En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Obotlig natur-och friluftsromantiker med förkärlek för vandring och god mat. Hundar, ryggsäckar och kängor. Också.

Användarnamn: Nyingen

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Jakt, Bär & svamp, Orientering, Löpning

Mer på profilsidan


Kategorier:


Friluftsliv deluxe - fältbastu!

Vacker natur, god mat och trevligt sällskap är ju några givna framgångsfaktorer för lyckat friluftsliv. Allt detta har jag skildrat mer än väl tidigare. Så nu tänkte jag ta det hela till nästa nivå...

Igår var sonen, hans klasskompis, dennes far(tillika min kollega) och jag ute för att tälta vid en närbelägen sjö. Våra kamrater är lika inne på friluftsliv som vi och vi bestämde oss för att lyxa lite extra. Båda vi vuxna hade bastat i provisorisk bastu för sådär 25 år sedan och tyckte att det var dags igen och grabbarna var inte svårövertalade.

Så nu tänkte jag försöka inspirera till att sätta pricken över iet på vandringen eller sova-ute turen. Mina damer och herrar: Fältbastu!! 

Fältbastu bygges vid vatten. Hav, sjö, älv, å eller bäck gör detsamma, men vatten behöver man. Och ved. Massor av ved. Men mer om det senare. Platsen man väljer bör vara i direkt anslutning till vattnet. Det blir enklast på alla sätt och vis så. 

Samla stenar och bygg en stabil stenhög. Ett tips är att ta stenar från sjön. Det är oftast lättare än att leta i skogen. 

Se också till att ni har ordentligt med ved.

Börja elda på stenarna. Att ha med två killar i 13 års åldern gör den delen mycket lättare, då de brukar sköta sådant med bravur!

Elda rätt länge; två-tre timmar minst. Stenarna skall bli ordentligt varma!

Runt stenhögen reser man sedan sin bastu. Vi gjorde en klassisk tipikonstruktion. Egentligen är det nog bättre med en kupol än tipins spetsiga form, men det är också mycket meckigare att bygga. (Återkommer lite senare till tips på hur man löser det)

Tipins stomme kan resas innan, under tiden eller efter man eldar, det spelar ingen roll. 

När man anser sig eldat klart låter man elden dö ut och när inga lågor återstår klär man bara på tipin med några lättviktspresenningar.Det viktiga är egentligen här att det blir tätt i toppen. Annars rymmer ju all värme och ånga.

Nåt att sitta på är bra att ha  några stockstumpar, liggunderlag eller nåt. 

Fyll en hink eller kasse med vatten, av med kläderna och in i bastun! Ev via sjön om man är lagd åt det hållet :-)

Stenhögen klarar av ett par tre-fyra hinkar vatten innan den är för kall för att det skall vara meningsfullt att fortsätta. Häll inte allt på en gång utan ta med en kåsa och häll på lite i taget. Då riskerar man inte stenskott i samma utsträckning heller... 

Var beredd på att det blir väldigt mycket ånga där inne i bastun. Man ser ingenting direkt efter att man har hällt på vatten :-)

Några andra lärdommar att ta med sig för lyckat bastubad:

1. Placera inte stenhögen i mitten av hyddan utan "längst in". 

2. Ju tätare hydda, speciellt i toppen, ju varmare! Vill man vara  superambitiös lägger man upp lite jord eller grenar över presenningens nederdel så det inte blåser in under. 

3. Vill man ha fint så gör en granrisbädd där man sitter och en liten stock som begränsning framför stenhögen så man inte kommer åt stenarna och bränner sig. Sandaler kan vara skönt.

4. För att komma bort från tipi-modelen som är trång och svår att få tät kan man lägga lite mer tid på hyddan och använda böjliga slanor av björk och forma ett kupoltält. Eller som jag ska göra nästa gång: ta mitt 200kronors kupoltält från Biltema utan innertält och använda som bastu. Åtminstone torde det duga om man är två personer. Fyra blir nog trångt.

Så, där ser ni: inte svårt alls! Våga testa. Om inte nu i vinter så i alla fall till våren eller i höst. Det är absolut värt besväret. Och vet ni! Man får dricka folköl i bastun om man vill ;-)

I övrigt hängde vi naturligtvis runt elden i många timmar. Och kolbullar åt vi också. Riktigt gott hade vi det i januarikvällen.

God bastutur!

Bonusbild: även morgonbrasan fascinerar...

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2017-01-04 08:22   Anders V
Jo, en sån har man gjort några gånger. Föredrar kupolvarianten. Då slipper man fylla en strut med ånga man inte kan använda. Ångan kommer mer ner på den som badar.
 
Svar 2017-01-04 09:45   Nyingen
Visst är det härligt! :-)
 
2017-01-04 12:28   Moga
Sweet, låter hur härligt som helst!
Fast borde kanske lägga till "...låter man elden dö ut och när inga lågor ELLER NÅGON GLÖD återstår", så ingen missförstår och åker på kolmonoxidförgiftning (som är som mest förrädisk då det bara är glöd eftersom det inte är nån synlig rök, bara osynliga ångor)
 
Svar 2017-01-04 13:58   Nyingen
Det har du väl rätt i. Men om man lyckas få kolmonoxiden att stanna i bastun så har du verkligen lyckats att få den tät nedtill :-) Kolmonoxiden sjunker ju och vädras nog ut för de flesta eftersom man knappast får den så tät. Om inte annat så måste man ju öppna dörren för att gå ut och in.
 
2017-01-04 19:02   patrickc
Verkar efter samma princip som den gamla finska "rökbastun". Då man eldade på en stor hög med sten, länge. När elden slocknat så ventilerade man ut röken.
 
2017-01-05 15:42   ironmountain
Låter härligt. Kul att barnen hängde på!
En lärdom vi gjorde vid en liknande övning, då vi "murade" en skorsten av stenarna och leran runt en gammal eldplats, var att att det som vid första anblick verkade vara lera, var i själva verket till stor del gammalt kol och aska. Vid murandet var det blött och kladdigt men efter sex timmars eldning så var stenarna fulla av torr lättflyktig aska. Så när vi slängde vatten på stenarna steg en grå dimma av askblandad ånga som fick det att gnissla mellan tänderna. Trots det var det riktigt lyckat. Vi hade dubbla presenningar upphängda över två trefötter med en slana som "ås" i mellan. Det gav ett lägre tält. Till nästa gång ska jag försöka täta bättre längs nedre kanterna då det drog kall luft på benen och rumpan ner man satt ner.
 

Läs mer i bloggen

SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 3 – inlägget som inte blev

SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 2

Här är fortsättningen på sommarens fjälltur. Alla tre delarna är kronologiskt upplagda i stora drag, men jag använder inte den kronologiska tidslinjalen som bärande struktur i bemärkelsen att historien helt följer den. Istället är det tankar, känslor och enstaka händelser som (o)strukturerar det hela. Och vissa tidsmässiga hopp blir det ju om temat som jag skriver om hör hemma på mer än en plats rent tidsmässigt. Det var helt enkelt roligare att skriva så här den här gången... så håll till godo.

Tjärdoft och aluminiumbåtar

SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 1

Högt över fjällen flyger en ko
hon flyger långt bort, där den kan finna ro

där västvinden sjunger sin eviga sång
som avslöjar allting en gång
Den sången som sjunger om livet som det är
och att det kan slösas till ingen nytta
Högt över fjällen flyger en ko
kanske den flyger för sin tro

             -Norrlåtar (1993)