Det var en nåd att stilla bedja om att den mörkaste av årets alla dagar kom med klart och blåsigt väder. Sitter här på min sten i soluppgången och blickar ut över tomma vidder. Hundskall från någon älgjakt, sångsvan och mespip är vad som hörs, förutom vindens sus.  En flock (grå)siskor gör upprepade lovar runt alarna. Jag har fått jullov. Några kajor flyger över Östergeta by i norr med sina vingliga vingslag. Jag sitter och väntar på solen. Det blir en lång väntan. Gulsparvar kvittrar över åkrarna. Ett skott smäller från älgjakten. Tre gräsänder fäller vid träskets nordöstra vassrugg. Ett par koltrastar sätter sig i alarna ovanför träbänken och får sällskap av blåmesen som hoppar omkring under dem. Två kråkor i väster. När solen kommer upp över skogskanten är klockan kvart över tio. En havsörn som svävar över byn får bli det sista för idag.

Kommer inte ut på flotten, så jag sätter mig på stranden bredvid. Allt är mörkt och blött. Ingen strimma sol i det gråa molntäcket kan synas. Plusgraderna håller envist i sig. En vecka kvar till vintersolstånd nu. Hör nötväcka och nötskrika. En flock gulsparvar på åkrarna på väg hit. Talgoxar i strandsnåren. Jag funderar på hur vassen under ett år kan vara så tunn, bli så tjock och igen gå tillbaka till tunn. Det är märkligt. En domherreflock drar förbi. Någon gräsand grälar för sig själv, en kråka svarar. Korpar i väster. Ett par blåmesar plockar alkottsfrön. De väsnas lite för sig själva och lockar genast till sig andra. Sångsvanarna håller konsert någonstans borta vid Meddalen. Låter som om de är många. Hackspett i norr. Rödhaken kommer och tittar till mig på nära håll. Dess mattbruna färger smälter helt samman med undervegetationen. Den knixar käckt med kroppen, tittar länge och nyfiket på mig och verkar ha bestämt sig för att stanna över vintern.

Det är lite uppehåll i det eviga regnandet, men morgonen är mörk. Det är som att leva i en säck. Knappast kommer det att ljusna mycket mer idag. Klättrar upp på stenen. I det spegelblanka träsket ligger fyra sångsvanar. Jag följer dem med min nya Kowa-kikare, när de simmar förbi. Korparna kraxar någonstans. Korna bölar från Bolstaholm, mesarna småtjattrar i strandsnåren. Allt är tyst för övrigt. Någon gräsand och domherre hörs på avstånd.  Någon tupp. Det börjar smådugga. De vattenfyllda traktorspåren och trädresterna som sticker upp ur leran runt träsket ser ut som ett inferno. Sångsvanar ropar i söder. En sådan här dag, den här tiden på året är aktiviteten på fågelfronten den lägsta tänkbara. Det är nog bäst att gå hem och hänga upp adventsstjärnan.