Det är lite uppehåll i det eviga regnandet, men morgonen är mörk. Det är som att leva i en säck. Knappast kommer det att ljusna mycket mer idag. Klättrar upp på stenen. I det spegelblanka träsket ligger fyra sångsvanar. Jag följer dem med min nya Kowa-kikare, när de simmar förbi. Korparna kraxar någonstans. Korna bölar från Bolstaholm, mesarna småtjattrar i strandsnåren. Allt är tyst för övrigt. Någon gräsand och domherre hörs på avstånd.  Någon tupp. Det börjar smådugga. De vattenfyllda traktorspåren och trädresterna som sticker upp ur leran runt träsket ser ut som ett inferno. Sångsvanar ropar i söder. En sådan här dag, den här tiden på året är aktiviteten på fågelfronten den lägsta tänkbara. Det är nog bäst att gå hem och hänga upp adventsstjärnan.

Julpyntat i alla hus, lilla jul. Getabocken har kommit på plats igen. Är här innan soluppgången. Sångsvansfritt på åkrarna, men jag kan höra dem svagt i söder. Här vid träsket är det plattlugnt. Några plus idag. Kråkor i norr. En korp gör en lov över trädtopparna mot morgonrodnaden, rödhaken knäpper till. Domherrar hörs. Det mulnar på mer och mer. Lär bli regn till tiotiden. En hackspett "kickar" från motsatta stranden. Korpen svarar. Känns som han är kung över den här sista höstdagen. Reser mig upp och ser tre sångsvanar simma i södra ändan av träsket, och ett par i norra också. Verkar vara så att de föredrar vatten framom åkrar senare på året. En koltrast varnar mig att regnet snart kommer. De fina färgerna på himlen i öster har nu suddats ut. En fisk hoppar till i vassen. Det får bli det sista för idag.

Snön som legat på marken ett par dagar den här veckan har nu regnat bort. Åkrarna ligger igen blottade runt utsiktsstenen där jag sitter med 360 graders panoramautsikt. Koncentrationslägervisan Die Moorsoldaten passar bra in på stämningen: "Fågelsång livar inte upp oss/ Ekarna står kala och krokiga." Jag har den sydliga vinden i ryggen. På väg hit var ett par steglitsar de enda färgklickarna vid Holms väg. Nu kommer ett par korpar, följda av många fler, farande från öster. De flyger över träsket ljudligt kraxande. Kanske det finns något kadaver någonstans i närheten. Två änder drar förbi.  Den tunna nyisen som bildats längs stränderna i träsket hörs krasa i vinden. Man kunde förväxla ljudet med fågelläten. Jag spanar ut över träskets norra del och ser att det mesta längs stranden är is. Nu hörs sångsvanarna ropa i söder. Kajor "kja-ar" på nära håll.  Gulsparvstjatter i luften. Det är en dag när solen helst ligger kvar bakom molnbankarna.