Bloggar > Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ...

Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ett liv på vägarna...

En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Tornet mot himelen -iglooistens mardröm!

Vinterfjällen. Vackra. Hårda. Fluffigt vita. Osynligt grå. Uppför. Nerför eller på skrå. Sällan platt. Platsen för glädje och lek. Med allvaret bak knuten hela tiden.

Turen i Grövelsjön den här gången var fem dagar och tre nätter. Onsdagen har jag skrivit kort om i förra inlägget och mer finns inte att säga. Mer än att det var skönt med en mjuk, lugn start. Jag sov 10 timmar den natten.

Torsdag: ljust å fint väder. Lite kallare än dagen innan. -5-6 grader kanske. Eller inte. Termometern satt ju kvar på locket till stor-ryggan hemma i skrubben. Där den ju gjorde föga nytta. Fast å andra sidan: det var också det enda jag glömde. Bortsett från stearinljuset då. Men ett sånt köpte jag i Idre på väg upp så det räknas inte. Men åter till termometern. Det är ju egentligen en av grundplaneringsverktygen på fjället under själva genomförandet, men... det går ju utan. Var rätt skönt att slippa veta hur kallt det var. Hade ju väderprognosen från onsdagen sparad som grund och det räckte gott. Det är ju liksom inget man kan göra åt temperaturen. Man får känna efter. Kallt? Mer kläder! Svett -ja, latmask, du skulle gjort dig omaket och ta av långkallingarna i morse.

Skidmarsch på programmet var det i alla fall. Hade tänkt mig ner på Hävlingen och lunch i Töfsingdalens nationalpark men tafflig och klen som jag är vek jag ner mig. Rädd för såväl nedför- som uppförslutet som skulle följa med denna lilla utflykt om jag i slutändan skulle komma till mitt tänkta nattläger norr om Grötvallsjön. Nedför är nog en av de största riskerna på vinterfjället. Det är lätt att överskatta sin förmåga, särskilt med pulka. Och uppför... ja svettigt blir det.

Istället blev det led till samevistet omedelbart söder om sjön och därifrån ytterligare några kilometer rakt norrut så jag hamnade vid lilla höjden omedelbart sydväst om Nilsvålen.

Det är ganska meditativt att skida. Tankarna tar sina egna spår och på det hela taget kommer jag knappt ihåg varthän de drog iväg. Minns bara att det var trevligt. Att dra pulka är inte särskilt ansträngande heller så varken den eller ryggan bekom nämnvärt. Lunchade vid Särsjöbäckstugan.

Kan konstatera att jag måste börja köra med Camelback på vintern med i fortsättningen. Dricker tok för lite annars. Att ha den liggandes mot ryggen gör väl att den inte fryser. Och när man druckit får man blåsa ur slangen. Det som kräver lite disciplin blir att komma ihåg att tömma den över natten!

Skymningen kommer fortfarande ganska tidigt så här års och tältet fick jag slå upp i mörker. Visserligen var det klart och månen på väg upp men än hade den inte klättrat över horisonten. Eller mer relevant för mig; över Nilsvålens sydsluttning som låg rakt öster om mitt läger. Lite senare när det gula månklotet väl kommit upp blev det nästan dagsljus. Just där och då fick jag en nästan religiös upplevelse. Det starka ljuset. Snön. Vidderna och fjällen. Den kalla friska volymen natur. En överväldigande känsla av här och nu liksom. Det var ett sånt där tillfälle när men på riktigt vet varför man håller på med sånt här... :-)

Fredag:

Ända sedan jag för ungefär ett år sedan såg den gamla kultfilmen om slädturen från Sulitelma till Treriksröset med iglooisten kapten Olle Rimfors här på Utsidan har det gnagt i mig; jag ska bli iglooist! Hur det egentligen går till att tillskansa sig detta ärevördiga epitet vet jag inte. Men jag antar att man bygger och bor i igloos ibland :-)

Således var huvudnummret för denna tur just att bygga en igloo! "Ambitiöst, går inte ensam, det tar vääldigt lång tid..." Många i min omgivning dömde ut projektet eller var i bästa fall skeptiska. Men man skall aldrig lyssna för mycket till skeptiker. Det har jag alltid sagt. Utom när det är jag som är skeptisk då... ;-)

I alla fall. Redan på torsdagskvällen när jag invigde "snösågen", en klassisk Sandvik Bacho fogsvans med orange handtag, vid byggandet av vindmuren för tältet kände jag att jag hittat en bra plats. Meterdjup hård snö som med lätthet lät sig sågas till block!

Efter att på morgonen klättrat upp en bra bil på Nilsvålen för att meddela mig med hemmet om vilket alternativ för den resterande turen jag valt, igloo-alternativet, satte jag igång. (DEt andra alternativet hade varit att skida in i Norge till någonstans norr om Salsfjället)

Nog var det ett hårt jobb allt och tid tog det, men nåt annat hade iglooistaspiranten inte väntat sig. Jag sågade, klurade, staplade block, klurade och sågade ännu mer. Vädret var fantastiskt och arbetet var roligt! Gamla klassiska instruktioner säger att man under goda förhållanden bygger igloon på två timmar om man är två-tre personer. Under förutsättning att det inte är första gången så tror jag nog att det kan gå så fort. Om förhållandena är de rätta med fast lättsågad snö utan för mycket isskikt i.

Jag höll på hela dagen :-) Tre olika "snöbrott" hade jag runt om igloon för att slippa bära blocken så långt. Ett var lite mer tungsågat än de andra två men även det var helt ok.

Även om jag direkt insåg att man måste luta in blocken rejält så begick jag såklart varje iglooistnovis vanligaste misstag: jag fegade och lutade för lite. Det, i kombination med att bygga lite för stort gjorde att konstruktionen sköt i höjden mer än den slöt sig i en snygg kupolform. (Jag gjorde den klassiska skidstavscirkeln för att måtta upp hur stor den skulle vara. Men valde att ta det måttet som innermått. Den blir väldigt rymlig på det viset. För rymlig...)

Klockan fem började jag misströsta: topphålet var fortfarande en bra bit över metern i diameter och väggarna var axelhöga. Och jag som lovat höra av mig hem igen under dagen. Och hungrig var jag. Så först sågade jag i raketfart 15 block som fick stå på tillfrysning och sen drack jag en Varma koppen innan jag med en lätt "säkerhetsrygga" sprang kilometern upp på Nilsvålen igen för att smsa att jag mådde bra.

(Jag hade givetvis lämnat en tydlig färdplan och så, men den innehöll som sagt alternativ och eftersom jag känner området rätt bra och vet var det är täckning och inte så kändes det ok att bygga rapportering på mobiltelefonen. Men det fanns givetvis en grundplan att hålla sig till om kontakt skulle visa sig omöjlig... Man ska inte bygga sina planer på batteridrivna mackapärer i nån större utsträckning anser jag. Som bonus och hjälpmedel är de välkomna men inte som bärande grundstenar!)

Väl nedkommen igen stod jag och tittade en stund på min skapelse innan jag bestämde mig för att köra på. Kanske, kanske skulle det kunna gå. Om jag bara lutade in blocken jättemycket...

Ett och et halvt varv senare insåg jag slutligen att det inte skulle bli någon natt i igloon. Besvikelsen var stor... kanske måste jag vänta jättelängt till innan jag blir iglooist! Redan vid fyra hade vinden tilltagit och slet och drog rätt rejält i tältet då jag använt delar av vindmuren till igloon. Uppgiven insåg jag att det skulle dröja ytterligare 20 minuter innan middagen då en ny vindmur behövde byggas. Och det helst nyss. Så med tungt hjärta började jag kånka över block från mitt himelshöga torn till min egna kinesiska mur...Men jävlar vilken vindmur det blev! Specielt den västra kanten :-p

Så jag satte mig i tältet och surade. Tog en päronkonjakspetsad varm choklad i väntan på maten. Den var i alla fall god men nederlaget gav ändå en lite bitter bismak.

Låg vaken rätt länge och fantiserade om hur mycket bättre det skall gå nästa jag bygger igloo. De två huvudlärdomarna är således: 1. Stavcirkeln skall vara ytterdiameter. 2. Luta in blocken redan från varv ett och två! Nästan så att naturlagarna utmanas! Blocket behöver bara ligga där självt och vingligt tills nästa sätts på plats ju. Själva den självlåsande konstruktionen är ju genialisk!

När jag väl somnade hade jag lämnat tornet bakom mig och drömde om nya äventyr ända tills jag vaknade kl ett och behövde gubbkissa:-)

Lördag: Gick upp lite tidigare än jag gjort de andra dagarna och åt frukost och kokade vatten till alla termosar och flaskor. Tältet var sedan snart rivet och pulkan packad. Färden söderut kunde påbörjas. Efter ett litet hjärnsläpp och lite om och men så stod jag strax efter kl tre på fjällstationens parkering.

Efter att ha packat bilen kollade jag igenom telefonen. Ett för mig okänt nummer har försökt nå mig tre gånger dagen innan. Hmmm ... någon är angelägen. Börjar få dålig magkänsla. Hotellrummet jag bokat? Nåt problem med det tro? Jobbet? Det där samtalet om det stora problemet vi där hoppas inte ska uppstå? Eller bara ett mindre kanske? Det stora hade jag nog märkt av.

Ringer upp. Mycket riktigt. Hotellet. Phuu att det bara var det i alla fall. Men va fan... jag ville ju lyxa och vila ut innan en heldagshemfärd. Nu visade det sig att Sporthotellet Gunneborg inre riktigt var i drift men man kunde erbjuda motsvarande boende på Sporthotellet i Idre. Det är ju bara tre mil ytterligare bort. Phuuu, lättnad! "-Jo tack, det går så bra så! Vi ses snart."

Och nu är jag väldigt glad att jag fick chansen att hamna på detta supermysiga ställe. En familjär hybrid mellan vandrarhem och hotell. Det blev en mycket bra avslutande kväll på vinteräventyret även om badtunnan inte orkade bli riktigt varm i de 20 minusgraderna!

God tur!

Postat 2017-01-16 14:56 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Packlista för Grövelsjöturen

Tänkte lägga ut det här redan igår man det han jag då rakt inte med. Får bli nu istället. Liggandes i tältet vid trädgränsen ovanför Grövelsjöns fjällstation. 

Två bördor: en klassisk Segebadenberg och en 50 liters rygga. Pulkan är tillverkad i min hemstad Säter! Som barn  "lånade" vi skackelmaterial av bambu-typ från fabrikens utelager och gjorde pilbågar av. De sköt jäääätte långt! :-)

Vindar på 7-8m/s och lite snö gjorde att jag valde att inte gå ut på fjället idag utan stanna härdär småkullar och fjällbjörk brytrr av vinden lite i alla fall. Skidmarschen hit var ju knappt en kilometer så den är inte mycket att säga om. Lite för varm ytsnö: klabbade något under skidorna. 

I övrigt slog jag läger tidigt och har grävt två vindmurar; en för vinden som är nu(sydlig) och en för den som de lovat ska vare imorgon bitti (nordlig). Hade inte så mycket annat för mig. 

Men det här skulle ju handla om vad jag tog med mig på turen!

Tält (Nallo 2GT), egenhändigt gjorda snöspik, multfuelkök med gas och bensin, samt ett underlägg/skärbräda för köket.

Två liggunderlag av klassisk modell och ett uppblåsbart Exped 7 synmat, två sovsäckar; en tjock och en tunnare.

Spave, stighudar, slalomglasögon och två termosar.

Overdragsbyxor, fluffjacka, Lovikavantar, tunt underställ och vindjacka.

Skinhandska i reserv, innervantar i reserv, ylletröja, tjockt underställ, extra strumpor, sockor och kalsong.

Säkerhetsutrustning: första förband, säkerhetslina, vindsäck, multitång, nödkit och 2 extra bra att ha spännband.

Nödkittet: praktisk ask, diverse verktabletter, skavsårstejp, kinosiologitejp, silvertejp, penna,smöre,plastpåse,varma koppen och en sockerbit, eldstå, tändstickor, Dauerbinda. Fiskelina, ståltråd, synål och tås, vattenreningspiller samt lite laggrejer för tältduk och regnkläder.

Kniv, loggbok, toapapper, pannlampa, extta batterier, hudslva tandborste och tandkräm, solskydd, tvål och en liten tunn handuk. Hörlurar ochfotvärmare var visst med också.

Buren utrustning och kläder: jacka, byxor2sockpr, handskar, vantar, tunn merinoulltröja, buff, byfånemössa, toppluva, kängor, dumpficka, karta och kamera.

Utöver detta så har jag mat, en snösåg, en finurlig liten handborr, ett stearinljus och coola solbrillor med också. Och en powerbank. 

Så nu ska jag dra igen sovsäcken om mig och gräma mig över att jag inte kom ihåg att flytta över termometern från den andra ryggsäcken...

Sov gott!

Postat 2017-01-11 18:26 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Förberedelser

Jag har ju i tidigare inlägg puffat för spontant och enkelt friluftsliv i vardagen där man med bara ett pillegnutt av förberdelser ger sig ut och slaggar i ett vindskydd eller tält. Men det finns ju också annat friluftsliv som är både mer krångligt och kanske till och med farligt. Och därmed mer förberedelsekrävande. Och kanske tycker ni, liksom jag, att de lite större, mer avancerade friluftsturerna till och med är höjdpunkterna!? 

På väg till det glimmrande äventyret bortom horisonten...

Hur som helst. Just nu är jag mitt i planeringsfasen för en tre nätters vintersolotur i Grövelsjön, så det här blogginlägget kommer handla lite om dels förberedelser i allmänhet och dels mina förberedelser just nu.

Ibland undrar jag om inte tiden innan man gör nåt roligt är den bästa. Ni vet när man går och fnular och pysslar. Drömmer och klurar. Känslan man hade som barn dagarna innan julafton. En helt fantastisk känsla om ni frågar mig... :-)

Förberedelser kan säkert delas in på många sätt men jag ser det så här:

  • Fysisk träning
  • Planering
  • Materieltjänst
  • Kunskapsinhämtning
  • Färdighetsträning

Förberedelser sker naturligtvis dels hela tiden, både medvetet och omedvetet, samt inför enskilda specifika projekt och då mer koncentrerat till tid och syfte. 

Träna bör man, annars dör man. Fysträning i ett friluftsperspektiv utgör en basplatta varifrån allt annat tar avstamp anser jag. Med god tillgång till sin rörelseapparat underlättas allt man gör och gemensamt för i stort sett allt friluftsliv är ju den egna kroppen. Var och en måste dock naturligtvis utgå från sina förutsättningar och ambitioner, men träna behöver man! För att må bra om inte annat.

Tre praktiska prylar som grusar argumenten "mörkt och halt" för att inte löpträna på vintern: reflexjacka, en schyst pannlampa och dubbskor!

Träningen behöver nödvändigtvis inte vara så hårt nischad mot friluftsliv för att fylla sitt syfte, det räcker att den är rolig. Och jobbig. Fast vill man ha ett upplägg som nu bär mot friluftsliv i allmänhet är nog fördelningen 70% kondition/uthållighet, 20% styrka och 10% rörlighet en bra grund. Hävdar jag :-) Är man mer smal i sitt friluftsliv, tex bara klättrar eller paddlar, kanske fördelningen ska se lite annorlunda ut. Men hur man än lägger upp sin träning: kom ihåg att kompletteringsträna de delar av kroppen som inte får sitt vid själva huvudaktiviteten. Det förebygger belastningsskador, ger muskelbalans och boostar i regel huvudaktiviteten mer än man tror! (Tex du som bara löptränar; lägg in två styrkepass i veckan så märker du nästan helt säkert ganska snart en förbättring i löpningen.)

En förmiddagsfika med en karta och en kaffe på ett vardagslugnt favvofik... så långt från strukturerade planeringsmodeller man kan komma. Visserligen blir det väl en mer översiktlig grovplanering som mest syftar till att identifiera olika alternativ men ändå.... Trevligt är det. Fast sen får man ju komplettera med en mer noggrann planering: väderanpassning, lägerplarser, färdvägar, plan B, plan C, mm. Göra en färdplan.

Just nu ser min kommande tur ut att bli en vinterkopia av min sommartur i samma område på grund av vädret då första skiddagen ser ut att bli rätt kärv med minusgrader, snö och frisk vind från väster. Så jag skidar väl åt öster då antar jag :-) Nu ligger det hela en vecka fram i tiden så prognosen hinner ju ändra sig. Ambitionen med turen är inga stordåd på något sätt utan skida ungefär 15 km om dagen och tältmys duger bra. 

Jag ser nu tre olika varianter på turen som i stort kan beskrivas som Grövelsjön (själva sjön alltså) runt, antingen med- eller moturs samt Storvätteshågna runt. Vi får se vilken det blir, även om jag just nu lutar åt moturs eller Storvätteshågna runt. I alla alternativen kommer svängen givetvis tas ut, så jag hamnar nog uppåt Rönnsjön nån natt med.

Materieltjänsten består ju i regel av alla möjliga sorters pyssel. Som skidreparationer till exempel.

Eller av mer underhållande och förebyggande art: tjära skidor. Det doftar ju såååå härligt! Och ytan. Ytan blir ju så fin. Skidan liksom får helt nytt liv!

Nyinköp av utrustning är ju nåt jag vet många med mig sysslar med i tid och otid. Kul är det och i minst hälften av fallen mer eller mindre onödigt. Men ett upplevt behov är ju också ett behov...

Därmed inte sagt att mitt nya multifuelkök skulle vara onödigt. Det är en ren säkerhetsdetalj för att reducera risk på vinterfjället. Typ. ;-)

Därmed kom jag in på det här med säkerhet och riskhantering. Detta är som jag ser det ett av huvudskälen till förberedelsearbetet innan man företar sig något. "The plan is nothing, planning is everything!" lär någon amerikansk general ha sagt nån gång. Och mycket ligger väl i det. För det handlar ju om att ha tänkt igenom vad man ska göra. Identifiera risker, möjliga problem och på något sätt reducera eller förhindra dessa att hända. Och egentligen behöver det inte handla om risk. Resonemanget kan väl sägas gälla för hur de flesta av oss tänker och planerar i allmänhet: "jag ska sova ute -det kan regna -jag blir blöt -jag tar med ett tält".

 

Bilden ovan visar en liten begränsad del av en riskhanteringsmodell som används på en av våra större myndigheter. Den fungerar bra som tankemodell för fortsatt resonemang. Bilden handlar om hur man kan tänka kring en enskild identifierad risk (och inget om hur ev risker identifieras,  det lämnar jag därhän just nu... det får räcka med att man måste fundera igenom det man ska göra)

Som synes kan ju utfallet bli av tre olika typer: bevakas, motverkas och elimineras. Oavsett vad man applicerar modellen på så skulle jag vilja påstå att fördelningen är ungefär 10%, 80% och 10%. Det har att göra med att vi i regel tänker ut hyfsat realistiska saker som vi tänker företa oss. Bevaka kan i detta sammanhang betraktas som nåt som kan medföra att verksamheten inte går som jag tänkt mig och jag är medveten om det. Efteråt kommer jag att ta ev dåligt utfall med i beaktande nästa gång. Motverka innebär att jag vidtar någon åtgärd innan för att antingen minska sannolikheten för tråkigheter eller lindra konsekvenserna därav. Elimineras innebär att jag inte ska göra det jag tänkt mig om jag inte kan reducera någon parameter till acceptablare nivå. (Exempel: jag ska lära mig cykla till grannstaden. Sannolikheten att ramla är stor eftersom jag aldrig cyklat förr och konsekvensen av att ramla på vägen och bli överkörd av en bil är att jag dör, dvs stor. Mina problem elimineras/ motverkas genom att jag köper stödhjul och håller mig på en cyckelbana). 

Vad innebär det här i friluftslivsammanhang då? Jo. Riskanalys är ju en del av planeringen inför en tur. Och ofta består den konkreta åtgärden för att motverka något presumtivt oönskat att man köper ny, bättre utrustning. Men här kommer de två kvarvarande delmängderna av förberedelser in också! Kunskapsinhämtning och färdighetsträning

Den första har för min del inför den här turen inneburit att jag plöjt igenom lite gamla böcker, blogginlägg och forum om vinterfjället. Att repetera och låta sig påminnas om saker man redan "kan" är aldrig fel. Dessutom så har jag läst på lite om grunder i lavinkunskap. Det är ett område som jag inte är så kunnig på. (De gånger jag varit på vinterfjäll har alltid någon annnan tagit ansvar för lavinbiten) Sen måste man ju inse att det går inte att bara läsa en bok och tro att man kan nåt så komplext som laviner. Men man får ju en bild av just komplexiteten och problematiken. Och det är ju en bra början. Mitt förhållningssätt just nu under den kommande turen blir att hålla mig borta från presumtiv lavinterräng helt enkelt. Detta påstående får ju lite påverkan på det jag skrev om turupplägg tidigare. Jag ska kika lite noggrannare på kartan, men ev så diskvalificerar medursvarvet sig självt och moturs kanske får ske öster om Grövelsjön i sin helhet. Och Storvätteshogna 'runt' blir väster och norr om. På betryggande avstånd. Säkert både livrem och hängslen egentligen, men va fan... hellre marginalerna på sin egen sida än tvärs om...

Färdighetsträning då? Tja tagit alla chanser till att väcka skidmuskelminnet till liv har jag försökt med. Och tränat lite med nya köket. Det ska jag göra lite mer innan avfärd tänkte jag. Ska jobba två dagar innan det bär av, så jag går väl ut bakom kontoret bland tallarna och lagar lunch antar jag :-)

Färdighetsträning kan också vara av typen som jag beskrev i inlägget Kajaker, kajaker, kajaker... (själv-och kamratbärgning) Eller julhelgens telemarksåkning.

Det är svårt att fota sig själv när man gör telemarkssvängar...

Mycket mer kan skrivas om detta. Hade tänkt presentera turens packlista men jag tror det får bli ett eget inlägg. Kommer på tisdag nästa vecka.

Ett litet annorlunda inlägg. Vet inte om det blev så inspirerande, men ... jaja. Emottar gärna andra tankar kring förberedelser och riskhantering!

Goda förberedelser på er!

 

Postat 2017-01-07 21:16 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Friluftsliv deluxe - fältbastu!

Vacker natur, god mat och trevligt sällskap är ju några givna framgångsfaktorer för lyckat friluftsliv. Allt detta har jag skildrat mer än väl tidigare. Så nu tänkte jag ta det hela till nästa nivå...

Igår var sonen, hans klasskompis, dennes far(tillika min kollega) och jag ute för att tälta vid en närbelägen sjö. Våra kamrater är lika inne på friluftsliv som vi och vi bestämde oss för att lyxa lite extra. Båda vi vuxna hade bastat i provisorisk bastu för sådär 25 år sedan och tyckte att det var dags igen och grabbarna var inte svårövertalade.

Så nu tänkte jag försöka inspirera till att sätta pricken över iet på vandringen eller sova-ute turen. Mina damer och herrar: Fältbastu!! 

Fältbastu bygges vid vatten. Hav, sjö, älv, å eller bäck gör detsamma, men vatten behöver man. Och ved. Massor av ved. Men mer om det senare. Platsen man väljer bör vara i direkt anslutning till vattnet. Det blir enklast på alla sätt och vis så. 

Samla stenar och bygg en stabil stenhög. Ett tips är att ta stenar från sjön. Det är oftast lättare än att leta i skogen. 

Se också till att ni har ordentligt med ved.

Börja elda på stenarna. Att ha med två killar i 13 års åldern gör den delen mycket lättare, då de brukar sköta sådant med bravur!

Elda rätt länge; två-tre timmar minst. Stenarna skall bli ordentligt varma!

Runt stenhögen reser man sedan sin bastu. Vi gjorde en klassisk tipikonstruktion. Egentligen är det nog bättre med en kupol än tipins spetsiga form, men det är också mycket meckigare att bygga. (Återkommer lite senare till tips på hur man löser det)

Tipins stomme kan resas innan, under tiden eller efter man eldar, det spelar ingen roll. 

När man anser sig eldat klart låter man elden dö ut och när inga lågor återstår klär man bara på tipin med några lättviktspresenningar.Det viktiga är egentligen här att det blir tätt i toppen. Annars rymmer ju all värme och ånga.

Nåt att sitta på är bra att ha  några stockstumpar, liggunderlag eller nåt. 

Fyll en hink eller kasse med vatten, av med kläderna och in i bastun! Ev via sjön om man är lagd åt det hållet :-)

Stenhögen klarar av ett par tre-fyra hinkar vatten innan den är för kall för att det skall vara meningsfullt att fortsätta. Häll inte allt på en gång utan ta med en kåsa och häll på lite i taget. Då riskerar man inte stenskott i samma utsträckning heller... 

Var beredd på att det blir väldigt mycket ånga där inne i bastun. Man ser ingenting direkt efter att man har hällt på vatten :-)

Några andra lärdommar att ta med sig för lyckat bastubad:

1. Placera inte stenhögen i mitten av hyddan utan "längst in". 

2. Ju tätare hydda, speciellt i toppen, ju varmare! Vill man vara  superambitiös lägger man upp lite jord eller grenar över presenningens nederdel så det inte blåser in under. 

3. Vill man ha fint så gör en granrisbädd där man sitter och en liten stock som begränsning framför stenhögen så man inte kommer åt stenarna och bränner sig. Sandaler kan vara skönt.

4. För att komma bort från tipi-modelen som är trång och svår att få tät kan man lägga lite mer tid på hyddan och använda böjliga slanor av björk och forma ett kupoltält. Eller som jag ska göra nästa gång: ta mitt 200kronors kupoltält från Biltema utan innertält och använda som bastu. Åtminstone torde det duga om man är två personer. Fyra blir nog trångt.

Så, där ser ni: inte svårt alls! Våga testa. Om inte nu i vinter så i alla fall till våren eller i höst. Det är absolut värt besväret. Och vet ni! Man får dricka folköl i bastun om man vill ;-)

I övrigt hängde vi naturligtvis runt elden i många timmar. Och kolbullar åt vi också. Riktigt gott hade vi det i januarikvällen.

God bastutur!

Bonusbild: även morgonbrasan fascinerar...

Postat 2017-01-03 22:37 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

 

Logga in