Förvaltningsrätten i Luleå har upphävt Skogsstyrelsens beslut om avverkning i Änok. Domen är viktig ur en annan synvinkel, nämligen att Naturskyddsföreningen ges rätt att överklaga Skogsstyrelsens beslut (mer information finns här).

Skälet till att Skogsstyrelsen beviljade avverkningen var:

"Skogsstyrelsen tillstyrker avverkningsansökan med argument om att det saknas medel för myndigheten att ge intrångsersättning till markägaren."

Hela konflikten skulle kunna ha undvikits om Skogsstyrelsen hade haft "resurser att ta hänsyn till miljön". Vad jag förstår har medlen för intrångsersättning reducerats kraftigt (om det är någon som kan ta fram siffror på detta vore det förträffligt). Jag utgår från att alla inblandade - markägare, Skogsstyrelse, Förvaltningsrätt, Naturskyddsföreningen med flera - har samma intresse av att bevara och skydda höga naturvärden. Men man kan givetvis inte låta en enskild markägare stå för kostnaderna när det gäller att bevara miljö som har riksintresse.

Jag tycker inte att det finns några vinnare i och med Förvaltningsrättens dom. Personligen är jag glad om Änok förblir orört men grundproblemet finns kvar. Det måste finnas resurser för att ta tillvara naturintressen och skapa ett samarbete som är konstruktivt och långsiktigt. Jag kan inte tänka mig någon mer perfekt plats för utveckling av "ekologisk turism" än Kvikkjokk (med Änok som unik miljö).

Änok, och hela Sarek, står tyvärr inför ett mycket större hot som jag har skrivit om förut. Jag befarar också att Bergsstaten är en betydligt svårare instans att överklaga även för Naturskyddsföreningen.