Byträsk, Geta, Åland

En gråmörk, regnig söndagsmorgon i början av november. Varmt, runt 10 grader.  Fortfarande härdar sångsvanarna och kanadagässen ut på åkrarna, men ängspiplärkornas flytt verkar vara över. Tar foton av förödelsen från förra veckan nere vid träsket. Det är inte vackert. Det har regnat kraftigt ett par dagar. Vattnet har lagt sig runt flotten. Sätter mig på bänken bredvid ett par små haj haj-båtar som någon släpat hit. Domherrar flyger över. Annars tyst. Bara det strilande regnet hörs. Båten som legat vid stranden är upptagen på land och ligger under en presenning. Jag har nu fri sikt ut över Östergetaåkrarna. Utkiksstenen med sin stege är blottad som ett sjömärke utan sin skyddande växtlighet runtom. Förvridna stubbar som spretar upp ur marken är allt som är kvar av strandskogen. En talgoxe söker skydd i strandsnåren. Jag ser att mitt fårskinn ligger kvar på flotten sedan förra veckan, så jag gör ett tappert bärgningsförsök, genom att hasa mig upp på de våta plankorna och tillbaka. Några björktrastar flyger över mig, och jag hör pipet från grönsiskor. När jag vandrar hem kommer en sång av Peps Persson i mitt huvud: "Vad är det för spår, mamma?/ Vad är det för spår i sanden?/ Den vite mannens spår, min son/ Du har allt att frukta/ Spring och göm dig fort, min son/ Du har allt att frukta."