Bloggar > Jespers blogg

Jespers blogg

Stora Sjöfallet/Sarek i 8 dagar. Start/Mål vid Suorva. Dag 1-3. Placerad på karta

Vid sjutiden på kvällen lördagen den 24/7 kom vi äntligen fram till Suorva, vädret var kanon. Efter två dagar sittandes och cirka 130 mil så kändes det riktigt bra att stiga ur bilen. Ur klev jag, min syster, syrrans man och hans bror. Första gången i Sarek för de andra, dock med mycket bra friluftsvana. För mig skulle det bli fjärde gången i området. Och när jag nu sitter och skriver detta (med Sarek-kartan på väggen ovanför mig) längtar jag redan tillbaka.

 

Storasyster Ulrika, Jag, Syrrans man Micke och hans bror Morgan

Efter lite "irrande" och diskuterande om vart man går in ifrån Suorva kom vi till slut iväg, klockan var då runt åtta. Följde vägen runt dammen och vidare ett par kilometer. Ett nedförslut och man har stranden på ens vänstra sida, väg övergår till stig, vidare till ett större vattendrag. Bra tältplatser finns strax innan men vi valde först att vada jokken, som kommer från sjön Sliehkkojávrre (787). Och direkt efter, uppe på en liten platå - slog vi upp våra tält för nattvila.

På morgonen var jag den förste (som vanligt) att kliva ur tältet, klockan är då oftast runt åtta. Samtliga kom så småningom ut och vädret var fortfarande mycket bra. Myggen svärmade omkring oss medan frukost intogs, tror alla var lite ivriga/förväntansfyllda att få "komma iväg". Vid niotiden var vi redo. Vi diskuterade fortsatt färd mellan två stigar, en som forsatte längs med stranden söderut, och den andre som gick västerut upp i skogen. Vi valde den väl synliga stigen västerut. Efter en kort bit "försvann" stigen och terrängen blev ganska besvärlig med mycket stenblock blandat med snårskog/kuperat. Dock så hittade vi "huvudstigen" efter lite "djungelvandring" och terrängen blev betydligt lättare. En paus var nödvändig.

Ganska snart vek vi av mer västerut upp emot Vuosskelvágge. Borta var skogen och terrängen blev mer och mer öppen och lätt, dock med en viss lutning. Mycket vacker utsikt tillbaka ju högre upp man kom.

I strålande solsken fortsatte vi in i vaggan tills vi tyckte det var dax för lunch och vila.

 

Mätta och belåtna traskade vi vidare, fortsatt lätt terräng med höga fjäll på båda sidor. Efter ett par kilometer blev det mer stenigt (dock inte så besvärligt) och vädret var så pass bra att vi mer västerut kunde se Áhkká. Klockan hade hunnit blivit sen eftermiddag och vi tyckte det var tid att hitta tältplats, detta var inga problem.

Áhkká sen kväll

Vi vaknade till en klar och fin morgon, dock lite kyliga vindar (härligt), frukost intogs och vid elvatiden var vi iväg. Fortsatte västerut i en ganska stenig terräng, tog det lugnt - förutom jag som oftast vandrade lite i förväg. Kartan togs fram ett par gånger för att diskutera vägval. Valet blev att vika av upp emot sjön 1074, sedan mellan topparna Tjårok (1215) - Alep Skálariehppe (1245); emellan dessa låg en liten sjö.

Rundade Tjårok och vidare sydväst i fortsatt mycket sten, tittade på kartan och tog ut riktning, kom så småningom upp på något "platå"liknande där vi igen kollade på kartan. Blev lite osäkra om vart vi skulle gå, mer åt höger eller vänster - efter ett tag var vi överens. Vandrade mellan höjderna Tjievravárásj (1246) - Namnlös (1274). Efter detta öppnade sig vyerna in emot Sarek och Áhkká, som tur var var vädret fortsatt hyfsat.

En paus blev det för att avnjuta vyerna av detta magiska område, äntligen kunde vi beskåda vad vi pratat om hemmavid. Lite trötta i benen tog vi oss ner till Guhkesvágge, passerade parkgränsen och in i Sarek. Fortsatte en kort bit och slog sedan läger vid jokken Várdasjåhkå.

Medan vi under kvällen höll på med diverse bestyr ropar Micke till, får jag kikaren...., japp, det är en örn....TITTA !

Långt ovanför oss svävade örnen fram och tillbaka, riktig häftig och minnesvärd stund. Tur att fågelkunnige Micke var med här, för om jag varit ensam hade jag nog missat detta. Det var en Havsörn vi fick beskåda.  

Postat 2010-08-13 11:57 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Syskonvandring i Kilsbergen ! Placerad på karta

Denna lilla/stora vandring handlar om när två syskonpar spontant bestämde sig för några dagars vandring i vackra Kilsbergen. En bekant körde upp oss till Bocksboda där vi började.

Jag, Morgan (utsidan medlem) och hans bror Mikael, min storasyster Ulrika

Eftersom vi startade sent på eftermiddagen (runt sex tiden) så blev den första etappen kort, några kilometer och vi kom fram till ett utav mina favoritställen, av alla ställen jag varit på, vindskyddet vid stora ryggsjön.   

 

En liten bro strax innan vindskyddet, det gäller att hålla balansen - notera vart vi alla har vår vänsterhand.......

 Efter bron och snart framme.....

Väl på plats slog vi upp tält, gjorde upp eld, njöt att vara ute i skog och mark igen. Och kvällen tillbringades naturligtvis framför lägerelden med vin/öl och god mat.

Vid elva-tolv tiden kröp vi in i våra tält för vila, mätta och vid våra sinnes fulla bruk. Dagen efter drog vi oss vidare emot utkiksplatsen "Rusakulan". På vägen dit uppmärksammade framförallt Mikael att det fanns en hel del kantareller strax intill stigen, mums till kvällen.

 

Utsikten från "Rusakulan" är inte häpnadsväckande (har sett finare vyer) men är ändå ett ställe, väl värt att besöka, om man är i närheten. Efter lite pekandes att "där är där, och där är där, eller nej, jo" - ja, ni förstår säkert vad jag menar ? Så anslöt vi oss till bergslagsleden och fortsatte söderut. Trots att solen ej tittade fram så var det ganska varmt, Morgan svettades och var den första som svalkade av sig när en bäck dök upp.

Efter ett par timmar var det dags för lunch, denna intogs vid Stora Dammsjön, några regndroppar kom ner men inget mer. Och där intog jag ryggläge för en stunds vila.

Samtliga var lite trötta då vi hade avverkat cirka åtta kilometer under dagen och våra magar var nu mätta. Lite motvilligt packade vi ihop för de sista kilometrarna. På bergslagsleden dyker det alltid upp något intressant eller att skogen isig ständigt bjuder på sin skönhet.

Framme vi sjön Göljan (ett annat favoritställe) så badade Morgan och jag, de andra tyckte det var för kallt. Kvällen flöt trevligt förbi och svampen tillsammans med stark korv, tunnbröd - smakade utsökt.

Jag var den sista att lägga mig denna kväll men först upp dagen efter, gjorde upp eld för att torka lite kläder. Frukost intogs och sedan vandrade vi Göljestigens fulla längd. Om denna stig (som jag aldrig tröttnar att gå längs) kan ni läsa om här -  http://www.utsidan.se/cldoc/12126.htm

Ännu en liten/stor vandring avslutad och det känns tryggt på någotvis att man alltid kan återvända till dessa berg.......

Nära men ändå så långt borta ! 

Postat 2009-08-04 19:47 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

 

Logga in

Tips!