En midsommarhelg och en VAB-dag med slöa barn framför TV:n var precis vad jag behvde för att bli klar inför sommaren. Nu har jag hunnit förfärdiga ett nytt regnöverdrag till makens ryggsäck, och då slog det mig att det ju var där gör-det-självandet tog sin början.

Efter att ha försökt knyta fast hans trasiga inbyggda ryggsäcksregnskydd hjälpligt på ryggsäcken under en regnskur på fjället så lovade jag att jag skulle sy ett nytt åt honom. Jag vet ju vad regnskydden kostar när man köper dem i affären, och någonstans där hade jag visst en smärtgräns. Inte skulle man väl behöva betala tvåhundra spänn för ett tygstycke med en raksöm och en snodd? Knappast! Så jag började surfa runt efter lämpliga tyger, och helt plötsligt hade jag kommit in på Anders Jonssons gör-det-själv-sida och såg hans hemsydda tält, och så var hjärncellerna satta i arbete. Hur det gick känner ni till. Och idag blev faktiskt även regnskyddet klart. Vikt 68 g. 

Barnen fick också välja färg bland min hög av silnylontyger, till varsitt par midjeregnbyxor. Här bunkrar man upp med rött, gult, orange, guld och grönt - och vad väljer ungarna? Ylva ville ha blå (där rök tyget som skulle ha blivit ryggsäcksregnskydd) och Ida ville ha svarta. Japp. Då fick det väl bli så. Med dubbla resårer i midjan, resår vid fotslutet och under fötterna blev vikten på Ylvas brallor 67 g, och Idas väger 46 g, för hon valde ett lättare tyg. Just nu ligger de på altanen och har blivit penslade med sömtätning. När det har torkat ska de få testa genom att sätta sig i en vattenbalja och kolla om man blir blöt i rumpan eller inte. (Ängslig mamma hoppas sömmarna håller!)

Hur som haver blir det betydligt lättare att packa ner än de stora tunga galonbyxorna. Enda nackdelen är att de prasslar mer.

Nu ska jag se om jag kommer på något att sy åt mig själv också innan dagen är slut. Köttfärsen ligger i alla fall på tork i ugnen...