Aktuellt: TV-tips - Vinterdrömmen
Bloggar > BeesBlog
BeesBlog
Sarek
Glöm Sarek...
Föreställ dig...
att du åker till Kvikkjokk. Du går upp mot Prinskullen. Det är varmt och myggigt och ganska brant. Men du vet att väl uppe får du belöningen:
Rymd och luft och lätthet. Det var här Linné gick.
"Efter middagen reste jag från Hyttan, då jag 1 fjärding därifrån hade berget Vallevare, som var väl ¼ mil högt. När jag kommit på sidan av det, tycktes jag föras uti en ny värld, och när jag kom upp i det, visste jag ej, om jag var uti Asien eller eller Afrika... "
Och där borta ligger Luottolako med Svenonius glaciär. Och där är mjuka Säkok med Pårte. Och längre till höger Pårek. Och där nere det märkliga Änok.
Föreställ dig att du tittar närmare på Kavrek (som är den nämaste "kullen"). Bakom den skymtar det lägre liggande Ruotevare.
Tänk dig att du blir förd till en ny värld. Routevare är borta, där finns ett stort dagbrott. Bakom och till vänster om Ruotevare finns det en stor processanläggning och en stor slamhög. Till höger finns stora upplägg av sprängsten. Nere i dalen går det en asfalterad väg efter hela Kamajokk där det dundrar av jättar (72 ton).
Glöm den drömska färden uppför Kamajokks vindlingar…
Glöm älgen utanför tältet i Änok...
Glöm de uråldriga tallarna...
'
Glöm Njåtjosvagge...
Glöm vårens fågelsträck som Kaj Curry Lindahl skriver om...
"Två i Lule lappmark betydelsefulla rastområden för flyttande sjöfåglar och vadare utgöres av deltalandet vid Kvikkjokk resp. 1 1/2 mil norr därom vid Änok. På dessa platser samlas om våren stora skaror av fåglar, vilka där tillbringar åtskilliga veckor i väntan på att fjällmarker och -vatten skall bli redo att ta emot dem. Det finns nedanför Lule lappmarks väldiga fjällområden inte många för fåglar lika gynnsamma svämvattensmader som Kvikkjokks och Änoks deltaland...
Änoks deltaland har som fågellokal om våren en mycket stor betydelse för produktionen av gäss och änder i våra fjällvatten."
Glöm det för så här ser planerna ut för de som kallar sig för "Guardian of treasures".
Tailings (also known as slimes, tailings pile, tails, leach residue, or slickens<1>) are the materials left over<2> after the process of separating the valuable fraction from the worthless fraction (gangue) of an ore. (Förklaring från Wikipedia)
Process water
The availability of a suitable source for process as well as potable water seems favourable. The required amount of water is assumed to be pumped from one of the two nearby small rivers passing the Ruoutevare deposit on its west and east side respectively…
Dessa "small rivers" är Tjuoltajokk och Njåtjosjokk.
Glöm Tjuoltajokk och Njåtjosjokk. Glöm Änok.
I sitt lite större kartsammahang...
Tro inte att de inte menar allvar...
Glöm Sarek...
P.S. Jag har skrivit lite "torrare" och mer informativa inlägg tidigare (sptember 2009) som jag kopierar in här. D.S.
Hotet mot vår fjällvärld
I dagsläget tror jag inte att det finns något reellt hot mot vår fjällvärld i form av nya vattenregleringar. Det tror jag beror på att alla sådana planer är reglerade i lagstiftning och att "allmänheten" reagerar snabbt på nya projekt.
Vindkraften är knepigare, men jag tror personligen att det finns ett mycket större hot som inte har uppmärksammats tillräckligt.
Ingrepp i en nationalpark är näst intill ogörligt. Däremot är skyddet betydligt svagare utanför nationalparksgränserna. Förslagen att utvidga skyddet av fjällvärlden har mötts med motstånd från de fjällnära kommunernaoch jägarförbundet vilket bland annat har lett till att Tjoultavagge inte är nationalpark. Se förslaget från Naturvårdsverket och remissvaren (se speciellt avsnittet Sarek, utvidgning).
Tjuoltavagge är speciellt intressant inte bara för att, som Naturvårdsverket skriver - "I dalens nedre del finns anslående urskogar av tall och gran och i den inre delen täcker orörda björkskogar dalens sidor. Särskilt de nordvästra sluttningarna har mycket rika, yppiga ängsbjörkskogar. Likartad vegetation finns i Njåtosvagge. Tillsammans bildar de frodiga dalarna en av Sarekområdets viktigaste viltbiotoper. Här finns bland annat älg, björn, järv och lo".
I Tjoultavagges nedre del ligger Routevare. Detta berg är synnerligen mineralrikt och har prospekterats av Beowulf mining (läs gärna mer om dessa planer via deras hemsida och deras projektbeskrivning). I och med att Routevare inte ligger inom nationalparksgränsen är det Bergsstaten som bestämmer. Detta leder till ett en juridsik komplexitet där inte naturvårdsintressena har företrädesrätt (se bland annat inläggen från fjällklubbens ledare och Bert Bodins blogg ).
"Problemet Routevare" har uppmärsammats tidigare av Svenska Fjällklubben, läs gärna inlägget av David Hässler. Jag har själv försökt engagera Norrbottens ornitologiska förening eftersom Kamajokks delta strax söder om Routevare är ett centralt område för flyttfåglarna.
Om gruvbrytning blir aktuell i Routevare kommer delar av vår fjällvärld att förändras dramatiskt. Jag tror att var och en kan förställa sig vilka ingrepp det är fråga om. Skadorna kan nog väl mäta sig med regleringarna kring Stora Sjöfallet. Vill vi att en nationalpark - Sarek i detta fall - ska omgärdas av "industriella sår"? Om vi inte kan uppamma en tydlig och stark opinion mot denna utveckling innan planerna realiseras är risken stor att diskussionen om "Vad ska vi göra med fjällvärld" inte är så aktuell längre.
Vindkraften är knepigare, men jag tror personligen att det finns ett mycket större hot som inte har uppmärksammats tillräckligt.
Ingrepp i en nationalpark är näst intill ogörligt. Däremot är skyddet betydligt svagare utanför nationalparksgränserna. Förslagen att utvidga skyddet av fjällvärlden har mötts med motstånd från de fjällnära kommunernaoch jägarförbundet vilket bland annat har lett till att Tjoultavagge inte är nationalpark. Se förslaget från Naturvårdsverket och remissvaren (se speciellt avsnittet Sarek, utvidgning).
Tjuoltavagge är speciellt intressant inte bara för att, som Naturvårdsverket skriver - "I dalens nedre del finns anslående urskogar av tall och gran och i den inre delen täcker orörda björkskogar dalens sidor. Särskilt de nordvästra sluttningarna har mycket rika, yppiga ängsbjörkskogar. Likartad vegetation finns i Njåtosvagge. Tillsammans bildar de frodiga dalarna en av Sarekområdets viktigaste viltbiotoper. Här finns bland annat älg, björn, järv och lo".
I Tjoultavagges nedre del ligger Routevare. Detta berg är synnerligen mineralrikt och har prospekterats av Beowulf mining (läs gärna mer om dessa planer via deras hemsida och deras projektbeskrivning). I och med att Routevare inte ligger inom nationalparksgränsen är det Bergsstaten som bestämmer. Detta leder till ett en juridsik komplexitet där inte naturvårdsintressena har företrädesrätt (se bland annat inläggen från fjällklubbens ledare och Bert Bodins blogg ).
"Problemet Routevare" har uppmärsammats tidigare av Svenska Fjällklubben, läs gärna inlägget av David Hässler. Jag har själv försökt engagera Norrbottens ornitologiska förening eftersom Kamajokks delta strax söder om Routevare är ett centralt område för flyttfåglarna.
Om gruvbrytning blir aktuell i Routevare kommer delar av vår fjällvärld att förändras dramatiskt. Jag tror att var och en kan förställa sig vilka ingrepp det är fråga om. Skadorna kan nog väl mäta sig med regleringarna kring Stora Sjöfallet. Vill vi att en nationalpark - Sarek i detta fall - ska omgärdas av "industriella sår"? Om vi inte kan uppamma en tydlig och stark opinion mot denna utveckling innan planerna realiseras är risken stor att diskussionen om "Vad ska vi göra med fjällvärld" inte är så aktuell längre.
Routevares historia
För den som är intresserad av Routevares historia kan man läsa på Tims Laplandica blog. Där finns också information om andra gruvor i området.
I sin artikel om Routevare avslutar Tim med:
"Beowulf Mining will probably have big problems trying to work around these claim defenses, which are classified as cultural heritage remains and over 100 years old. With Beowulf’s interest in Ruotevare, as believably with many other modern mining adventures in northern Sweden, these intrests seemingly are to only increase the share value of their company’s stock holdings and, perhaps later, sell off their claims for a profit and to potential “wannabes” of the mining world."
Jag är inte så säker på att han har rätt i att Beowulf mining inte menar allvar med att starta en brytning. I en nyligen gjord analys av Axier av Beowulf beskrivs Routevare som "... är att betrakta som Beowulf Minings flaggskepp". Man skriver också: "Beowulf Mining för samtal med ett antal potentiella partners i Asien som vill försäkra sig om järnmalm från Ruoutevare fyndigheten. Fyndet är att betrakta som kommersiellt intressant."
I sin artikel om Routevare avslutar Tim med:
"Beowulf Mining will probably have big problems trying to work around these claim defenses, which are classified as cultural heritage remains and over 100 years old. With Beowulf’s interest in Ruotevare, as believably with many other modern mining adventures in northern Sweden, these intrests seemingly are to only increase the share value of their company’s stock holdings and, perhaps later, sell off their claims for a profit and to potential “wannabes” of the mining world."
Jag är inte så säker på att han har rätt i att Beowulf mining inte menar allvar med att starta en brytning. I en nyligen gjord analys av Axier av Beowulf beskrivs Routevare som "... är att betrakta som Beowulf Minings flaggskepp". Man skriver också: "Beowulf Mining för samtal med ett antal potentiella partners i Asien som vill försäkra sig om järnmalm från Ruoutevare fyndigheten. Fyndet är att betrakta som kommersiellt intressant."
En genväg från Pårte till hyllan under Loametjåhkkå och vidare….
För många, många år sedan (1972) gick Kjell och jag en liten specialväg från Pårte till Luohttoláhko. Istället för att runda Tjievrra gick vi in i ”säckdalen” med sjöarna - Tjievrajávrátja. Vi tältade i en liten grop i dalen och somnade in. Mitt i natten drabbades vi av det värsta skyfall jag någonsin varit med om i Sarek. Inne i tältet var det decimeterhögt vatten. Vi gick ut för att gräva diken runt tältet men vi insåg det hopplösa i företaget då regnet var så häftigt att det studsade upp i ansiktshöjd. Jag har hört talas om tropiska regn men jag hade nog aldrig trott att jag skulle få uppleva något liknande i våra fjälltrakter. Bilderna ni ser är stereobilder och de är gjorda för att ”skela med ögonen”. Så här såg tältet ut på morgonen:
Solen sken så vi kunde torka sovsäckar och tält. Framför oss presenterade sig branten upp till passet 1425.
Klättringen var relativt brant med lite lösa stenar men det var inga större problem att ta sig upp.
På den här höjden var det inga problem med Ruopsokjåkhå vad jag minns (det var länge sedan).
Vi fortsatte att gå på platån under Loametjåhkkå. En alldeles fantastisk vandring med Njoatsosvágge andlöst exponerad.
Ibland blir man nästan filosofisk när man går i Sarek. Mitt i allt det stora leder de små steg man tar till plötsliga perspektivskiften som är fullständigt överraskande. På hyllan omgavs vi plötsligt av moln när vi närmade oss branten ner mot Bálgatjåhkås dalgång. Sikten blev obefintlig men så plötsligt öppnade sig dalen.
Det gick alldeles utmärkt att ta sig ner i dalen – den var inte alls så brant som den kanske tycks vara när man kommer från Luohttoláhko.
Mitt i dalen slog åskan ner. Öronen höll på att sprängas och vi blev nästan bedövade. Sedan regnade det. Vi tog på oss regnställ och vandrade vidare.
Underbara Luohttoláhko. Finns det något märkligare än denna plats med mjuka böljande kullar omgivna av alpin dramatik?
Men sen… Vi hade gått i våra regnställ och blivit nedkylda in i märgen. Våra hjärnor slutade fungera. Vi vacklade fram och hade glömt var vi var och vad vi behövde göra. Någon av oss – jag har ingen aning om vem – sa att vi måste stanna och slå upp tältet. Vi gjorde så och satte oss utanför tältet helt apatiska. Jag vet inte hur länge vi satt så men på något sätt fanns det en gnista kvar som sa; ”vi måste ha något varmt i oss”. Vi fick fram Trangiaköket och kokade en soppa. Den första skeden med värme var som ett uppvaknande ur en dröm. Det var en av flera läxor jag har fått lära mig av Sarek. Regeln är så enkel – stanna och ta en kopp kaffe – ofta… Eller – gå långsamt och titta på det lilla framför fötterna.
Arkiv
Kategorier
Etiketter
Länkar