Bloggar > britts blogg

britts blogg

vandring,paddling och annat friluftsliv

Där spåret slutade

Under nåt dygn fanns spåret kvar,avtrycken där min fars alla skidmil tog slut.De karakteristiska avtrycken av skidskor i snön.

Ett par veckor till då vi och han säkert också insåg att denna gång gick det inte att återvända till ett värdigt liv med skidåkning,hundkörning,fiske,kaffekokning vid lägerelden.

Träning in i det sista.Stå upp och blicka upp mot berget där ljuset över backarna lyste en gnistrande vacker och kall vinterdag med både sol och fullmåne, och minuterna senare dra sina sista andetag.

Jag tror han var rätt nöjd,så såg det ut.Frid och ro.Gjort så mycket kul i sina dagar.Så är det gott att leva;man ska inte "låta arbetet inkräkta på fritiden".

Jag håller med till fullo.Det viktiga är liv till åren.Och gärna friluftsliv.

Till sommaren är det nån annan som får komma med båten när vi ska uppför Tarraälven eller över Saggat.

 

Postat 2008-01-27 09:10 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Farsarvet

Nu när min gamle far så hastigt blev mycket sjuk har jag läst upp lite för honom det han skrivit ner om sitt innehållsrika liv.Jag har sen själv läst hela hans "livsberättelse",och det slår mej vilket fint arv han skänkt mej,egentligen utan att jag varit så medveten om det.Intressena går starkt ihop.

Hans skildringar av jaktfärder på höstarna,i hundens sällskap vid lägereld i månsken,skidturer genom Sarek med hund och pulka och blötsnö på våren,då han lyckades bli snöblind men tack vare kompisen ändå klarade upp det.

Eller den gång han var stugvärd i Låddejokk,men den ansvarige glömde beställa flyg åt honom hem,och han tog sej till Kvikkjokk med bara några paltar som proviant,då ingen människa var kvar i nåt av samevistena.

Den tiden han tillbringade i i Canandas fina naturområden,där han hade stor nytta av att ha lärt sej rida hemma,istället för att bara följa mej till ridlektionerna.Då kunde jag sen också rida med i den storslagna naturen,och se så mycket att djurlivet där.

Kortare anteckningar från tiden han följde mej på tävlingar runt landet,idrottsintresset som alltid hängt kvar,ända sedan han och kompisarna i barndomen plankade in på idrottsplan och hade egna tävlingar i sin alldeles egna idrottsklubb, till att alltid pricka in nån NHL-match vid besöken hos sin kusin i Vancouver.

Att själv springa och åka skidor,fattar inte hur han långt upp i medelåldern hängde på mej i hård intervallträning tidigt på morgonen tom.Själv skulle jag aldrig orkat hårdträna på morgonen i vuxen ålder.

När han bytte canandensaren mot kajak,och vi började paddla så mycket tillsammans.

Han skaffade långfärdsskridskor,sen gjorde jag det med för det verkade så kul.

Han åkte på Kenya-safari,sen kom jag mej också iväg dit.

Tom provade jag flugfiska med hans grejer den gång vi var i Sårjåsjaure för inte alltför många år sen.

Fjälldraget,en gång i världen stor draghundstävling i Kiruna-fjällen,där var jag md honom som "hjälpryttare" när hans ordinarie färdkamrat fått förhinder.

Han tänkte nog inte att jag skulle nappa på att vintertälta,men det var kul,och så följde jag på några fler turer på vårvintern.

Just denna glädje i att vara ute och njuta av naturen alla årstider.Få se om den sen går i arv till nästa generation.

Jag har nu varit ute flera gånger och kört hans hund under veckan,och det fortsätter jag med,bara snöandet lugnar sej.Så hans draghundsintresse vaknar nu även lite hos mej själv.

Postat 2008-01-20 09:52 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Jag är ingen Vorsteh-människa.

Visserligen är jag uppväxt med Vorsteh-hundar,men en gullig Cavalier är nog mer min melodi för hundkompis.En som är med överallt,när man går och springer och simmar eller åker skidor,eller bara slöar i soffan.

Det passar mej,inga stora bestar som slår ner allt med svansen,hoppar och skäller och rusar fram emot en så man knappt vet om dom ska äta upp en eller bara smaka lite.

Men,nu när min gamle fars hälsotillstånd drastiskt försämrats och han ej mer kommer att  ta ut sin best,så börjar jag ändra uppfattning.

Jag har inte ens gått in i huset innan nån tagit rätt på jycken.

Nu tog jag mod till mej och mamma hjälpte mej att sela den och med känslan av att leda ett mellanting mellan engelskt fullblod och bisonoxe tog jag mej upp till spåret där min sambo sen hjälpte mej att hålla den under tiden jag fick på mej skidorna.

Det gick utav bara H-vete!

Vilken fart och kraft! Och dessutom var det jättekul att köra draghund igen.

Jag har så ytterst sällan kört hund de senaste 20 åren,eller kanske ännu längre tillbaka.

Igår skulle vi ut igen.Nu viftar hunden på svansen åt mej och hälsar kärvänligt,och gick riktigt fint upp till spåret.

Vänta bara;snart har vi nog blivit träningskompisar.

Även jag ,som har så bestämda uppfattningar om allt,kan tänka om.Det är inte bara små hundar som gäller,men nån riktig Vorsteh-människa blir jag nog inte,eller?

Postat 2008-01-17 11:01 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Reafynd

Så,nu har jag trillat dit på ett nytt "fynd".

Jag har i flera års tid dreglat efter en mjuk skaljacka i "alldeles för mycket pengar-klass".Provat och klämt och kännt och ibland kommit med ofina vinkar att "vet ni inte vad ni vill ge mej så vore denna uppskattad".

Vid gårdagens besök i Luleå och det alldeles obligatoriska på Hägglunds friluftsbutik så hängde det en härligt röd och rödlappad Arcteryx Gamma-jacka.

I storlek extra small.. Den har hängt där ett tag tror jag,för jag har nog provat tidigare och tyckt jag varit för omfångsrik för den.

Men naturligtvis passar den idag,kolla den går ju alldeles galant  över rumpan !Och det är sån rörelsevidd i axlarna.Och tillräckligt långa ärmar

Den vill och ska jag ha.

Så nästan 1700kr mindre på kontot och en härligt skön jacka till.

Säg inte att man inte kan köpa sej lycka en stund,och troligen varje gång jag har min fina jacka så mår jag nog lite gott, och så kan jag alltid titta på det sk ordinarie priset.Över 3800kr.

Nu måste jag bara komma över en byxa av samma märke till ett pris jag inte kan motstå.

Postat 2008-01-08 14:00 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Från helg till vardag

Så är det snart vardag igen,"blåveckor" väntar.

Men vi har nåt att se fram emot,vår största helg,Jokkmokks marknad.

Den innebär inte att man vilar upp sej direkt,snarare att man behöver ta ledigt och hämta sej efteråt.

Det har varit så skönt att ha många lediga dagar,plus lugna dagar på jobbet.

Skidåkning och åter skidåkning,trots vissa klimatiska hinder,men vi har alltid haft skidföre.

Och så har jag bara måstat följa Tour de Ski,alla som själv tävlat har nog haft en dröm om att åka fortast av alla,och det är så jättekul att en ung norrbottnisk tjej krigar i högsta divisionen.

Nå,det inspirerar mitt egna motionsåkande,det går extra lätt att åka när man sett ett spännande race innan.Tycker riktigt jag dansar fram på det nydragna spåret. (allt är ju relativt).

Helt klart bättre än igår ,då ett knä var så svullet så det knappt gick att böja.

Vår urhund fyller 13år idag.

Som fjollig djurägare måste det firas med extra födelsdagsfika.

För jycken;extra gott hundgodis och säkert lite lax också.Samt två små motionsrundor,första med sparken runt på byn,och sen en skoterspårspromenad kan tänka.

Jag börjar längta till sommaren och gå på tur.

Fick en trevlig bok om vandring i Sarek över bergen i julklapp,läst den ett par vändor.

Packa ryggsäck,torka mat,gå,mysa i tält,vacker utsikt över fjäll och dalar..Nya sträckor jag tidigare inte gått.

Alkavagge och Sarvesvagge vill jag gå.

 

 

Postat 2008-01-05 15:44 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
Sida: 1 2 Nästa Sista 

 

Logga in