Helgen bjöd på en tur till Östersund för att hälsa på en alldeles sprillans ny kusin till barnen. På farfars inrådan hann vi även med en tur till Moose Garden i Orrviken . Det är ett ställe där man får följa med på guidade visningar in i ett hägn där ägaren håller ett gäng tama älgar.
Det blev en spännande promenad in i skogen, där vi ganska snart fann älgarna, som inte var ett dugg brydda över vår närvaro. Vår turistgrupp var ett ganska blandad gäng, med folk både från Frankrike och Island. En göteborgare var också med, och han tyckte att det var minst lika exotiskt att se att marken var alldeles full av blåsippor - en blomma han dittills inte stött på i verkligheten. Tänk så det kan vara. Jag fick nog samma känsla i maj 1997, när jag såg mitt livs första vitsippor i blom. Det kändes som om jag var mitt inne i Ronja-filmen, och väntade mig bara att få se en rumpnisse med vintermössa.
Älgarna höll på att tappa vinterpälsen, och hårade nåt alldeles hemskt. Pälsen var sträv som på en....älgfäll.
Vi hade fyra småtjejer med oss, som var nästan lika oförskräckta inför älgarna, som de var inför barnen. Visst är det väl ändå ganska fantastiskt när man tänker efter? Jag tycker att den här bilden visar det så tydligt. Bara älgens huvud är lika stort som Ida, men det bekommer henne inte det minsta. Älgen är ju snäll! Och fin.
Besöket - hur turisttillrättalagt det nu ändå var, väckte stora tankar om hur vi människor egentligen interagerar med djur. Vad är det som gör att jag spänner hela kroppen i panik och börjar kallsvettas om jag hör en 1,5 cm stor geting i sovrummet, men bara tycker att det är mysigt med stora djur som utan vidare skulle kunna sparka ihjäl mig om de blev irriterade? Reptilhjärnan är med oss alla dagar...
Tyvärr blev det inte så många bra bilder på grund av dåliga ljusförhållanden (starkt solsken i skog - allt blir randigt) och halvtaskig kamera, men bara den här utsikten mot Oviksfjällen på vägen dit och därifrån gjorde ju besöket värt varenda krona.
Den stösta faran med getingar är väl om man sätter dom i halsen, kan även hända med älg då man äter gryta :)
En älgko med kalv skulle jag hålla mig en bit ifrån, annars är älgarna mer rädda för oss.
Det stod ett par älgar på vårt hundspår en vinterdag.
Första tanken var att åka runt dem,dumt nog.Min lilla hund gick bara närmare,så tillslut la älgmor öronen bakåt,sänkte sitt stora huvud och lyfte sin stora framklöv.Hunden backade inte,säkert pga att jag kröp närmare för att ta fast den i st f att vända om.
Så stora djur och man har alldeles för lite respekt för dem,hon hade ju utan vidare skickat vovven till hundhimlen och (med maximal otur) även mej.
Är det för att de påminner om hästar man inte räds så mycket?De är trots allt stora starka vilda djur,om än med mjuka mular.
Jag har råkat ut för en höggravid älgko en gång, då hade jag en hund i koppel med mig, jag tror att det var därför hon blev irriterad. Hon var säkert 100 - 150 m bort och jag stod och tittade ganska länge på henne, hon vädrade i luften och när hon fick känna doften av hund (det är vad jag tror i alla fall) lade hon öronen bakåt och kom rusande. Hunden tog jag under armen och hittade ett skydd i en omklädningshytt på en badplats inte långt från där vi stod. Hon gick ett tag och frustade lite utanför med sin tjocka mage, jag kunde titta på henne genom ett hål i väggen. Hon tröttnade till slut, men på hemvägen tittade jag mig om många gånger. :-)
Jag har stött på älgar vid flera tillfällen i naturen men de har alltid sprungit iväg när de upptäckt mig.
Ja, de är ju inte att leka med! De kan tydligen springa omkring 70 km/h, och sparkas nåt rent hemskt med frambenen. En av älgarna hade sparkat ihjäl tre jakthundar som ställt sig utanför stängslet och skällt ståndskall. Genom stängslet alltså! Så man vill nog inte reta dem i onödan.
Den största faran med getingar skulle jag säga är risken för att köra av vägen eller krocka om man får in en av dem i bilen.
Alltså... det är två saker jag inte förstår:
1) Rubriken!? Klart man är!
2) Hur kan det komma sig att du inte sett en vitsippa i blom förrän maj-97? Växer det inte vitsippor i Sundsbruk?
Håkan, i Sundsbruk växer vitsipporna som ogräs, men jag är uppvuxen i Östersund och flyttade sedan till Umeå. I Östersund kom först tussilago och några blåsippor och sedan sade det PANG och så stod midsommarblomstern i full blom. I Umeå såg jag mest planterade blommor och maskrosor. Jag KAN tänkas ha sett någon strösippa utan att veta om det, men aldrig så att det var vitt på backen.
Jag vet inte om du gjort någon vårresa sedan du kom till Sundsbruk. Om inte så är det dags. Jag är uppvuxen i Dalarna och där fanns tämligen gott om vitsippor. Dalarna är ju ett landskap med en hel del "ego". Många beklagade mig när jag blev tvungen att flytta ner till Närke. Men jag blev häpen över naturen, och det som först slog mig var alla dessa helt makalösa vitsippsängar på våren. En oändlig bädd av vitt i vissa hagar. På senare år har jag upptäckt sådana även i Sörmland.
red
Otäck Älg bortagen.
me
Tack snälla Michael! Om någon undrar så vet Michael att det finns filmade bildbevis på vad som kan hända om man har oturen att inte hinna undan en älg på krigsstigen. Det var så otäckt att jag låg vaken och bad honom ta bort länken...
Jag nöjer mig med att säga att man verkligen BÖR vara rädd för älgar som inte är tama.
Hm, jag vill se den där Otäcka Älglänken???
Har den största respekt för älgar, och även för hästar som jag jobabr med dagligen. Inte rädd, men respekt...
Och håller fullkomligt med om att det inte finns någon rim och reson i att bli stel av fasa när man hör getingsurr men utan vidare ge sig på att tämja ohanterade 350-kilos unghästar...... var är logiken???
Och förresten, den utsikten gör mig sjuuuuk av hemlängtan! Hur fantastiskt Island än är...
Katarina - lite fränt att du sitter på Island och längtar hem, medan jag var där tillsammans med två isländska familjer. Du får nog kontakta Micke för Otäcka-Älg-länken, eller söka på Youtube efter "Man vs Moose" eller något sådant.
Min kamrat domaren hade en gång en äpplefull älg i trädgården, den var inte att leka med men lockades bort me hjälp av ett långt äppelspår....slingrande troligtvis....