Bloggar > Ultrabloggen

Ultrabloggen

Nästan allt är kul, så länge det är tillräckligt långt ;) Fjällvandringar, traillöpning, och äventyr.

På lördag smäller det igen - mitt fjärde Stockholm Marathon

För fjärde året i rad ställer jag upp i Stockholm Marathon. Förra året kom jag in på 3 timmar och 16 minuter (och bommade därmed mitt uppsatta mål med 1 jäkla minut - aaarrrgghh!).

I år kommer jag inte vara lika aggressiv när det kommer till tempokravet. Jag har förvisso kört en del riktigt långa lopp under våren (Vasaloppet på 9 mil + Ursvik Ultra 7,5 mil) och några långpass nu nyligen på strax över 3 mil - men jag tror ändå inte att jag kommer att kunna slå förra årets tid.

Jag vet hur otroligt mycket träning som krävs för att kapa de där sekundrarna och minutrarna, och den tiden har jag inte haft möjlighet att skjuta till den här våren.

Istället har våren kretsat mycket kring att springa på visningar, räkna på bolånekostnader, och nu senast renovera badrum.
Och nog för att jag är superglad över att allt hittills blivit så bra, så är jag ändå inte helt komplett utan min löparform.
Det är en fantastisk känsla att vara i toppform, och jag saknar den. Efter sommaren får det bli nya tag med ett nytt, fräscht träningsprogram (det finns många gratis träningsprogram på nätet) som ska ta mig till toppformen 2018!

Nå väl.

På lördag startar jag i startblock C kl 12.00, och tänker mig att jag kanske kan komma in på 3:30-3:40 om allt går som det ska.
Jag har hittills haft ganska tur vad gäller skador och olyckor under mina lopp, och jag hoppas att det kan fortsätta på det sättet.

Vädret på lördag ser ut att bli ett helt optimalt löparväder! Mulet och 11-12 grader, ev med en regnskur. För det ska gudarna veta - jag springer som en maskin i kalla väder!
Det värsta jag vet är att springa i värme (som exempelvis 1 mil trail i 34 grader i söndags - inte roligt kan jag lova).

Imorgon kväll ska jag packa marathon-kitet: tävlingskläder, nummerlapp, en coca cola, några goda proteinbars och eventuellt lite kosttillskott i form av kreatin, kolhydrater och koffein.

Jag börjar bli riktigt taggad!

Postat 2017-05-31 16:49 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Hur man springer 75 km i terräng i mörkret

I lördags sprang jag trail-ultramaraton-loppet Nya Ursvik Ultra 75 km.

Det första man ska säga om detta lopp är att någon trängsel, det var det inte… Vi var 73 st anmälda för 75 km-distansen, varav så många som hälften bröt. Vi var bara 34 män och 2 kvinnor som tog oss i mål.

Min sluttid blev 9 timmar 55 minuter och 29 sekunder.

För mig var inte den långa distansen i sig det tuffaste hindret (även om 75 km helt klart är väldigt långt), utan banan: Medelteknisk terräng, nästan 2000 höjdmetrar, och allt regn och blötsnö senaste veckan hade förvandlat Ursvik Extreme-banan till ett riktigt gyttjebad. Och mörkret gjorde inte saken bättre…

Jag provsprang Extreme-banan (15 km) veckan innan, delvis i mörker, för att komma fram till ett bra upplägg inför Ultran. Det jag kom fram till var att det tar väsentligt mycket mer tid att springa i mörker än dagsljus! Man snubblar fram bland stock och sten, och man har ingen möjlighet att ta igen förlorad tid i nedförsbackarna eftersom man inte kan springa snabbare än att man hinner uppfatta vart man sätter fötterna.

Jag valde därför en slags omvänd långdistanstaktik för Ultran. Dvs istället för att hushålla på krafterna i början så öste jag på allt jag hade. Syftet var att avverka så mycket distans som möjligt medan det var ljust.
Sagt och gjort; Jag hann avverka 4,5 mil i dagsljus. Straffet för detta var dock inte nådigt. Jag var helt trashad i kroppen, och mentalt hade jag absolut noll motivation att klämma 3 mil till i mörker.

I depån stod ett gäng glada människor som anmält sig till den kortare 45 km-distansen. De vara klara nu och åt grillkorv, och skulle gå ner och basta i Ursviks Motionsgård. Fy fubban va orättvist!

Jag klämde en bulle med en kopp buljong och gav mig ut i natten.
Minutrarna gick väldigt långsamt. Jag minns särskilt de sista 15 kilometrarna, då jag försökte att räkna ner till målgången. Men när jag tyckte att mina 13 kvarvarande km borde vara 12, så visade pulsklockan att det var 12,8 km kvar. Och när jag var helt säker på att jag skulle klippa 12 km-milstolpen när som helst, ja då hade jag fortfarande 12,6 km kvar. Så där höll det på.
Mina sista 15 km tog 2 timmar och 15 minuter, så ni kan tänka er hur tufft det var mentalt att tugga igenom det.

De sista 2 kilometrarna hade jag dock ork att trumma på i ett lite högre tempo. Jag ville inget hellre än att bli klar.
Mållinjen uppenbarade sig till slut, och jag firade med en varmkorv och drickkvarg (det är som bekant viktigt med protein efter en hård prestation).
På vägen hem på tunnelbanan var det någon som kommenterade min outfit med "du ser ut att ha haft en udda lördagskväll".
Ja, nog var det en udda lördagskväll...

Postat 2017-04-03 12:01 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Dubbel regnbåge i Katterjåkk

Efter en veckas skyrunning/trail-löpning (över 2 mil om dagen!) i norska och svenska fjällen nådde vi till slut vår slutdestination i Katterjåkk (2 km öster om Riksgränsen, för er som inte orkar googla).

Vi har haft nästan osannolik tur med vädret - endast en enda regndag!

Som grädde på moset möts vi av denna syn i Katterjåkk; Ett stort regnoväder som sveper över fjället i öst, med blå himmel i norr och syd, och med en dubbel regnbåge!

Dessutom kom ovädret aldrig över oss, utan drog vidare norrut. Ibland ska man ha tur minsann! :) 

Jag kan för övrigt hälsa att det går alldeles utmärkt att välja bort vandringskängor och vandringsskor, och enbart gå i sina bästa traillöparskor istället. Så länge man har en hyfsat lätt packning och ordentliga damasker så!

Postat 2016-08-06 17:19 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

 

Logga in

Tips!