Ännu mer regn,sitter vid köksbordet,druckit kaffe,eldar i järnspisen(ja,mamma,vi eldar i järnspisen!).
En ung ekorre mumsar frön;undrar hur mycket de kan smälla i sej utan att spricka.
En talltita och en talgoxeoch en domherre får äta på nåder de frön som ramlar ner.
Ekorrarna ger sej inte förrän det är tomt.
Dessutom har de massakrerat automaten;ska köpa ett nytt nästa tur till Biltema.
Nå,den som nu sitter här är så söt,ljusbrun och ännu inga tofsar på öronen,ibland tittar den på mej.
Gårdagens motion blev en timmes rask paddling in under Nammatsberget;idag är så tjockt och grått att man inte ens ser till sjön.
Kanske kvällen blir fin,som igår,då vi körde drag nån timme innan sovdags.
Målat takstolar;kul när det syns att jobbet går framåt.
Avundas INTE vandrare denna regniga period,visserligen var det klart västerut igårkväll och mycket vackert över fjälltopparna.
Förresten är ju fjälltopparna vackrast på håll,blånade och massiva,i närkontakt med dem är de ju bara en massa jobbiga,i värsta fall hala och vickande stenar.
När man är uppe på dem tittar men ner och ser hur vackert det är nere i de gröna dalarna och längs vattnet,eller så ser man ut över andra blå massiva fjäll.
Inte kan man så gärna stanna där,inga lägerplatser,inget vatten,knöligt och ogästvänligt,och ont i knän och fötter får man på nervägen,om man nu inte snubblar och slår sej halvt fördärvad i värsta fall.
Surt sa räven...
Nej,det blir kanske nån lite utflykt i bästa fall,nån gång,inte idag eller imorgon.
Ska flytta vovven från bäddsoffan så jag får bädda.


Låter som en idyll med fågelmatning i Kvikkjokk. Det där om bergen är nog sant, en topp är som en annan värld som vi människor inte är skapta för att vistas länge på. Men att vara i bergens närhet är fantastiskt, man behöver ju inte gå ända upp. Jag älskar att tälta/bo på höga "gräddhyllor" en bit nedanför toppen!