Jag måste ju bara komma med en liten replik på Peters berättelse om monsteröringen på tre kilo.
Den här supergäddan lyckades min mamma håva in:
Jämför storleken med den på snäckan och småspiggen. Den har några år kvar innan den blir matfisk...
Inte heller dessa abborrar var mycket att hänga i granen, så de åkte tillbaka i sjön efter att ha blivit studerade i fjolårets loppisfynd - yngelakvariet.
Några dagar senare fick dock Ida upp två fina matabborrar, som hon tog hand om hela vägen. Det enda jag hjälpte till med var att kroka loss. Annars fixade hon att agna, rensa, samla kvistar till brasan, salta, smöra och göra foliepaket, göra upp eld, grilla fisken, bena ur den och äta upp den. Det är inte utan att man blir lite stolt!
Tyvärr säger hon att hon redan har glömt hur man rensar fisk, så vi ska göra ett nytt försök i jämtländska Hällesjön på tisdag. Om vi då har fiskelyckan med oss så har min kompis lovat att hon (återigen) ska lära oss hur man flår abborre. Jag var för gammal när hon lärde mig det, så jag glömmer bort hur man gör hela tiden! Och sen underhåller jag väl inte kunskapen heller...
Fin gädda (hehehe......)!
Kul med dottern som lärt sig ta hand om fisken alldeles själv, det är det inte många som kan.
Det ska böjas i tid... Ännu bättre nyheter är det att Ylva, som varit totalt ointresserad av att göra upp eld (tråååååkigt) nu tydligen är värsta pyromanen när hon är föräldrafri i kompisens stuga. Kompisens mamma sa till och med "Men ni måste låta henne hålla på med eld, ungen är ju som besatt!" --som om vi inte hade försökt! Nu utforskar hon och lär sig för fulla muggar! Är det månne tonåren som närmar sig? Att allt blir intressant bara någon annan än mamma eller pappa säger det
Fiske är ju fantastiskt i alla former.... Grattis till hennes intresse... För övrigt måste nog konsten att göra upp eld vara det absolut viktigaste man kan lära sig... Härligt att hon gillar det..
Visst känns det så. Förmodligen blir det aldrig direkt livsnödvändigt, men den dag det blir det så är man nog glad att man lärt sig. Inte för att jag själv är direkt fullärd, men jag får väl föra vidare det lilla jag kan. Och så ta hjälp av ungarnas kompisar förstås ;-)
Jag försöker att få mina 2 minsta på rätt bana vad gäller friluftslivet. Vi sov en massa i hängmatta under semestern, dom är fullfjädrade pyromaner och tycker om att gå efter stigar i skogen.
Mm. Ida kan titta ut över sjön och spontant utbrista i ett "Mamma, det här är väl en riktig naturupplevelse!". Det låter lite styltat men känns skönt i hjärtat.
Fisk till barnen är lätt att glädjas åt. Mellankillen fick en fin abborre på semestern. Blev gott pålägg till frukost. Det där med att ta hand om den dröjer nog lite.