Vi vaknade till en fin morgon efter en skön natt. Frukost i solsken…så skönt.

Efter frukosten packade vi ihop tält och vandrade vidare. Kompassen sade att vi skulle gå rakt västerut. Så fick det bli.

Vattenpåfyllning från små bäckar med kallt och klart vatten. Alltid gott.

Det dröjde inte länge innan vi såg en vältrampad stig. Vi hade kommit till Rallarstigen.

Vi försökte gissa vad den första skylten skulle visa för avstånd till Porjus. Det var lite kul att vara på stigen igen, även om det skulle bli en vandring på samma stig vi gick på när vi var här första gången 2019. Fast den här gången skulle vi gå hela vägen till Porjus. Förra gången vek vi av Rallarstigen och gick obanat till Arvidssons stuga.

Jag gjorde om mina byxor till shorts och det var skönt. Det var riktigt behaglig temperatur att vandra i. Shorts och kortärmat. Njutvandring.

På skylten som visade hur långt det var till Porjus stod det 18 km. Åt andra hållet var det 26 km där stigen börjar, från det hållet. Sedan är det ca 4 km till Gällivare.

Nu hade vi knatat en lite bit och tänkte att lunchen skulle bli vid den rastplats där vi stannade till 2019. Det skulle vara lagom att luncha där.

Medan vi gick så pratade vi om hur vi kände oss och det vi upplevde när vi var här 2019. Det kändes bara bra att få uppleva allting igen.

Stigen var torr och fin. Ibland fanns det spänger.

Svampar, mossor och lavar…sådant är alltid intressant och kul att spana in lite närmare.

Den här filuren, eller sådana, såg vi många av. Vet inte vad det är.

En kallkälla! Klart man ska testa vattnet!

När vi var på stigen såg vi en välbekant höjd på vår högra sida. Sör-Stubba, eller som den även heter Oarjemus Stubbá. Med sina 658 möh är det den högsta punkten i Muddus nationalpark.

2019 var det lite regn i luften när vi var där uppe, och vi var glada att gjorde en avstickare dit. Det var enkelt att ta sig upp och ner, men det skulle vi inte göra i år.

På stigen var det ganska lätt att vandra. Uppförsbackarna var lite segare, och då går man lite långsammare. Ganska enkelt.

Hösten bjuder på fina färger. Det är så läckert med grönt, gult, brunt, rött…i samma bild. Svårt att fånga alla färgerna. Vi bara njöt av det vi såg.

Precis som 2019 var det ganska tort på vissa ställen och det är så intressant att se rester av någonting gammalt. I det här fallet en gammal spång, eller gamla stockar som man tidigare gick på. Hur gamla är de?

Vi började närma oss rastplatsen. Vi kände igen oss. Spänger, myrmark…skulle bli skönt med en paus. Vi skulle göra en annan sak där också, när vi ändå pausade.

Rastplatsen heter Hapsabäck enligt kartan.

Ibland är det bra med mobiltäckning, speciellt när man får reda på att vi blivit ombokade till ett tidigare tåg från Gällivare, när vi sedan skulle åka hem. Problemet var att vi inte skulle vara i Gällivare när tåget skulle avgå. Så det blev lite telefonerande och bokande…det slutade med att vi bokade in oss på ett flyg från Gällivare till Arlanda. Det var det som skulle funka för oss. Vi räknade med att tågbiljetterna skulle återbetalas. Nu blev det också hemresa en dag senare, så vi räknade med en kväll på stan…i Gällivare…innan vi dagen efter skulle ta oss till flygplatsen. Hem den 18 september i stället för den 17 september.

Efter en långlunch med telefonkö och annat så kunde vi vandra vidare. Det vara bara en kort bit till den plats där vi vek av Rallarstigen 2019 och gick obanat, med karta och kompass till Arvidssons stuga.

Nu trampade vi på ny mark…underbart. Mot Porjus!

Angående Porjus så var tanken att vi skulle komma till Porjus runt lunch om två dagar. Vi tänkte luncha och handla lite där…bara för att man kan. Vi hade allt med oss, så det var inte nödvändigt att handla, men…bara för att man kan…ja, varför inte.

Från Hapsabäck var det inte många kilometer till rastplats Pilttobäcken, där vi skulle slå upp tälten för natten.

Det var lite upp och ner…och sedan var vi vid rastplatsen.

Det var en fin plats med en riktigt fin anlagd eldstad, och vi såg fram mot att torka det som var blött i form av strumpor, kängor, sulor. Kanske inte dyngsurt, men fuktigt.

Tältet var uppsatt. Kvällen kom.

Elden värmde gott.

Natten kom.

Dags att sussa.

Gonatt!

Dagens sträcka blev 12,2 km