Jag kommer hit i skymningen för att ta farväl av mitt träsk. En häger lyfter tungt från vassen vid flotten när jag kommer ner till stranden. Jag går ut på flotten. Tänker att Anders nog städat undan allt möblemang, innan jag ser att det ligger ett par tre meter ut i vattnet. Vi hade en hård storm som härjade hela gårkvällen och -natten med många långa strömavbrott till följd. Jag vågar mig inte på ett räddningsuppdrag nu. Det är jämnmulet, plusgradigt och lite blåsigt fortfarande. Det börjar dugga lätt. Inte ett liv här, förutom ett storskrakspar som lyfter alldeles nära och sätter iväg mot träskets södra ända. Naturen förbereder sig för att gå in i ett nytt år, så även Byträsk. Det här är min sista naturblogg. Det känns lite vemodigt, men var sak har sin tid. Under mina två år har jag gått över 500 kilometer och noterat 97 fågelarter.  Rödhaken tar adjö tillsammans med talgoxen, som "tvinkar" från vassen. Tack alla ni läsare som följt min naturblogg!

Det var en nåd att stilla bedja om att den mörkaste av årets alla dagar kom med klart och blåsigt väder. Sitter här på min sten i soluppgången och blickar ut över tomma vidder. Hundskall från någon älgjakt, sångsvan och mespip är vad som hörs, förutom vindens sus.  En flock (grå)siskor gör upprepade lovar runt alarna. Jag har fått jullov. Några kajor flyger över Östergeta by i norr med sina vingliga vingslag. Jag sitter och väntar på solen. Det blir en lång väntan. Gulsparvar kvittrar över åkrarna. Ett skott smäller från älgjakten. Tre gräsänder fäller vid träskets nordöstra vassrugg. Ett par koltrastar sätter sig i alarna ovanför träbänken och får sällskap av blåmesen som hoppar omkring under dem. Två kråkor i väster. När solen kommer upp över skogskanten är klockan kvart över tio. En havsörn som svävar över byn får bli det sista för idag.

Kommer inte ut på flotten, så jag sätter mig på stranden bredvid. Allt är mörkt och blött. Ingen strimma sol i det gråa molntäcket kan synas. Plusgraderna håller envist i sig. En vecka kvar till vintersolstånd nu. Hör nötväcka och nötskrika. En flock gulsparvar på åkrarna på väg hit. Talgoxar i strandsnåren. Jag funderar på hur vassen under ett år kan vara så tunn, bli så tjock och igen gå tillbaka till tunn. Det är märkligt. En domherreflock drar förbi. Någon gräsand grälar för sig själv, en kråka svarar. Korpar i väster. Ett par blåmesar plockar alkottsfrön. De väsnas lite för sig själva och lockar genast till sig andra. Sångsvanarna håller konsert någonstans borta vid Meddalen. Låter som om de är många. Hackspett i norr. Rödhaken kommer och tittar till mig på nära håll. Dess mattbruna färger smälter helt samman med undervegetationen. Den knixar käckt med kroppen, tittar länge och nyfiket på mig och verkar ha bestämt sig för att stanna över vintern.