Bloggar > Jespers blogg

Jespers blogg

På cykel genom Norge och möte med en kändis Placerad på karta

Denna färd började i Kristiansand efter en färjetur från Newcastle(England). Ut ur staden och norrut - igenom vackra Setesdal.

 

Efter ett par dagar letade sig vägen uppåt mer och mer, drog mig västerut; över Haukelifjäll och ner till Odda - mycket snö på lite högre höjder.

Efter Voss stötte jag på en ung cyklist från Holland. Han hette Rumi och var 20 år. Detta var hans första långfärd (med start i Kristiansand - sedan fick han se). Vi slog följe och trampade fram till Gudvangen; tog där färjan till Kaupanger. På färjan träffade jag några turister från Indonesien; inte så vanligt i Norge. Eftersom jag spenderat en tid där så tyckte de det var skoj - undrade vart jag varit etc. En förövrigt mycket vacker båtfärd - särskilt när man kom ut i Sognefjorden.

Vidare nordväst och genom en tunnel på 6750 meter - under södra delarna på glaciären Jostedalsbreen. Denna dag efter kaupanger, stannade vi på en rastplats; för vila och övernattning. Och just denna plats har etsat sig fast - en favorit och utsikten var enorm.

Läser ur min dagbok: 2/5 Måndag, B.C (Bushcamp, tälta efter vägen) - B.C, vid en sjö nära Skei - 11 mil. Mycket regn idag igen, började med en tunnel i nedförslut i 2250 meter, cyklade vidare till en glaciär, sådär, intressant, sedan en tunnel på 6390 meter, bara uppåt, dock svagt, mycket trött, hojade vidare och tog färjan över fjord, Anda - Lote. Mycket vackert beläget vindskydd. Rumi badade, 5 - 6 grader.

Några dagar med snöoväder - och korta sträckor med begränsad framkomlighet.

Vi tog oss vidare och kom så småningom till Molde; där vek vi av österut. Ett par mil innan Trondheim; vid Orkanger, vek vi av norrut - och hamnade då på väg 710.

Vid en affär stötte Rumi på en norrman som bjöd in oss; till han och hans frus fritidsstuga. Där stannade vi en natt. Och norrmannen Kjell, hjälpte mig laga en liten defekt på cykeln. Stugan låg vackert beläget på en sluttning.

Efter detta såg vi till att hamna på Rv 17 mellan Steinkjer - Bodö. En populär och mycket vacker sträcka på ca: 650 km - med inte mindre än sju färjeturer.

"På färjan mellan Levang - Nesna kom det fram en man och en liten flicka. Han hade sett våra cyklar och de satte sig ned vid vårt bord. Nyfiket började han ställa frågor om vår färd. Efter en stund började jag känna igen honom. Jag frågade då vart de kom ifrån ? Vi är ifrån Tärnaby och är på väg till Mo I Rana - för att titta på bio. Vi har varit och hälsat på släktingar. Jag förstod genast vem det var och replikerade. Det är en del kändisar som kommer därifrån ? Jo, svarade han kort. I trappan ner till bilarna önskade de oss lycka till. Av färjan och två personer i en bil vinkade - medans vi fortsatte i ovädret...."

Rumi var en kreativ person och ville hela tiden bygga vindskydd, fiska etc. En kväll efter en heldag med dåligt väder, ville Rumi ordna element för natten. En stor brasa gjordes iordning - trots blöta grenar - det tog tid att få en riktigt bra eld. Sedan letade vi på stora stenar som vi lade i/bredvid elden - dessa värmdes upp ordentligt. Vidare lade vi stenarna mellan oss i vindskyddet. Och stenarna gav faktiskt en viss värme - för en stund.

Från Bodö tog vi färjan över till Sörvågen på Lofoten; en tur på ca: 4 timmar. Trampade av färjan och vidare norrut - ett säreget landskap omgav oss, mäktiga berg, sund, lummiga samhällen. Efter ett tips av en norrman stannade vi några timmar under en bro och fiskade - fick upp torsk på varje kast - så särskilt utmanande var det inte, men roligt. Efter Lofoten tog Rumi beslutet att inte fortsätta mer norrut. Detta tror jag p.g.a allt regn, hagel och snö - som dagligen hade kommit ner sedan start. Han förklarade att han ej njöt mer av färden. Rumi fortsatte till Narvik för att där ta bussen till kristiansand. Mitt sinne var inställt på att komma till Nordkap - oavsett väder och vind.

Letade mig ner till E6:an och satte där styret norrut. Vid ett brofäste stannade jag och fiskade - ingen torsk denna gång. Där träffade jag på en norsk familj som oväntat bjöd in mig till deras hem; sov den natten i en husvagn, lite ovanligt efter en månad i tält. Skönt också med en dusch. Strax innan Nordkjosbotn small ett par ekrar av; så att bakhjulet började vobbla - tog mig dock till Nordkjosbotn. Där blev jag tvungen att ta bussen till Tromsö, för att fixa hjulet - tog mig dit - stannade där en natt, tältade i en park. Tillbaka med buss till Nordkjosbotn och vidare norrut. Kom så småningom till Alta och över storslagna Sennalandet.

Texter ur min dagbok: 27/5 Fredag, B.C - Offentlig toalett: En total misär dag ! Från Olderfjord till toaletten - den jobbigaste sträckan hittills - som långfärdscyklist, mycket kraftiga vindar, regn, hagel och snö, var ibland helt omöjligt att cykla, fick vandra bredvid och leda cykeln, tappade då och då balansen och föll i backen, längsta tunnel idag på 6870 meter. Försökte slå upp tältet, lönlöst, för starka vindar, fick checka in på en handikapptoalett efter tunneln, direkt efter tullstationen.

28/5 Lördag, Toalett - Honningsvåg: Mycket trött vid 8.30, knappt sovit något alls, cyklade in den korta sträckan till Honningsvåg. Hyrde ett rum för 300 kr/natten, vad göra ?, trött, blöt, frusen, kraftiga vindar och regn, stannar och torkar upp, tv, kök och ett trevligt rum. Tittar på tv och hoppas på bättre väder.

29/5 Söndag, Honningsvåg - Nordkap: Cyklade upp till Nordkap, hyfsat väder, en del snö efter vägen, kargt och vilt, stark vind, kommer upp och går runt lite, mäktiga evighetsvyer norrut, tänkte ta bussen tillbaka, gick ingen, roligt att ha varit där, men inget speciellt, skönt att vända tillbaka.

"skönt att vända tillbaka?"  - blir lite förvånad när jag idag läser det. Undrar vad jag egentligen menade. Kanske hade jag fått nog av allt cyklande under de senaste åren ?

Tog bussen från Honningsvåg - Skibotn. Vidare igenom Skibotndalen över/ner till Kilpisjärvi - karesuando - söderut till Örebro.

 

Postat 2008-12-06 17:31 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

På cykel genom Skottland Placerad på karta

I dåligt väder trampade jag av färjan från Larne (Irland) - Stranaer (Skottland). Letade upp ett vandrarhem där det var fullbelagt; ägaren säger då - att jag kan slå upp tältet på hans tomt. Första cykeldagen mellan Stranaer - Glasgow blev en transportsträcka - trafik och inga speciella vyer. Och Glasgow var bara ännu en storstad, alltså - inget område man vill spendera tid.

Ut ur staden och några timmars cyklande norrut; sedan började det se bättre ut - hjulen rullade i det Skotska höglandet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Highland

Stannade till i  byn Tyndrum och bestämde mig för en natt där. Blev på morgonen lite förvånad när jag öppnade tältet, snö  - färden gick vidare - svalt och friskt. Ett populärt och mycket vackert område är Glencoe - där b.l.a storfilmerna "Braveheart" och "Highlander" spelats in. Detta område ligger mellan Tyndrum och Fort Williams. Molnen låg lågt - kargt och vilt.

Campade några dagar i Fort Williams för att eventuellt bestiga Ben Nevis (1344 meter) - men för dåligt väder. Låg mest i tältet och planerade vidare färd. Tog beslutet att ta mig mer västerut; ut till ön Skye. Mycket regn, blåst och dimma, men vilka vyer.

 

Efter den oförglömliga vistelsen på Skye fortsatte jag sydöst. Passerade Loch Ness (såg inget odjur) och vidare till staden Inverness. Där jag stannade några dagar. Likt Irland är det många som reser runt i landet, finns gott om vandrarhem och campingplatser. Satte styret söderut och fick några dagar likt Irlands landskap - innan jag kom till Edinburgh.

Sedan blev det ännu en transportsträcka längs östkusten mellan Edinburgh - Newcastle (England). Skottland är vilt och vackert. Väl i Newcastle tog jag färjan över till Norge. 

 

Postat 2008-11-30 13:01 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

På cykel över Pyrenéerna och ett ovanligt möte Placerad på karta

Den första korsningen över denna bergskedja började i samhället Ax-les-Thermes i sydöstra Frankrike - ca: 25 km nordöst om Andorra. Vädret var strålande och många tutade och hejade; i min strävan uppåt.

Väl uppe på passet (2408 meter) efter ett par timmars kämpande - skönt att vädret var bra.

Det kändes riktigt bra att det sedan bara var nedför - de ca: 20 km igenom furstendömet Andorra. Sedan in i Spanien.

Den andra korsningen började i nordvästra Spanien - bilden nedan är taget några kilometer innan Pamplona.

Mycket behaglig cykling med fina vyer - särskilt när man kom upp på/i själva bergen. Mycket snö på vissa ställen och slingrande vägar.

Över bergen och in i Frankrike. Tog mig till staden Bayonne och sökte där upp ett billigt hotell. På detta hotell träffade jag långdistanslöparen Serge och hans fru Nicole. De skulle ta sig till Paris och sedan hem till Schweiz - efter 5 års löpande och hon bredvid på en motorcykel.

 

Nicole, Jag och Serge

"Några" av deras äventyr och där låg man i lä: 3 år, Patagonien - Alaska, 24 115 km / 2 år, 12 länder i Europa, 8 800 km / 5 år, 5 kontinenter, 40 912 km.

Vilja - Galenskap ?

 

Postat 2008-11-24 13:29 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

På cykel genom Kanada - British Columbia, Alberta, Yukon Placerad på karta

Det blev någon veckas vila i Vancouver innan avfärd i slutet av April 2003. Besökte b.l.a Stanley Park där ett antal totempålar stod; från olika indianfolk i området - varje påle har sin historia.

Begav mig av österut och efter några dagar pajade framdrevet totalt. Fick stanna i staden Hope (där filmen "First Blood" utspelade sig) ett par dagar för att fixa detta. Tog mig vidare och stötte på andra cyklister - vi slog följe en bit.

Allison pass summit 1342 meter i snöoväder

Fortsatte österut tills jag vek av norrut; här bröt jag med resesällskapet. Kom då till ett område som heter Okanagan - där det b.l.a produceras vin och cider.

Efter staden Kamloops och vidare nordost blev det lite mer vildmark. Besökte ett mycket fint område som heter "Wells Gray Provincial park". Där jag fick beskåda svartbjörn; för första gången - detta kommer jag aldrig att glömma. Hade slagit upp tältet vid parkens början; på en ännu ej öppnad camping.

Var på väg för att titta på några vattenfall längre in i parken; då jag i en uppförsbacke fick se tre svarta varelser invid vägkanten. Förstod genast att det var svartbjörnar och avståndet mellan oss var ca: 30 meter. Den ena björnen ställde sig på bakbenen och tittade åt mitt håll; visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Bestämde mig för att vända om; och när jag efter några sekunder tittade tillbaka hade björnarna försvunnit.

Till vattenfallen kom jag och de låg i en mycket vacker omgivning.

Detta fall är ca: 140 meter

Hjulen rullade vidare norrut tills jag vek av tvärt österut; för att korsa Klippiga bergen. Tog mig över "Yellowhead Pass" (1110 m.ö.h) och kom efter det till staden Jasper. Över bergen och in i mer platta Alberta - några snöiga dagar.

Efter att ha passerat Hinton - Edson - Whitecourt - Valleyview - och Grande Prairie; trampade jag in i British Columbia igen. Till Dawson Creek och sedan mer nordväst på Alaska Highway.

Det fanns gott om björn i skogarna. En gång började en svartbjörn följa efter mig längs vägen; vilket resulterade att jag fick lite bjönfrossa. Och vid ett annat tillfälle kom jag riktigt nära en svartbjörn; om den händelsen kan ni läsa i ett tidigare inlägg:  http://www.utsidan.se/blogs/thegedd/12330.htm

Ensam svartbjörn

Ensam grizzly

Svartbjörn, hona med två ungar

Grizzly, hona med unge som går loss på ett hästkadaver

Det är för det mesta storslagna vyer längs Alaska Highway; med klippiga bergen ständigt närvarande: http://sv.wikipedia.org/wiki/Alaska_Highway.

Vid Coal River ( ett litet ställe precis vid gränsen till Yukon) bestämde jag mig för att sluta långfärdscykla; liftade till Whitehorse och stannade där någon vecka. Med bil följde jag med en bekant när han räknade fåglar mellan Whitehorse - gränsen till Alaska. Fina vyer in emot "Kluane National Park" och bergsgetterna trivdes.

Ett besök i dessa trakter lämnar ingen oberörd. Tog flyget från Whitehorse - Vancouver och vidare till London.

Bilden är taget en kort stund efter Whitehorse

Postat 2008-11-23 08:35 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

På cykel genom Irland Placerad på karta

"Det smör och Whisky inte kan bota är obotligt"....Irländskt ordspråk

Färjan närmade sig Rosslare hamn i de sydöstra delarna på Irland, vädret var hyfsat. Trampade lugnt in till den lilla staden Wexford och tog in på ett vandrarhem. Det var den 17 mars 2005; vilket innebar St. Patricks day för alla irländare - festlig stämning vibrerade på gatorna.

St Patrick är Irlands apostel och skyddshelgon.

Han föddes i Wales i slutet av 300-talet. Han fördes som tonåring till Irland som slav, men lyckades fly efter sex år och tillbringade sedan tjugo år som munk i Frankrike. Återkom till Irland som missionär 432, då han kristnade delar av befolkningen och etablerade Armagh som kyrkligt centrum. Blev helgonförklarad redan på 700-talet. 17 mars sägs vara hans dödsdag.

Själv var jag ganska trött efter båtturen mellan Cherbourg (Frankrike) - Rosslare. De flesta gick på kvällen ut och firade; vila och sömn var givet för min del. Det tog några dagars cyklande i sydvästlig riktning, innan jag kände det där riktigt irländska; regnet, grönskan, kullarna, dimman. Då befann jag mig i grevskapet Kerry och ute på Dinglehalvön.

Färden fortsatte norrut längs västkusten och efter några dagar kom jag till Cliffs of Moher, som är en ca: 8 km lång bergvägg mot Atlanten. På vissa ställen är klipporna 200 meter höga. Storslagnare landskap får man leta efter.

http://en.wikipedia.org/wiki/Cliffs_of_Moher

Passerade staden Galway och fortsatte västerut; ut till karga men natursköna Connemara. Här finns det bra vandringsmöjligheter i ett ganska ödsligt landskap. Pubarna låg tätt efter vägen. Vid ett tillfälle blev det kvällsbesök; då det svarta ölet Guinness flödade. Och de lokala musikerna spelade briljant på sina instrument, mycket trivsamt.

Till Irland är det många som reser. Och landet har många vandrarhem till ett hyggligt pris, på vissa ställen kan man också campa. Landets vildaste område; ligger i nordväst och heter Donegal. Många åker dit för att vandra. På bilden nedan ser ni berget Errigal (749 m.ö.h) i bakgrunden.

De flesta har hört låten "Sunday Bloody Sunday" med gruppen U2. Låten handlar om en händelse som ägde rum söndagen den 30 Januari 1972; i staden Derry på Nordirland. Obeväpnade demonstranter och brittisk militär drabbades samman. Det slutade med att 14 män och pojkar sköts till döds, och 13 sårades. Minnena lever kvar.

Efter besöket i Derry var det bara att trampa vidare längs kusten till färjeläget i Larne. Mer än nöjd över min vistelse i landet. Väl där tog jag färjan över till Skottland.

Postat 2008-11-16 11:38 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
Sida: 1 2 3 Nästa Sista 

 

Logga in