Klockan är kvart över två, natten mot midsommar. Det börjar ljusna. Imorgon kommer främmandet, sedan är det fem arbetsdagar kvar och sedan börjar semestern. Jag insåg hur det skulle påverka min tidsplan vad gäller att få tältet klart till tältningssäsongen. Det är faktiskt nu eller aldrig som gäller!
Så jag gav mig på listningen. Småfixet. The customizing.
Till att börja med en liten flört med pappa. Jag har sytt fast en liten minitermometer inne i innertältet. Ur trepacket från Clas Ohlson tog jag den termometer som bäst överensstämde med vår ordinarie utetermometer.
Fönsteröppningarna har jag också förstärkt med lite kardborreband till stängningen.
Jag har också sytt ihop det som jag klämde fast med klädnyporna senast. Det blev hyfsat snyggt. Prio nummer ett nu är att få det klart - inte nödvändigtvis att göra det snyggt. Jag har dessvärre inte hunnit slå upp tältet sedan jag stramade åt innertältet, så jag hoppas för guds skull att det inte blev alltför tokigt.
Ventilation behövdes, så det blev (till att börja med) en lucka i gaveln. Viss assymetri, kanske vän av ordning påpekar. Jovisst, men inte utan orsak. Det var lättare att göra en fyrkantig lapp av "fönstertyget", samtidigt som det var enklast att göra en bågform av dragkedjan. Denna lucka kommer bara att kunna öppnas utifrån, men det ska nog gå bra ändå.
Sen ville jag ju ha påsar till pinnarna också. Visst lånar jag både pinnar och stång från Kerontältet, så jag skulle ju lika gärna flytta över hela paketet, men jag planerar att skaffa egna pinnar till detta nån gång framöver. UL-folket kanske menar att jag skulle spara gram på att inte använda pinnpåsar alls. De har rätt, men då skulle jag förmodligen slarva bort alltihopa. En tjusig orange blev det till pinnarna, och en glammig guldpåse till stång och pinnar. Ja, jag har förköpt mig på silnylon. Hade tänkt sy jättelätta regnkläder åt flickorna också, men det verkar som om sanden i timglaset håller på att ta slut. Men visst vore det läckert med guldiga lätta regnjackor!
Efter att ha fäst ihop alla knappar och gummiband och gardinmojänger (såna plastpluppar som man stoppar in i en skena och fäster fingerkrokar i) med varandra var det äntligen dags att rulla ihop tältet. Det kändes riktigt riktigt, om än ovanligt fritt från barr och jord.
Trött men glad Ulrika. (Min nattuggla till man var också vaken och ställde upp som fotograf)
Äntligen dags att rigga vågen.
Och den visade följande:
Namnet på skapelsen? Öhrnell Drommen 2.
När jag har satt upp det på fjället (och helst fått dit en liten namnlapp på tältet) tror jag att jag ska skicka en bild till min gamla gymnasiekompis Rolf. Efternamn Hilleberg.
Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar fixa färdigt jordgubbstårta och midsommarstång imorgon.
När ska du premiärsova i det?
Vilken bedrift att faktiskt slutföra projektet. Har varit roligt att få följa med på resan, lite grann som Äntligen hemma och Sommartorpet. I lugn och ro, utan att själv behöva lyfta ett finger har vi fått se hur du trollat med korvskinn och ballongpinnar. Och voila! Ett tält! Dessutom lätt. Ska bli spännande i höst att läs recenssionen av Öhrnell Drommen 2.
Trevlig tältsommar!
VIlken bedrift!!!! Det blir kul att höra hur det känns att sova i ett tält som man sytt själv. Kul att se dig med tältet i hand.
Jag tycker att du ska vara mycket noga med NÄR du gör din premiärtältning. Bra att du inte slänger upp det för en gräsmatteövernattning! Kan du inte hitta någon liten anledning att jubilera? 13 år sedan du fick ditt första getingstick? 3 år sedan minsta flickans röda hund? 18 år sedan du fick dina första fjällrävenbrallor? Eller också kanske dina goa ungar kan få sin första egna tältnatt som premiär?
Varför? Allt för att skapa fler anledningar till blogginlägg.
Visst ja... Grattis från mig också... fast med en klump i halsen...
Håkan
Fast nummer 15 är det förstås...
Väntar med spänning på första tältrapporten!
Väntar också ivrigt på testrapport.