"Morgon med dimma vid havet", finns det en fin visa som börjar. Det är ett privilegium att få komma ned hit till Lökholmen klockan halv sju en julimorgon innan alla hunnit vakna. Jag sätter mig på bryggan och lyssnar inåt dimman. Drillsnäppan kommer och sätter sig med ett "god morgon" på sin sten, kråkorna väsnas från Bonäs. Ringduvor. Småfisk spritter till i den lugna vattenytan vid bryggan. Viporna på sin åker hade fullvuxna ungar nu. Snart flyttar de söderut. Dimman lättar och tätnar igen över Tellskärsvassen. Jag hör en rörsångare sjunga sävligt därifrån. Vitt sjöskum ligger som såpa längs stranden vid bryggan. Det ser ut som om någon tvättat sjön spegelblank. Det är så tyst så att jag kan höra Norrhavet brusa på kilometers avstånd. Talgoxfamiljen äter morgonmål vid träden runt sjöboden. Så kommer en tärna in utifrån dimman och tar sig en fisk. En större fisk plaskar till i småbåtshamnen bakom mig. En hackspett ropar. Dimman tätnar igen. Solen lyckas inte bryta igenom.

Sommaren är inne i en blåsig och ostadig period. Det har regnat på morgonen. Tofsviporna fortfarande kvar på sin åkerteg, som nu är harvad och nysådd. Jag kommer ned till bryggan just när lärkfalken flyger över vattnet västerut bara hundra meter ifrån mig. Jag sätter mig på den genomsura bryggan. Det är grått och blåsigt söderifrån, 15 grader. Jag dricker mitt morgonkaffe. Så kommer falken och gör en lov bakom min rygg innan den försvinner mot Bonäs. Undrar var den kan ha sitt bo. Ålnate har vuxit i meterlånga slingor utanför bryggan lite överallt i vattnet. Svarthättor sjunger vid stranden, nära och längre bort. Ringduvan hoar. Nya regnvädermoln tonar upp sig ovanför vassviken. Kniphonan vallar sina två ungar vid Bonäsvassen. Svalor, sädesärlor och tärnor som vanligt. Blöt i baken ger jag mig iväg innan jag drar på mig en förkylning.

Efter midsommar går naturen in i en annan andning. Fåglarna nu mera upptagna av att ta hand om sina ungar än av att sjunga. Hörde syrsorna för första gången i år på väg ner hit. Smultron längs vägkanten. Sitter nu vid sjöbodens bord vänd in mot södra stranden. Lyssnar. Trädgårdssångare och lövsångare sjunger. En blåmesfamilj tjattrar i alarna bredvid mig, ladusvalorna tjattrar inifrån sjöboden. En lärkfalk sveper snabbt förbi över skogskanten. Tittar över staketet mot bryggan och ser fisktärnorna mata sina fullvuxna ungar, medan en knölsvan skrider värdigt förbi dem. Annars tomt på fjärden. Förra sommaren sjösatte jag min båt här vid rampen, men i sommar blir det inget av det när jag ska operera axeln. Svanen har nu simmat över till Tellskärsvassen. Ser i kikaren att paret fått tre ungar, som ligger med maken, eller makan, i vassen några hundra meter västerut. Inne i viken bakom sjöboden växer vassen tät. Trollsländor flyger över vassen. Perfekt byte för lärkfalkar. Jag tar en sista titt in i sjöboden och ser ladusvalan sitta på en stege under taket, innan den flyger till boet som är beläget på några tjocka brädbitar.

Genomsvettig och impregnerad med myggspray sitter jag här på berghällen alldeles norr om bryggan. Klockan är lite över midnatt. Tältet är uppslaget invid den stora strandboden och jag har det ganska bra. Midsommarafton. Tärnorna skriar lite över fjärden, ärtsångaren sjunger i snåret bredvid. Spegelblankt. Jag skymtar konturen av en ensam skäggdopping i det blågula. Téet kokar i trangian, dunket från en motorbåt hörs ute i fjärden. Taltrasten, nattvakan, sjunger sina upprepningar från södra stranden. I folktron har den många namn: talltrast, sångtrast och så nattvaka, eller bara vakan, för att den sjunger under sommarnätterna. Dags att borsta tänderna och krypa in i sitt tält.