Det är snö igen. Tur att jag hann laga en fröautomat på träslöjdskursen nu innan jul. Ett par gärdsmygar hoppade omkring i vassen vid "vipåkern" på ner väg hit. Sätter mig mitt på bryggan. På vassviken bakom sjöbodarna och in mot Bonäs ligger en tunn nyis. Det är en fin morgon. Solen har just kommit upp. Klart, kallt och lugnt, -6 grader. Tio sångsvanar flyger trumpetande åt sydväst över fjärden. Den här tiden på året är som gjord för andflockarna. Sammanlagt ett hundratal dykänder, skrakar, knipor och vigg, är utspridda över fjärden. Hundra meter rakt ut från bryggan västerut ligger en större skrakflock. Ibland reser någon sig upp ur vattnet och flaxar med vingarna. Som i parad kommer ca åttio viggar och knipor simmande ut mot öppet vatten längs isranden vid Bonäs. De lägger sig snart på hundra meters avstånd från mig, och jag går igenom flocken i jakt på eventuella bergänder. Men utan resultat. Två havsörnar kretsar på i solen ovanför Måsön. Ljudet av stjärtmesar hörs från Finnöstranden. Det är så lugnt så jag kan höra havet brusa i väster bakom Dånö. Lite knölsvan syns längs stränderna. Småfågellockrop lite varstans. Fåglarna är aktiva nu när det är klart och kallt. Ett stiligt storskrakspar kommer simmande riktigt nära. Honan jämngrå och hanen i sin vita praktdräkt. Den långa smala näbben som slutar i en krok. Honan med antydan till tofs i nacken. Störda av min uppmärksamhet tar de snart till vingarna. Mer änder flyger långt bort i hålet mellan Tellskärsudden och Dånö. Bakom mig i tallen lagrar en talgoxflock föda för den stundande vintern.
Naturintresserad ålänning
Användarnamn: jättensingerIntressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning
Lökholmen, Geta, Åland
24.11.
Lökholmen, Geta, Åland
17.11.
Vilken tajming! Direkt när jag kommer ned hit och sätter mig på bryggan kommer en kungsörn inglidande från Bonäsviken i öster. Det är en ung kungsörn. Dess vita fläckar på vingöversidorna och den långa stjärten med vita indianfjädrar med svart spets samt den lite guldfärgade nacken lyser i solen. Den går ned lågt över havet, och på sin väg förbi Måsön skrämmer den upp drygt ett tiotal havsörnar, som flyr åt alla håll. Vilken grace! Vilken kraft! Det är det vackraste jag sett i år i fågelväg! Kungsörnen försvinner bort mot Hällöhålet. Det var mäktigt! Vilken tur jag hade! Om man ska se kungsörnar här söderut så är det nu i mitten på november, då de kommer sträckande ned från fjälltrakterna norrut i jakt på föda. Men man ska ändå ha tur om man vill få syn på en. Jag känner mig helt matt efter den upplevelsen! När havsörnarna återhämtat sig börjar de kretsa på över Måsön. Det är bra flygarväder för dem idag; frisk vind från väster. Efter en stund upptäcker jag kungsörnen igen kretsande över Hällö. Den gör en smidig luftvolt och dyker ned på Måsön, där den orsakar kalabalik bland "havsisarna", som sprider ut sig i olika vädersträck. Någon sätter sig i ett träd på örnudden, några andra flaxar omkring över Måsön. Kungsörnen är en mycket mer smidig och dynamisk jägare än den lite större havsörnen. Den kan ta harar och rådjurskid, medan havsörnen äter as, fiskrens och sjöfågel. Kungsörnen går snart till väders igen. På mäktigt V-formade vingar är den i ett huj över Tellskär. Den rör sig snabbt. Dess vita vingundersidor lyser i solen. Den riktigt visar upp sig. Ett ögonblick senare är den försvunnen bortöver Långösund i norr, medan vi andra sitter med förvåningens finger i häpnadens mun, undrande vad det egentligen var som hände. Några knipor flyger tätt över vattnet ut från Bonäsviken, där de flesta änder sökt lä för vinden. Ett antal trutar flyger planlöst omkring eller ligger som vita klickar långt ute i fjärden. Havsörnarna har fått tillbaka sitt territorium.
Lökholmen, Geta, Åland
10.11.
Sitter vid stranden en bit norr om bryggan och kokar min lunch på spritköket. Det är en lugn, halvklar dag med normaltemperatur, 5 grader. En rådjursbock bölar i skogen strax bredvid mig, samtidigt som en spillkråka flyger över, alldeles nära. På väg ner hit trastflockar och en ensam dubbeltrast, med sitt karaktäristiska flyktläte. Rensoppan smakar salt och gott. Det enda som hörs är ljudet av knipvingar inifrån viken och någon avlägsen kråka här och där. En örn flyger över till Finnösidan och sätter sig i den högsta trädtoppen på spaning. Solen bryter fram och förgyller Hällö- och Dånöstranden. Någon fjädermygga i luften fortfarande. Jag har nu ätit min lunch och spanar ut över den spegelblanka fjärden. Knipor och vigg blandat i mindre flockar. En gräsand klagar så smått från Tellskärssidan. Korp och större hackspett hörs också. En fisk sprätter högt till i den närmsta vassen. Ett gäng kråkor drar iväg in över land. Örnen och jag tävlar om vem som kan sitta kvar längst. Det blir jag som vinner den kampen, för efter cirka en kvart har örnen flugit iväg.
Lökholmen, Geta, Åland
3.11.
November är en favoritmånad. Naturen är kravlös då. Man förväntar sig inte att se och höra något, och allt som man upplever är ett plus. Jag hörde sidensvansar uppe i byn - ett vintertecken. Flockar av björktrast drog omkring på jakt efter rönnbär på väg ner hit. Träden är avlövade nu och höstflytten förbi. Försöker hitta en lucka mellan regnen och höststormarna för min tur till Lökholmen. En större flock sångsvanar drog söderut när jag kom ned till bryggan. Det är mycket knipor och vigg i farten här. Den stora knipflocken från förra veckan ligger kvar ute i fjärden. Även vid Tellskärsstranden och vid infarten till Bonäsviken ligger det änder. Viggar och knipor kommer flygande alltemellanåt. Jag uppskattar det sammanlagda antalet till hundrafemtio stycken. En kall vind maler på från sydväst. Det är dugg i luften, men ibland uppehållsväder. Solen kämpar för att bryta igenom de grå skyarna. En stor kråkflock kretsar över fiskebodarna i Bonäs. De undrar om det vankas någon mat. Ett par korpar kretsar på tätt tillsammans i utkanten av flocken. Morgonens första havsörn kommer flaxande långt bort över Hällö i väster. En gammal havsörn kretsar senare över Måsön och en annan lite högre upp. På mastodonta vingslag försvinner gamlingen bakom örnudden. En mindre flock sångsvan drar söderut över Hällö. Jag upptäcker ett storskrakspar mitt i knipflocken vid Finnöstranden. Det var längre sedan jag såg den vita skrakhanen. Ännu en örn kommer på inspektionstur över Tellskärsstranden. Vinden är kall. Det är dags att röra på sig.