Under min cykling igenom sydamerika stannade jag någon vecka i den såkallade vita staden Arequipa i Peru. Där passade jag på att följa med en guidad tur i Anderna.  

På ungefär 4000 meters höjd sitter jag i en minibuss och skumpar på en grusväg ihop med ett gäng andra turister - för att förhoppningsvis få syn på den mäktiga och mystiska Condoren. Det är tidig morgon och jag befinner mig i Colcadalen som är 100 km lång och har ett snittdjup på ca: 3500 meter. Ett tiotal små samhällen existerar längs dalen och invånarnas sysslor är jordbruk, odling av majs är vanligt på den terassbyggda jorden.

Mäktiga snötäckta bergstoppar på 5 - 6000 meter lyser i fjärran med den blåa himlen i bakgrunden, längre ner skiftar färgerna med en blandning av grönska och bergens mörka. Längst ner rinner floden Colca som fortsätter sin resa ut till Stilla Havet.

På en öppen plats stannar vi och kliver ut i den friska atmosfären. Fler minibussar anländer medan vi promenerar en kort bit så vi får en bättre översikt - kikare och kameror plockas fram.

Ens synfält är bedårande med de mäktiga bergen och de nu glidande Condorerna nedanför oss - ej i flock - stora som små - ett tiotal. Deras vikt ligger på 15 - 17 kg och vingbredd på ca: 3 meter, livslängd ca: 70 år.  De glider fram utan några vingslag - ett par stycken cirkulerar ovanför oss. De börjar lyfta ifrån deras häckningsplatser djupt nere i dalen för att sedan stiga - itakt med att solen värmer upp atmosfären. Efter någon timme försvinner de för föda för att sedan återvända för vila. Det var synd att min kamera var otillräcklig för bra bilder på Condorerna men minnena sitter kvar.

"Jag längst fram, tre Amerikanska män och en kvinna ifrån Israel längst bak"