Del I
Klågerupsmassakern
- Hötjugor mot kanonkulor
En stadsnära vandring i blommande rapsfält i spåren av Klågerupsmassakern 1811.
Massakern
Generalmajor Mörner ställde ultimatum till den upproriska bondeskaran vid Klågerups gård.
- Ge upp och återgå till arbetet annars sätter jag in militären.
Bönderna beväpnade med hötjugor svarade unisont
- Skulle inte tro det (och en hel del annat också).
Deras arrogans mot den svenska staten gjorde Mörner ursinnig.
Han gav order om anfall.
Kanonkulor plöjde genom den tusenfaldiga bondeskaran och utlöste blodbadet.
Obeväpnade bönder och drängar sköts ned eller höggs med sabel av militären.
Flykten mot Oxie
De överlevande flydde. Höll sig gömda i trakterna av vår vandring. Men skadade och utan vare sig mat eller vatten blev deras tid i frihet kort.
Bönderna infångades och fördes i procession genom landskapet till det fruktade fängelset, Malmöhus.
- Sammanbundna med rep, tre och tre, var det en sorglig skara som passerade byarna.
Efter att försmäktat ett halvår i källarvalven utdömdes hårda straff, varav några halshöggs efter att först ha steglats.
Rättegången var extra grym då straffet halshuggning utdömdes genom lottning, bland de åtalade.
Två ynglingar från Skabersjö fick 40 spöstraff var och sedan sex års straffarbete på Varbergs fästning.
Trots åsynen av deras sargade kroppar kom anhöriga till Dalby tingshus för bevittnade spöstraffet.
- Det var kanske sista gången de sågs på flera år ...eller för alltid.
Brödupproret
Klågerupsmassakern var slutstriden på en serie av sammandrabbningar mellan bönder och den svenska staten 1811.
Bakgrunden till upproren sammanföll med den franska revolutionens idéer om samhällsförändring. Det var möjligt att vrida samhället i en annan riktning.
En försmak fick av revolutionen fick borgerskapet i Malmö 1799.
Strax för jul stormade hungriga stadsbor rådhuset där fest pågick. Till förskräckelse plundrades de dignande borden på mat.
Landsbygdsbefolkningen drabbades hårt när det skånska jordbruket skulle rationaliseras genom skiftet. De traditionella byarna splittrades upp och bygemenskapen försvann.
Men den utlösande faktorn var tvångsutskrivningarna till armén.
Napoleonkrigen hade decimerat den svenska armén och nya rekryter behövdes. Tillskottet skulle ske genom tvångsutskrivningar av fattiga och jordlösa bönder.
-De flesta soldater dog av umbäranden och sjukdomar som tufys.
Ovigd jord
Bönderna som gjorde revolt mot Karl XIV Johan kallades terrorister och fick därmed inte begravas på den ordinarie kyrkogården. De slängdes ned i en massgrav på ovigd jord, utanför Klågerup.
Långt senare sattes ett monument upp för att ihågkomma bönderna. Platsen kallas Döängen.
Gottgörelse
Prästen över Klågerup, Malin Jonsson, vill ihågkomma händelsen och arrangerar minnesstund vid monumentet.
Hon är kritisk till hur dåtidens makt hade lite förståelse för de protesterande.
- en årlig minnesstund är även ett försök till gottgörelse, säger Malin Jonsson till Sydsvenskan.
Men begick inte revoltörerna några övergrepp?
En av anstiftarna skall ha plundrat Torups slotts vinkällare, Skånes främsta.
- Upproret tog en paus och revoltörerna drack sig berusade på Tokajer.
Även om Klågerupsmassakern satte punkt för de klassiska bondeupproren i Skåne fortsatte revoltlustan mot överheten.
I mitten av 1800 talet drog den Tullbergska rörelsen genom landskapet och försökte betvinga adeln dess privilegier.
Men det får bli en annan historia.
Stort tack till arrangören Annika Sandström och hennes inspirerande vandringar.
Tack även till Sven Rosborn och Baragillet för att de sätter in bondeupproret i ett politiskt sammanhang men även låter vanliga människoöden ta plats.
Text: Anders Hermansson
Foto: Nils Olof Nilsland
Läs mer i Bara-gillets tankeväckande skrift med fantastiska bilder.
Simmande piraten
Vintern hade precis släppt sitt grepp om Kattegatt och Torekovs fiskarbefolkning välkomnade vårens ankomst.
Men glädjen skulle bli kortvarig.
Mot horisonten avtecknade sig ett skepp som bar den fruktade dödskalle flaggan.
Torekovborna var chanslösa mot piraterna som plundrade byn på allt, inklusive deras kläder.
Piraterna leddes av den fruktade Peder Wessel. En råbarkad sälle som agerade på uppdrag av den danske kungen.
Bakgrunden till sjöröveriet var att Danmark hade förlorat Skåne och ville hämnas nederlaget. Pirater på uppdrag av den danske kungen plundrade och brandskattade den skånska kusten.
Slutligen omringades Peder Wessel på stranden av några svenska soldater. Han drog sitt svärd och högg av handen på en soldat.
I villervallan lyckades han smita och simma ut till sitt skepp, med värjan mellan tänderna.
- Den gang ey, ropade Peder Wessel till soldaterna.
Danske kungen hyllade Peder Wessel för hans gärningar med en adelstitel.
Båstad kommun ville inte vara sämre. De har låtit huvudgatan i Torekov bära hans namn. Sagostunder arrangeraras där barnen får en nyanserad bild av piratkungen.
Ovigd jord
Vandrarlaget äntrar en gisten gammal skuta som tar oss ut till Hallands Väderö.
Vår arrangör tillika ciceron, Magnus Wärja berättar om smycket i Kattegatt.
- Väderön är Sveriges näst varmaste och soligaste plats.
Dock undviker Magnus Wärja öns mörka historia. Vilket vi får erfara under hemfärden.
Torekovs befolkning levde på fisket vilket inte gav mycket till övers.
När fartygen gick på grund såg de sin chans att dryga ut inkomsten genom bärgarlön. Att sälja den beslagtagna lasten.
Bärgarlönen blev så lukrativ att befolkningen såg sin chans att bli rika.
Ortsborna släckte fyren på Väderön för att fler skepp skulle förlisa.
Lasten bärgades.
- Men, besättningen lämnades åt sitt öde i det iskalla vattnet.
Lotsmuseet på Väderön har en diger lista över de skepp som gått på grund vid ön. Listan är lång och går från tak till golv.
Det hände att drunknade sjömän spolades i land på Väderön. Kropparna ansågs bringa olycka och begravdes i ovigd jord på engelska kyrkogården.
Det sägs att kropparna klev upp från gravarna. Irrade runt och skrämde slag på befolkningen med sitt ylande.
Under hemfärden påminns vi om havets krafter. Skutan dansar på vågorna. Vi sitter oskyddade mot regnet som piskar vår ansikten.
Kapten förbjuder oss att gå under däck.
- Transportstyrelsen anser det är en fara ifall båten måste överges, lyder svaret från styrman.
Kaptenen som hade bråttom hem till eurovision, glömde att räkna antalet passagerarna.
Ett par turister som missade avgången, blir kvar ute på ön.
I skymning har jag öppnat
Vi överlever båtfärden och installerar oss på lägerplatsen.
Vindskydd ockuperas. Tält reses och tarp spännes.
Lägerelden värmer våra kalla kroppar under natthimlen dit stadsljuset inte når.
Diskussionen blir djupare och omfamnar existentiella spörsmål från våra långa liv.
Det kan vara både med-och motgångar. Men det är berättelser ur verkliga livet.
Plötslig är det midnatt och vi har inte ens hunnit lyssna till resultatet av Eurovision.
Vilken befrielse.
För de flesta deltagare är den sociala samvaron det viktigaste under ett vandringsevent.
Regnet anländer och var och kryper in till sitt.
I blickfånget för dagens Torekov ståtar villorna med de enorma glaspartierna.
Dock gapar många kåkar tomma under stora delar av året. Den lokale ICA handlaren har ett anpassat sortiment vilket förgyller vår tillvaro vid lägerplatsen.
Hugh Grant och Bertil Hult med familj tillhör societeten. Men, likt piraterna på Väderön är befolkningen måna om sin integritet.
- Vi vill vara ifred, snäser en gråhårig kvinna i sliten badrock och Marimekko handduk, på väg till traditionsenliga morgondoppet.
Vara ifred ville även de politiker som klubbade igenom Torekov uppgörelsen.
Torekovuppgörelsen föregick den nya grundlagen från 1974 om landets framtida statsskick. Skulle Sverige bli en republik eller fortsätta vara statschef. Uppgörelsen blev en kompromiss. Landet skulle fortsätta som monarki men kungens makt skulle enbart vara ceremoniell.
Ja, äldre är inte den svenska demokratin.
I Torekov var det på vippen att vår kung kunde ha blivit en vanlig kändis som hade tvingats gråta ut i TV 4 efter sina fadäser.
Safety first
Det hade regnet hela natten och gjort klipporna förrädiskt hala.
En av vandrarna hade redan skadat benet med blodvite som följd.
Beslut ska fattas. Vi avstyr vidare vandring.
Det finns ingen anledning att utsätta sig för faran att falla ned i ravin eller orsaka benbrott.
Stort tack till Magnus Wärja för arrangemanget och trevliga berättelser.
Tack till det lilla, men mycket intresseväckande lotsmuseet på Väderön.
Vill du vandra i grupp med ett härligt gäng. Kort eller långt.
Vi känner till de bästa lägerplatserna.
Bli då medlem i någon av Skånes vandringsgrupper/
Community på facebook.
Grupperna lägger kontinuerligt upp nya evenemang, även för nytillkomna.
Vi ses på stigarna!
Text och foto: Anders Hermansson
– Myten om det röda torpet med vita knutar
Hemomkring vandring är ett begrepp inom friluftsvärlden, där du utforskar din omgivning med lika nyfiket sinne som det vore Annapurna.
Corona pandemin har förändrat fritids mönstret mot regionala naturupplevelser. I Skåne har de klassiska åsarna fått ett stort uppsving av turistande närboende.
Tingvalla, Åstorp, barnens naturskola
Som folkbildare vill jag använda åsarna som ett klassrum enligt devisen: förstå dagens samhälle genom att lära av historien. De skånska åsarna är även allmängiltiga i förståelsen av äldre tiders fattigdom.
Metoden är att vandra Söderåsen och insupa kunskap från skyltar som vid kulturminnesmärken. Hur var levnadsförhållanden i forna tider.
Skyltarna är oftast uppsatta av traktens hembygdsföreningar och innehåller detaljerade berättelser om traktens invånare.
Det är ingen munter läsning som möter mig vid torparruinerna.
Det bistra klimatet tillsammans med eländiga torp och ännu sämre backstugor, ger vittnesbörd av kyla och fukt in i märgen.
– Flyttblocket fungerade även som långsida till torpet. Hur kallt och fuktigt var det inte när vatten rann längs med stenväggen, berättar skylten.
Jag fantiserar om att kondensen i tältet är vattnet som rinner längs med stenväggen och börjar samtidigt huttra i min sovsäck.
Dejebäcken, där snapphanar gömde sig
Gör socialrealism barnvänligt med rollspel. Klättra ned till botten av ravinerna och lek, likt de snapphanar som gömde sig under trädkronorna. Berätta sägnen om den modiga snapphaneflickan som försvarade sin heder, genom att knuffa ned en svensk soldat utför stupet. Halvvägs ner fastnade hans hjälm på en trädgren, därav namnet Kopparhatten.
Hålvägar, äldre tiders motorväg.
Söderåsens fattigdom berodde på flera faktorer som sammanföll med industrijordbrukets framväxt på 1800 talet. Det mekaniserade jordbruket krävde större arealer som medförde att byarna splittrades, det så kallade skiftet. De tidigare småbrukarna i byarna drevs mot utmarkerna på de skånska åsarna.
Carl von Linné kallade utmarkerna på de skånska åsarna för arabiska stenöknar, föga lämpade för jordbruk.
Söderåsens sluttningar gör det svårt för växtligheten.
Vandringsleden går längs med stenmurarna som omgärdade de små odlingslotterna, lyckor kallade.
Med ryggsäcken fylld av snacks och stretande uppför backarna vid Lierna, känner jag släktskap med Liaspöket.
– Liaspöket var smeknamnet på den torpare som slet hårdast på ”den mest vanlottade marken i socken”, berättar sägnen.
Vid botten av Söderåsens raviner finns det rester av urskog.
De ensamma torparna
Skiftet innebär även att byarnas sociala gemenskap upphörde. När byarnas småbrukare flyttade upp på åsarna kom samtidigt ensamheten. Torpen låg ödsligt till och den enda kommunikationen var de undermåliga ”hålvägarna”.
– Trots den branta lutningen var hålvägen välanvänd och hade mejslat sig ner flera meter i marken, något som ger dagens vandrare både mjölksyra och andnöd.
Torparens medelålder var låg. Det dagliga slitet, tillsammans med näringsfattig kost och sjukdomar, gjorde livet kort för männen. För de änkorna återstod en tillvaro som inhysehjon, längst ned på den sociala hierarkin och helt utlämnad för godtycke av husets ägare.
– Ruinen berättar om en torparfamilj där änkan plötsligt blev inhysehjon i sitt tidigare egna torp, på grund av ny ägare.
Söderåsen är en bergsrygg och ger ett bistert inlandsklimat med kyla, vilket gjorde sig påmint i de oisolerade och dragiga torpen. Den enda värmekällan var öppna eldstäder som i vissa fall låg direkt på marken. Eldstaden brann oavbrutet men innebar samtidigt en allvarlig brandfara.
En företagsam torpare hade insett faran med öppna eldstäder och ersatt det ”varma” trägolvet med ett lager kullerstenar. Jag tänker på den uppoffring torparens familj hade gjort och att på dessa kullerstenar försöka skapa ett normalt liv.
Orsaken till torparens fattigdom var det feodala systemet med dagsverken. Dagsverken var den arrendeavgift som torparfamiljen skulle utge till markägaren, som därigenom fick gratis arbetskraft. Jaktslottet Wrams Gunnarstorp hade många dagsverkare. De byggde bland annat den tre kilometer höga stenmur som omgärdade slottets hjorthägn. Skåneleden löper parallellt med stenmuren och jag tänker om det inte hade varit enklare att uppföra en gärdsgård. Men då hade slottet fått samma typ av staket som inhägnade torpens små kohagar.
Wrams Gunnarstorp, muren längs med hjorthägnet verkar aldrig ta slut
Fattigaste av de fattiga
Befolkningsökningen på 1800 talet innebar samtidigt att andelen fattiga ökade snabbt. Många av de fattiga kom att tillhöra den växande underklassen, backstugusittarna. Till skillnad mot torpet var backstugan oftast i sämre skick och saknade odlingslott.
– Backstugan Rallate låg på Söderåsens nordsluttning och påminde om en jordkällare. Bäcken rann rakt igenom stugan! Praktiskt när man skulle diska…
Många backstugusittare var ensamstående kvinnor eller änkor som hade en kärv tillvaro.
– Grassa Johannas hus var en koja, inte större än ett klädskåp och byggt av granris. Johanna försörjde sig som kringvandrande tvätterska under namnet, Åsakärringen.
Backstugusittaren var visserligen fattig men hade en fördel gentemot torparen, då den arbetade mot lön och därmed undgick dagsverken. Dock sågs inte det relativt fria livet som lönearbetare med blida ögon av myndigheterna.
Dåtida polisen varnade för att backstugusittarna var kriminella som gjorde landsbygden farlig.
Skogen beskrevs i äldre tider som farlig plats
Backstugusittarnas rykte förändrade knappast bilden av Söderåsen vars låga anseende bland annat berodde på ökända landsvägskrogar. En av tillhållen var krogen Rallate, belägen i en vulkankägla. Namnet Rallate, kommer från att gästerna ”ramlade in” på krogen.
Från mitten av 1800 talet blev backstugusittarna fler än torparna och bidrog därigenom till den moderniseringsprocess som utmanande den lutheranska arbetslinjen på de skånska herresäten.
Adelns motdrag blev den nationalromantiska identiteten med vurmen för naturen i centrum. I verkligheten var Sverige under 1800 talet till stora delar ett kalhygge och Söderåsen utgjorde inget undantag. Nationalromantiken förändrar även bilden av torparna, som strävsamma par framför en prydlig röd stuga omgiven av åkervall.
Kalhygge vid Krika skog. I slutet på 1800-talet bestod Söderåsen främst av ris och ljunghedar.
Industrialismen skapade en burgen medelklass som vill tillbringa fritiden i den ”rena” naturen. Söderåsen får en järnvägslinje med tillhörande turisthotell och restauranger.
Söderåsen blir tillgänglig alla
När moderniseringen utvidgades mot de breda folklagren följde reglerad arbetstid och den nya uppfinningen semester. På Söderåsen uppförs festplatser dit städernas arbetarklass tillbringar sin fritid. På klippbranterna vid Klöva Hallar byggs en dansrestaurang i tre våningar, dit cyklar folk långväga för att se stjärnor uppträda.
Klöva Hallar, dansrestaurangen invigs och gästerna ristar in sina namn.
Med andra världskriget upphör de sista resterna av den feodala arbetsordningen i Sverige. Dagsverkare och statare blir antingen lantarbetare eller flyttar in till de växande städerna. Många torp säljs som ved under kriget eller överges och blir till ruiner. Det är tack vare hembygdsföreningarnas flit som ruineras historia kan berättas för omvärlden.
Kulturen moderniseras. Nattklubbar under discoeran konkurrerar ut de ålderdomliga dansbanorna. Av festplatserna återstår kärlekshälsningar inkarvade i barken på bokträden. Järnvägslinjen revs upp och dansrestaurangen brinner ner 1977.
Dagens friluftsmänniskor har slängt klassbakgrunden för individualismen som den nya markören. Vid Skäralids sprickdalar sammanstrålar de olika typerna av vandrare.
De med gemyt i blicken som vandrar tre rätters middag, endast bärandes fika. Fnyses på av hard-core typerna som anser att allt under 10 mil och 30 kilo är en promenad. Gruppen vandra fjäderlätt är introverta och diskuterar nyttan av att slipa bort ett hundradels gram på tandborsten. Tuffast anser de som sover i hängmatta under bar himmel och lagar mat på en ombyggd bestickkorg från IKEA.
Men på Söderåsen är historiens gång obeveklig. Likt torparnas upphörande kommer även hard-core vandrarna att utmanas av moderniseringen. Nästa år kommer återigen en järnvägsstation att öppnas, mitt på Söderåsen och skogarna fyllas av gemyt vandrare
Text & foto: Anders Hermansson
Artikeln ursprungligen publicerad på visitsoderasen.se i maj 2020.