samt viss stöttålighet.

Om man ovanför det man behöver för ovanstående väljer högre kängskaft skall dessa var mjuka men vattentåliga så att man kan gå i blöt terräng.

Thure
 
Mitt intryck är att om sulan är rimligt styv så får man bättre motstånd om man trampar snett.
För min egen del vil jag också ha skaft till fotknölarna ungefär och hälkappan något högre, med
bra stoppning, detta för senfästenas skull.

Skor är dyra i Sverige-. Nu gav mina Tecnica upp i Schweiz för en vecka sen
sannolikt därför att de belastades väldigt hårt under årets första tur (snöhinder, brant instabil terräng) och senare även inorska fjällen.

I Maloja köpte jag en rätt likartad modell av märket Meindl,1100 gram, fotknölshög, Goretex. Jag tänker inte använda dem i fjällen. De kostade 260 Franken, vilket är ungefär 1600 kronor. Mina stegjärnsfasta Salomon kostade (i Frankrike) c:a 140 euro. Får man skor för det priset i Sverige?
 
I Maloja köpte jag en rätt likartad modell av märket Meindl,1100 gram, fotknölshög, Goretex. Jag tänker inte använda dem i fjällen. De kostade 260 Franken, vilket är ungefär 1600 kronor. Mina stegjärnsfasta Salomon kostade (i Frankrike) c:a 140 euro. Får man skor för det priset i Sverige?

På rea, om du har tur.

Jag har aldrig lagt ut mer än 1800 kronor på kängor i Sverige (men så har jag heller aldrig betalat fullpris, 3500 kronor för ett par kängor är vansinne).
 
En vridstyv sula och stabil sko i allmänhet ger naturligtvis stöd ât sjálva foten, samt indirekt ât vrist, ben etc.och en allmänt högre sákerhet vid vandrande i obanad terräng, än ett skodon utan dessa egenskaper.

Vad gäller skor med skaft som gâr över vristen (dock nödvändigtvis inte mer) ger dessa mer stöd ât just själva vristen jämfört med làgskor utan nâgot som helst skaft. Den som betvivlar detta faktum kan gärna prova att "vricka foten" med en làgsko resp. med en känga och kan själv uppleva skillnaden. Vidare fördelar med viss skafthöjd är ökat skydd mot dels slag mot vrist/fotknöl, och dels bättre skydd mot intrâng av väta genom skaftet.

Det är dessutom láttare att göra ett bekvämt skodon med skaft än en làgsko, eftersom lâgskons övre kant ibland kan skava mot fotknölen.

Dock ger ett högre skaft (typ Skandinavisk stil, som Patric kallar det) inget anmärknisgvärt högre nyttovärde än ett lägre skaft vad gäller vrick-stöd och stabilitet, utan verkar snarare negativt vad gäller "freedom of movement", vilket ju är en annan parameter man bör ha i âtanke när man designar skodon för friluftsliv.

Nyttan i extra höga skaft torde fr. a ligga i att de i ännu högre grad förhindrar väta fràn att komma in i skon uppifràn via skaftet, vid exempelvis snöpulsning etc.
 
Senast ändrad:
Jag gillar mina sladdriga höga skaft på mina lundhags, de håller borta vatten, fukt, barr, gegga och annat. Myror också kanske. Håller kvar värmen från raggsockarna bättre också. Dessutom är det mer skogsmullepoäng med lundhags kontra lågskor. Allt friluftsliv handlar om eskapism, därav är känslan alltid viktigare än funktionen. Egentligen, om ni tänker/känner efter lite. Vi är alla ute och leker mer eller mindre.

På mina stegjärnsfasta och alpina kängor kan ni få teorisera hur mkt ni vill. Jag vet att de är mer stabila än lågskor, jag har gjort ett för mig fulldugligt test.
 
Tradition, tro och försäljare

Den nordiska tradtionen är med relativt höga mjuka skaft, björkbark som damasker. Inte mycket stabilitet där.... Men skidor har vi åkt ett tag och gått än längre.
Höga skaft är skönt med våra bäckar och myrar.
Kontinetal bergkängor och skidpjäxor, har betydligt lägre skaft och begränsad rörlighet utom begränat i framåt-bakåt. Där brukar benen gå av...när vi hänger på skidor t ex.
Lågskor, lätta knappast något stöd men lätt att ta av vid rast....
Försäljare släkte vars jobb är att sälja....
Men jag kan inte få ihop att tyngre skodon skulle leda till att ryggen blir stabilare... Kan ingen förklara? Och inga rundsnack i den här omgången tack!
//J
 
Lågskor, lätta knappast något stöd men lätt att ta av vid rast....
Försäljare släkte vars jobb är att sälja....


Men jag kan inte få ihop att tyngre skodon skulle leda till att ryggen blir stabilare... Kan ingen förklara? Och inga rundsnack i den här omgången tack!
//J




Förklaringen har nog givits ett par gånger: att trådskaparen missupfattat påståendet att högre skaft tillåter en att bära mer.

Betr. att ta av och på skor - har inte alla skor med högre skaft snabbsnörning?
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.