Mest om svenska fjällen.

Social, vettig och trevlig. Jättevan fjällvandrare med stor erfarenhet av orösade leder.
Gillar öde natur, tillika väl valda vackra tältplatser med vida utsikter där jag får vara ensam.
Gillar mest att bada vid öde fjällsjöar.
Står ut med det mesta..Alltifrån folk till ödemark.
Pensionerad polis nu plus 70, med konstnärliga och litterära ambitioner.
Lärare och handledare i kriminalteknik med inriktning på dokumenterande fotografi. Statlig utredare.
Boendes i Vasastan i Stockholm och på släktgård på norra Gotland.
Favoritområden i fjällen är: UnnaRäita, Mårma.

Användarnamn: Anders_sthlm

Intressen: Vandring, Jakt, Turskidåkning, Litteratur, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Stockholms vildmarker. Gotlands stränder. Norra Lapplands skogar och fjäll. Kajak i skärgården. Jakt och fiske.

Mer på profilsidan

Kategorier:

Etiketter:

2024:
April

2023:
September, Oktober

2014:
Januari, Februari

2013:
Oktober

2012:
Januari, Februari, Mars, Juli, Augusti, September

2011:
Januari, Mars, Juni, Augusti, November

2010:
Februari, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober

2009:
Februari, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November

2008:
November, December

Gissa Positionen.

Att komma fram till en plats innebär att man kommer dit vid en speciell tidpunkt. Vandringen har sin tidsaxel och så har även landskapet sin.

Läs inlägget

Fjällfotografi. Del 2 (4)

I filmen ‘Capricorn One’ ( regi Peter. Hyman. 1978) ställs betraktaren utav det faktum som man ser inför en den viktiga frågan, om den fotografiska bildens äkthet och verklighet. I filmen skildras ett par astronauter som ska företa en rymdpromenad på planeten Mars, men i stället iscensätter NASA istället deras rymdfärd i en arméhangar, däruti dramat fortsätter, och då börjar det ställas i filmen frågor om den populära fotografiska bildens äkthet, upplevelser och berättande.

En liknande berättelse: -‘populär och samtida’- är konspirationsdokumentären likaså i en film som påminner om den nämnda: ’Did we ever land on the Moon?’ som nu påstår att månlandningarna aldrig ägde rum, och att de bilderna var bluff och tagna ute i Nevadaöknen.

Läs inlägget

På Fjälltur med Claes Grundsten.

Skulle inte Claes Grundsten finnas skulle vi nog blivit tvingade att uppfinna honom.

Nu har det gått nästan ett år sedan de härligt älskade och folkkära tungviktade småböckerna på nytt utkom. Jag pratar här om ‘På Fjälltur’ av Claes Grundsten. Dom där små behändiga vandringsguideböckerna som på nått vis sparkade igång det samtida skrivandet om fjällen för den stora allmänheten.. Dom små vandringsböckerna som fick oss att vandra ännu mer i Lapplandsfjällen, fotografera ännu mer och titta och begrunda och planera ännu mer om fjällen.

Böckerna som kom att bli en kanon för flera decenniers fjällvandrande.

Skulle inte Claes Grundsten finnas skulle vi nog blivit tvingade att uppfinna honom.

Läs inlägget

Du, jag och dom andra....

Blåsten rycker och sliter i staglinorna i den lilla ynkliga stugan. Dörren knarrar, går ideligen upp, Elden dånar i kaminen och golvplankorna och brädorna i stugan tycks berätta om alla andra som varit här tidigare. Mössen kryper fram på natten . Märkliga färdmedelanden från dåtid sitter fästade på väggarna. Oftast i någon kortfattad form som lämnar mycket åt fantasin. Berättelser och tips om bestigna toppar på små gulna lappar, kulspetsteckningar i gamla minnesböcker, som blir som mentala isberg när dom läses många år efteråt..‘ Vad hände här då?’