Det är verkligen så som Ingemar Stenmark sa en gång - att det är svårt att förklara om man inte håller på med det själv. Jag är impulsiv och otålig/stoisk av naturen - har drag av excentricitet vilket är bra egenskaper för "denna" aktivitet, dessa egenskaper i andra sammanhang är/kan vara en nackdel. Ska erkänna att jag har svårt att hitta någon riktig ro i tillvaron och vet ej om jag vill det heller - livet för mig är inte statiskt - det är i någon form ständigt i rörelse. Dålig uppväxt kanske ni tänker. Nej ! Mina föräldrar och syskon skulle jag ej vilja byta ut emot några andra. Men visst kan jag också njuta av stunder som helt saknar mål och fokus -  träningssak och en pågående process. Det finns yttre färder här i livet och det finns inre, båda lika intressanta. Mina större yttre färder har jag gjort - i dagsläget pågår en inre. Jag har också andra intressen än friluftsliv - konst - film - musik och litteratur är de som ligger nära....oj....nu kom jag visst helt ifrån ämnet....

1999 - 2000 - 6 månader

På ungefär 4000 meters höjd sitter jag i en minibuss och skumpar på en grusväg ihop med ett gäng andra turister - för att förhoppningsvis få syn på den mäktiga och mystiska Condoren. Det är tidig morgon och jag befinner mig i Colcadalen som är 100 km lång och har ett snittdjup på ca: 3500 meter. Ett tiotal små samhällen existerar längs dalen och invånarnas sysslor är jordbruk, odling av majs är vanligt på den terassbyggda jorden.

I hundratusentals år levde människan som en kringströvande jägare och samlare i små grupper. Detta liv har format vår hjärna - våra biologiska reaktionsmönster - detta lever i oss än idag.