Jag kommer hit i soluppgången för att följa med höstflytten, som borde vara på sin topp nu. Det är en lugn, klar morgon. Idealiska förhållanden! Dimslöjor driver över träsket. Nötväckan väsnas från andra stranden. Tuppen vaknar på Bolstaholm och sångsvanen gör sin runda i träsket. Tjugo i åtta kommer den första flocken ringduvor flygande i rätt riktning över träsket. De är ett tjugotal. En lite större flock passerar långt borta i öster efter ett tag.  Så drar ett tjugotal björktrastar förbi. En mäktig duvhök förgyller min morgon när den på nära håll glider över mig med morgonsolen i sina vingar. En dubbeltrast passerar med kurs mot Sverige. Nötskrikan skränar (hösten tillhör den) och små pip avslöjar att ängspiplärkornas flytt fortfarande är i full gång.  En vigg flyger förbi med full speed och försvinner snabbt över skogskanten. Klockan är nu åtta. En grågås flyger bort i dimman och snart kommer en blandad flock kanada- och sädgås (eller skogsgås/ tundragås som den nu heter). Sädgåsen utstöter ett djupt "honkande" läte. Också de är på flytt. Försvinner åt väster. Solen syns över trädtopparna tio över åtta och jag hör ljudet av flyttande lärkor i väst. Kvart över tar sångsvanen en ny lov över träsket för att stilla sitt kontrollbehov. En ekorre kommer förbikilande på berget nedanför där jag sitter och sätter sig i en asp. Den har inte tänkt flytta någonstans. Jag härmar den och den knycker ivrigt med den daggvåta svansen. Jag skymtar igen en slurv duvor på väg västerut. En korp kommer kraxande flygande, men gör en tvär gir när den får syn på mig.  Det har nu snart gått en timme. Solen börjar värma och jag ger mig av.

Det är en skön, halvmulen septembermorgon med vind från söder. Temperaturen är mellan 15 och 20 grader. På åkrarna på väg hit väsnades ett femtiotal sångsvanar (även ungfåglar) tillsammans med några kanadagäss. För fyrtio år sedan var sångsvanen en skygg gäst som man ibland kunde se i november när den rastade i något avsides träsk. Nu finns den överallt på våra åkrar nästan hela året runt. Ängspiplärkorna har höstflytt nu. Deras karaktäristiska psii psii avslöjar dem när de lyfter från åkern. En tornfalk satt och lurpassade på en telefonstolpe. Flög sedan vidare och satte sig på nästa. Här nere vid träsket är vassen nu mera brun än grön. Båten är överfull av vatten efter det myckna regnandet. Det är tyst här idag. Talgoxarna söker föda i alarna bakom mig. En korp kraxar i söder. Fyra större simänder flyger förbi i motljuset. Trollsländor och vattenlöpare jagar sina byten i vasskanalen ut mot träsket. 

Veckan som gått har varit ovanligt varm med temperaturer över 20 grader. Nu grönskar höstgrödorna på åkrarna vid Holms väg. En flock på trettio sångsvanar och tre tranor betar där. Här nere vid Byträsk härskar lugnet. En gärdsmyg sjunger till, blåmesar tjattrar i träden och tranorna trumpetar i fjärran. Småfisk rör sig under den spegelblanka vattenytan. Jag sitter här som en kung på sin tron. Sångsvansfamiljen uppenbarar sig i mitt blickfång. De simmar långsamt mot mig. De tre ungarna är helgrå. Anmärkningsvärt är att de inte slagit följe med de andra på åkern. De känner väl att träsket är deras hem. En trollslända hovrar i kanalen i vassen. Den är en effektiv jägare. Tavlan med solen i bakgrunden är majestätisk. Svanarna närmar sig mer och mer. De är nyfikna och orädda. En hackspett låter från andra stranden och en gräsand svarar kväkande från norr. Punkt.