Äntligen lite vinter. Snö, -4 grader och svag nordvästlig vind. Jag sätter mig en bit ut på isen. En hackspett trummade på väg hit. Också det ett vårtecken. Gärdsmygen kilade omkring nere i strandbuskarna vid träbänken. Jag har fått sportlov. Isen är bländande vit mot de djupt blågrå molnen i norr. Vackert som på en målning av någon gammal holländsk mästare. Talgoxen "tvinkar" på. Den har så många läten. Någon blåmes stämmer in. Kajor flyger nu och då vingligt graciöst över träsket. Det är artfattigt, som det ska vara på vintern. Minusgraderna lägger sordin på vårkänslorna. En koltrast småpratar för sig själv. En kråka hörs.

Sitter på flotten. Det är en lugn och mulen dag, nollgradigt. Grönfinkarna sjöng på väg hit. Det första vårtecknet. Här nere vid Byträsk lockar nötväckan "vi-vi-vi-vi-vi" och får svar från andra stranden. Kråkor och mesar hörs också. En koltrast varnar. Jag tar in lugnet omkring mig. Vassen är vackert sepiabrun. Färgpaletten idag går i gråvitgrönbrun. Färgerna är dämpade och behagliga. Jag spanar mot andra sidan träsket med kikaren, där några björktrastar har satt sig i trädtopparna. Korsnäbbar hörs också därifrån. En liten flock kajor flyger över träsket söderut. Ljud hörs från morgonsysslorna på den stora bondgården Bolstaholm, som ligger två kilometer söder om träsket. De måste jobba, trots att det är söndag.

Det känns välkomnande att markägaren byggt en stege upp till den stora stenen som ligger bara hundra meter väster om träsket. Jag klättrar upp på stenen. Framför mig söderut  har jag fin utsikt över åkrarna, till vänster ser jag Byträsk skymta mellan alarna. Bakom mig har jag de vida åkrarna uppemot Östergeta by. Det är en gråmulen dag med vind och snöfall från norr. Någon plusgrad. Skönt att nu ha januari bakom sig. En gärdsmyg kilade omkring i diket som en mus när jag kom hit längs vägen. Snöfallet tilltar där jag sitter och försvårar möjligheten att se och höra fåglar. Kanske att februari tar sitt ansvar och ger oss den vinter vi ännu inte haft. En talgoxes lockläte är det enda jag hör. En blåmes svarar. Snöfallet upphör igen. Fyra björktrastar passerar tjattrande från öster till väster. En korp kraxar till i väster, en kråka. Och så tuppen som ropar god morgon inifrån byn.

Solen är på väg upp när jag kommer hit. Den obefintliga vintern fortsätter med +4 grader och snöfritt. Jag skulle inte riskera att gå ut på isen. Avlägset hundskall hörs. Älgjakt misstänker jag. Sångsvan i söder och någon kråka hörs svagt. Ett par pigga blåmesar i alarna. Kyrkklockorna och kyrkkajorna påminner om gudstjänst. En domherrehona låter ju-ju i en trädtopp helt nära. Den gnisslar lite på domherrespråk. Jag undrar om det är det här som kallas subsång, dvs lite "låtsassång" utanför häckningssäsongen. Solen kommer upp och lyser mig i ansiktet. Än så länge värmer den inte. Nötväckan hörs från andra stranden. Den har börjat visa sig på flera håll här i Geta.

Lugn och mulen morgon med flera plusgrader. Mycket gulsparv i björktopparna ovanför träsket. Snöfritt på Åland nu. I söder ropar sångsvanarna bortifrån åkrarna vid Meddalen. Här hörs någon skata och korp. Himlen färgas guldgul bakom skogen i öster där solen just ska gå upp. Två korpar jagar varandra över träsket i söder. Deras parningslek och rop är ett tydligt vårtecken. De lägger ägg redan i februari. När jag följer dem med kikaren får jag syn på en örn som långsamt finkammar träskets södra sida. Det är väldigt tyst här vid Byträsk idag. En talgoxe säger någonting i alarna bakom mig och en hackspett hörs i norr. En björktrast flyger tjattrande över och kråkorna kraxar i väster. Men det känns ändå som om våren ligger och jäser i alla buskar och snår runtom mig. När jag gav mig av kom en pigg nötväcka flygande och satte sig i ett träd vid vägen ned till träsket. Det är en fågel som vandrat in från väster under de fem senaste åren.