Bloggar > Ultrabloggen

Ultrabloggen

Nästan allt är kul, så länge det är tillräckligt långt ;) Fjällvandringar, traillöpning, och äventyr.

Ultralätt multi-fuel-kök och kokkärl

Det här är fjärde och sista delen i min ultralight-nördiga artikelserie. Som ni säkerligen märkt får man ta fram den stora skämskudden när man tittar på hur svenska varumärken står sig inom ultralätt utrustning. Och denna gång blir inget undantag.

Ultralätt packning - Del 4

Att skriva om stormkök är extra kul, för jag fick nämligen ett antal kommentarer och väldigt många mejl när jag skrev om det här på Utsidan förra gången.
Där och då skrev jag några rader om mitt då nyinköpta Esbit
Titanium Solid Fuel Stove som kvalade in på ynka 13 gram på vågen. Svårslaget!

Ni som kan era gram vet att det finns lättare; exempelvis Trail Designs GramCracker på sinnessjuka 3 gram. Kruxet med de allra lättaste är att de inte har något "pot stand", så när man väger in vad även den lättaste ställningen till kokkärlet väger så blir det inte lätt att klå Esbits 13g trots allt.

Ultralätta stormkök

Jag är fortfarande nöjd med Esbit Titanium-köket, men det funkar tyvärr inte så bra för större kokkärl, vilket man ju lätt känner att man behöver om man är 2 personer eller fler.
Så, jag ville ha ett nytt ultralätt kök. Och eftersom jag både har gaskök, solid fuel-kök, och ett vedeldskök sen tidigare så var jag sugen på ett "vanligt" spritkök denna gång.

Jag fann lyckan när jag hittade Vargo Titanium Triad Multi-Fuel Stove.
Yepp, du läste rätt - ett ultralätt multi-fuel-kök!

Men inte multi-fuel som i att det klarar gas - utan sprit, solid fuel, och fuel-gel.
Man vänder helt enkelt köket upp-och-ner om man vill köra med solid fuel eller gel. Helt perfekt för mig som ju redan har en hel del solid fuel-tabletter hemma, även om jag primärt kommer att köra med alkohol.

Och självklart: Inbyggt "pot stand" för kokärlet - så inget extra behövs såvida man inte vill ha en windscreen (och i så fall tycker jag att man ska göra en själv med ett par lager aluminiumfolie och några gem - ett smart hack får att få ner vikten).

Vad väger den då? 28 gram på min köksvåg. Inte illa för att kunna köra 3 bränslen!

Ultralätta kokkärl

Jag vet vad ni tänker. Några gram hit eller dit på köket är ju ingen kioskvältare.
Och det är sant att de stora vinsterna görs med kokärlet.

Mitt lättviktskokkärl från Optimus Terra Weekend HE (0,8 liter), som jag har när jag kör gas, väger 204 gram.
Detta är alltså vad ett typiskt svenskt varumärke kan prestera i lättviktssammanhang (dock ska sägas: Optimus Terra Weekend HE är som helhet hyfsat lätt för att vara gaskök ändå).

Här finns gott om utvecklingspotential!

Till mitt superlätta Esbit Titanium-kök som jag nämnde ovan, så köpte jag även ett sjukt lätt kokkärl i samma veva; Keith 500ml Titanium mug.
Som man hör på namnet på modellen rör det sig om en mugg (0,5 L) snarare än en kastrull.
Men för 1 person är det oslagbart då den vägen 70 gram utan tillhörande lock (lock ska man alltid ha - men gör ett eget lock i aluminiumfolie så sparar du några gram!).

Så, vilket kokkärl förtjänar mitt nya Vargo multi-fuel-kök då?

Inget av ovanstående då 204 gram är på tok för tungt, och Keith 0,5 L är för litet för 2 personer.

Efter mycket, mycket research hittade jag en ny vinnare:
TOAKS Titanium 900ml D130mm Pot. Den väger endast 77 gram utan lock (104 g med locket som följer med). Jag har så klart skippat locket och gjort ett eget lock i aluminiumfolie som endast väger 10 gram.
Så 87 gram totalt!

Så summan av kardemumman är att jag uppgraderat från ett 1-personskök (0,5L) till ett 2-personskök (0,9L) genom att bara kliva kliva upp 15 gram på brännaren och ca 10 gram på kokkärlet.
Slår man ut vikten på 2 personer är vi nere på ca 80 gram per person - och DET mina vänner, det är riktigt jäkla bra!

Hur står sig svenska stormkök och kokärl? Well. Det närmaste man kan komma ultralätt är nog "Mini Trangia", som de själva på största allvar tycker är så konkurrenskraftigt ultralätt att det kan användas under multisport-race och liknande äventyr. Vikt? 330 g. Vilket skämt.

Bonus-material: Mitt vindskydd i aluminiumfolie väger 16 gram inkl 2 gem. Man får vika ihop några lager så att det blir stabilt. Både lättare och betydligt billigare än windscreens man köper.
Som sked kör jag en extralång titansked. Väldigt praktiskt när man ska gräva sig ner i förpackningarna med frystorkad mat. Väger in på 13 gram.
Liten mikrofibertrasa och disksvamp: 29 gram.

Ni som också vandrar ultralätt; vilka är era favoritprylar? Kommentera gärna!

Postat 2019-05-27 07:56 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Ultralätta mellanlager

Det här är tredje delen i min dissekering av lättviktsutrustning (och mitt kompakta ointresse av att föda vissa ur-traditionella åsikter om att endast "rejäla" (överviktiga) prylar från 70-talet är robusta nog för svenska fjäll).

Ultralätt packning - Del 3

Även idylliska sommarkvällar blir kyliga när man sitter still ett par timmar. Särskilt om det blåser, och definitivt om det regnar till och från (vilket det i regel alltid gör i Sverige, 2018 undantaget).

Utöver en underställströja i merinoull behövs ofta ytterligare ett värmande plagg under skaljackan. Friluftsskjortor och ulltröjor är något jag ofta ser längs lederna, men dessa väger ofta mer än en ultralätt dunjacka, tar mer plats i ryggsäcken, och ger inte hälften av värmeförmågan.

Dessutom; Ska man vara ute på fjället ensam 2 veckor i sträck - då vill man verkligen inte riskera att bli nedkyld. Särskilt inte med tanke på att det ofta är snö kvar på fjället här och var, och ibland inte är mer än några enstaka plusgrader på kvällarna och nätterna.

Jag har därför alltid tagit med mig min ultralätta dunjacka Crux Nano på 220g (till höger på bilden). Väldigt kompakt (packas ihop i sin egen innerficka), och varm och skön även i minusgrader.

Just det sistnämnda är också lite av en nackdel - som den gram-jägare jag ändå är så känns den lite väl "overkill" för sommarkvällar.
Här finns gram att spara!

Valet var den här gången var hyfsat enkelt: Jag ville ha en dunväst istället för dunjacka, yttermaterialet ska vara 7 denier tunt, och dunet ska vara så nära 1000 fill power som möjligt.

Valet föll på en Yeti Cavoc på 110g (strl S) (till vänster i bild). Sjukt lätt, och sjukt kompakt!

Dessutom är det ungefär samma mängd dun runt överkroppen som dunjackan - det är avsaknaden av ärmar som är den största vinsten viktmässigt.

Grafik lån ad från Webtogs

Värt att veta när man utvärderar dun-kvalitet:

Tillverkare specificerar sin "fill power" på olika sätt:
EU fill power och US fill power är två olika standarder som resulterar i olika siffror.
Till exempel är 900 fill power med EU-standarden samma dun som 970 fill power (ofta marknadsfört som 950+) med amerikanska metoden.

Det blir intressant när tillverkare så som svenska Stellar Equipment skryter om sin "1000 fill power" i jackor och västar, men inte specar om det är med EU-metoden eller US-metoden.
Det får mig att tro att de använder vanligt 900 fill power (EU-metoden), avsiktligt mätt upp det med US-metoden för att få upp siffran till ~970 fill power, och sen helt enkelt avrundat upp det till 1000 fill power.
Men det är alltså förmodligen samma dun som de flesta andra använder. Och deras ultralätta jackor och västar har fortfarande långt kvar för att komma ner på vikterna som Yeti eller Montbells Plasma-serie.

Uppdatering: Jag blev kontaktad av Stellar Equipment och fick en detaljerad beskrivning av deras dun och deras tankar i övrigt. Det korta svaret är att de har ett sjukt bra dun i sina plagg: 1030 FP med US-metoden, vilket skulle kunna översättas till 980+ med EU-metoden.
Att säga 1000 FP är helt Fair alltså.
Det är andra faktorer som drar upp vikten: Något tjockare yttermaterial (10/20 denier), fler fickor och funktioner, samt mer dun (88 g - att jämföra med 45 g i MontBell Plasma 1000 Down jacket).
Rätt ska va rätt!
Men det förändrar inte min åsikt - UL är ett "vikt-sport", och här blir det tyvärr lite stolpe ut.

Som vanligt ligger Sverige långt efter.

Ni som också vandrar ultralätt; vilka är era favoritprylar? Kommentera gärna!

Postat 2019-05-25 20:19 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Ultralätta regnkläder vs poncho

I min förra artikel skrev jag om hur det är att vandra i svenska fjällen med en ultralätt 3-säsongspackning. Det går ju lite på tvärs mot den lite utdaterade idén om att en lättviktsryggsäck för svenska fjäll måste väga 2 kg och ha en Fjällräven-logga.
Nu tänkte jag fortsätta lite på den inslagna banan, nämligen att skalplagg inte alls måste vara tåliga nog för ett världskrig med Ryssland, utan tvärtom kan vara mycket tunna och fortfarande göra jobbet.

Ultralätt packning - Del 2

I flera år har jag vägrat regnjacka och regnbyxor. Jag har tyckt att det är onödigt tungt, inte ventileras tillräckligt bra, och är inte tillräckligt kvickt att få på och av om man jämför med en poncho.
Jag har vandrat i spöregn i en poncho längs hela Kungsleden (ca 430 km), ca 10 dagar i Narviksfjällen, samt 10 dagar i Sarek och Padjelanta. En poncho - eller poncho-tarp för att vara korrekt - på 220 gram, och en ultralätt vindjacka på 85 gram. Det har gått hur bra som helst.

Men. Det finns några nackdelar:

  • En poncho är så inte kul när det blåser mycket. Man känner sig som ett segel i motvind. Går att mildra med en rem runt midjan, men blir som bäst "halvbra".
  • Man håller sig bara delvis torr när det regnar. En poncho täcker som bekant inte underarmarna, och heller inte från knäna och nedåt. Det sistnämnda är ett större problem än man kan tro när man går i tätare vegetation när det regnar eller har regnat nyligen: blött långt gräs och blöta kvistar hänger över leden och innebär att man får dyblöta byxor nertill.
  • Poncho-upplägget är inte lika snyggt och modernt som skalplagg, utan man ser ut lite som ett skogstroll. Är ett mindre problem om man solo-vandrar i vildmarken. Är lite mer problem om man går med en trendkänslig partner, vilket förstärks om man dessutom rör sig bland folk.

De största fördelarna - att mitt GoLite Poncho-Tarp är så lätt (220 g) och andas/ventilerar bättre än skalplagg - är dock inte helt relevant längre.

Det finns idag hardshelljackor/regnjackor som är riktigt lätta, och samtidigt har förvånansvärt bra egenskaper när det kommer till hur bra de andas, vilket gör dem till bra vandringsjackor.
Men det finns några fällor man lätt hamnar i.

Tankar och val av regnjacka

Den lättaste regnjackan jag lyckades hitta var "BERGHAUS Hyper 100 Shell Jacket" och väger 98g (storlek Small), vilket är 60g lättare än Zpacks populära lättviktsregnjacka "Vertice Jacket". BERGHAUS Hyper har en vattentäthet på hela 20 000 mm och andningsbarhet på smått enastående 50 000 g/m2/24h.
En stor nackdel är dock att BERGHAUS Hyper saknar pit-zips/ventilation under armarna, vilket förmodligen innebär att man trots allt kommer att dränkas i sin egen svett, vilket är minst lika illa som att bli blöt av regnet.

Det finns även andra ultralätta regnjackor med och utan pit-zips, men då har de oftast inte en vattentäthet på mer är 10 000 mm, och andas heller inte mer än ca 10 000 g/m2/24h vilket helt ärligt är tämligen dåligt.

Mitt val landade slutligen på Ultimate Direction Ultra Jacket V2. Den väger 170 gram, har 20 000 mm i vattentäthet, andningsbarhet på 30 000 g/m2/24h, har ventilation både under armarna och i huvan, och har dessutom integrerade "rain mitts"!

Tankar och val av regnbyxor

Den lättaste regnbyxan (med membran, typ GoreTex-byxor) jag hittade var RAB Flashpoint Pants 94g (storlek Small), vilket är 5g lättare än Zpacks Vertice Pants, MEN det är lite oklart om byxorna går att dra över kängor utan att ta av sig kängorna först. Detta var ett krav om jag ska köra på regnbyxor.
RAB Flashpoint har en vattentäthet på 20 000 mm, vilket är bra, och andningsbarhet på 40 000g/m2/24h vilket är riktigt bra.
Men som sagt. I fjällen blir det mycket på och av för regnkläder på grund av de snabba väderomslagen, och då vill jag enkelt kunna dra på och av byxorna utan att ta av mig skorna/kängorna.

Precis som för regnjackorna så finns det ett antal regnbyxor som ligger runt 100 gram, men som inte klarar mer vattentäthet resp. andningsbarhet på 10 000 mm och 10 000 g/m2/24h.

Mitt val landade istället på Ultimate Direction Ultra Pants V2 (samma serie som jackan). Dessa väger 110 gram, och har väl tilltagna dragkedjor längs benen just för att säkerställa att man kan få på och av byxorna utan att ta av sig skorna. I övrigt samma material som jackan: 20 000 mm och 30 000 g/m2/24h.
Perfekt!

Den slutgiltiga jämförelsen

Jag vet vad ni tänker. De nya kitet med regnjacka och regnbyxor blir ju 60 gram tyngre med sina 280g jämfört med ponchons 220g...

Men det är fel.

Eftersom regnjackan andas och ventilerar så bra kan jag lämna vindjackan på 85g hemma, och då blir totalen ju faktiskt lägre.
Så i praktiken får jag följande effekt:

  • Jag slipper ponchons fladder när det blåser
  • Jag slipper blöta underarmar
  • Jag slipper blöta byxben nertill
  • Det blir en snyggare och "proffsigare" outfit, vilket känns kul bland vänner och i miljöer med folk
  • Vikten blir ungefär samma (25g lättare t o m!)
  • Dessutom slipper jag bli blöt och kall om händerna i o m UD's integrerade "rain mitts", alternativt spara de ca 100+ gram som mina vattentäta neoprenhandskar väger

Dags att pensionera ponchon!

Sverigematchen: Vilket svenskt varumärke ligger bäst till inom ultralätta regnkläder? Det är förmodligen Haglöfs L.I.M-serie, som kommer in på 210 gram för jackan och 180 gram för byxorna.
Värt att tillägga är dock att de inte har pit-zips på jackan, och inte har några dragkedjor alls nertill på byxorna. Och andningsbarheten ligger bara på 15000 g/m2/24h.
Det är en bedrövlig prestation i de här sammanhangen.

Ni som också vandrar ultralätt; vilka är era favoritprylar? Kommentera gärna!

Postat 2019-05-23 08:21 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Vandra i svenska fjällen med ultralätt ryggsäck

Nu var det ett tag sen jag skrev nåt på den här bloggen, så jag tänkte skriva en liten artikelserie kring det ämne som jag fått mest engagemang runt hittills: Ultralätt friluftsutrustning.
Jag kommer också att bjuda på en och annan "rant" om hur efterblivna svenska varumärken är när det kommer till skapa konkurrenskraftig utrustning inom ultralight-nischen.

Ultralätt packning - Del 1


Förra sommaren var jag och sambon och vandrade 10 dagar i Sarek och Padjelanta - en fantastisk resa på alla sätt!
Det blev också invigningen och ett bra test av en ny ultralätt ryggsäck av modell Zpacks Zero (45+ L på 320 gram!) som jag köpte på blocket ett par månader innan.

Zpacks för de som inte inte känner till dem är en amerikansk tillverkare av ultralätt och super-ultralätt utrustning, mestadels i Dyneema/Cuben Fiber/DCF-material.
Zpacks Zero är en ryggsäck som dessvärre inte tillverkas och säljs längre. För några år sen gjorde de alla dessa ryggsäckar som "custom made", där man själv fick välja storlek, funktioner, fickor, material etc.
Numera har de en massproducerad "one-size-fits-all"-variant som heter Zpacks Nero. Den nya tilltalar mig dock inte alls, då den är mindre samt saknar ett ordentligt midjebälte, och är ändå inte särskilt mycket lättare (305g vs 320g).

Hur som helst så blev det ett spännande test för att se hur en relativt liten ramlös ryggsäck i dyneema-material funkar och känns under 10 dagar i svenska fjällen med allt vad det innebär.
Det blev - utan att överdriva - en mycket positiv upplevelse!

Jag fick ner min basvikt/base weight till ultralätta 4,2 kg - inte illa med tanke på mycket av utrustningen är tresäsongsnivå (quilt med lower limit på -10C, dunjacka som mellanlager etc).

Med all mat, bränsle och andra konsumtionsvaror blev totalvikten 10,5 kg.

Aldrig har mina axlar, min rygg och nacke känts så fräscha och starka under en hel fjällvandring!

Och nu vet jag att ni undrar; Finns det några svenska varumärken som gör ultralätta ryggsäckar?
Svaret är Nej - Sverige har inte producerat en enda seriös ultralight-ryggsäck vad jag känner till. Material som Dyneema/DCF och kolfiberramar lyser med sin frånvaro. Vi verkar vara helt upptagna med hur vi ser ut, snarare än funktion vs vikt.

I de kommande delarna i den här artikelserien tänkte jag dyka ner i lättviktskläder, mer specifikt; regnjacka + regnbyxor vs poncho, samt varma och lätta mellanlager.
Sen blir det nog också en post om mitt nya ultralätta stormkök (ca 28g) vs mitt äldre ännu lättare solid fuel-kök (13g) vs lättvikts-gasköket (96g). Även tre olika kokkärl varav två är nästan löjligt lätta, samt ett smart "hack" man kan göra för att få ner vikten.

Ni som också vandrar ultralätt; vilka är era favoritprylar? Kommentera gärna!

Postat 2019-05-21 13:33 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Kort uppdatering om maraton-resultatet

Stockholm Marathon 2017 gick helt enligt plan. Jag ville ju in på under 3h 30min, och jag korsade mållinjen på 3:28:52.

Det är helt klart så att jag är nöjd med det, även om det smärtar lite att vara 12minuter långsammare än föregående år.

Man kan ju alltid skylla på vädret, den klena dagsformen, att man inte har de bästa löparskorna, att det var folk i vägen som man fick sicksacka mellan, och gicketvis att publikstödet var klent :)

Fast egentligen var allt perfekt och jag har egentligen inte tränat tillräckligt mycket.

Men men. Nu blir det nya tag!
Nästa tävling blir Mora Trail i juli. Kommer att bli riktigt skoj!

Vill även passa på att nämna att det finns många bra gratis träningsprogram för er som vill börja med löpning, vill springa ett maraton, eller som bara vill hålla igång konditionen.

Postat 2017-06-13 17:34 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
Sida: 1 2 3 4 Nästa Sista 

 

Logga in