Ytterligare ett exempel pâ bakâtsrävare och illvilliga försäljarknep.
Det är vetenskapligt bevisat att det är mycket bekvämare att bära smâ mjuka trail-mys-Konsumkassar án stora, styva och obekväma monsterkassar.
Vikten av skodon - några vetenskapliga artiklar
- Trådstartare Jörgen Fjaderlatt.se
- Start datum
Ytterligare ett exempel pâ bakâtsrävare och illvilliga försäljarknep.
Det är vetenskapligt bevisat att det är mycket bekvämare att bära smâ mjuka trail-mys-Konsumkassar án stora, styva och obekväma monsterkassar.
Det blir roligare så också! Vilken min jag fick när jag susade förbi de platypusdrickande syntetnissarna på väg nedför Tarfaladalen iklädd sandaler och kängorna i ICA Maxi plastpåse.
Sammanfattning:Tumregeln ej vetenskapligt belagd
Som sammanfattning.
Vad är en tumregel för skovikt och energi? Den bör väl vara tillämplig för de flesta?
Det finns inget vetenskapligt stöd för 1:5 regeln upp till ca 1800g parvikt och ca 4 km/h.
(De undersökningar som får fram 1% /100g gäller i ena fallet maratonlöpare och i andra fallet fanns inget signifikant resultat vid 4 km/h.)
Undersökningarna indikerar däremot en möjlig mycket lägre faktor. Det är ju dock klart att det finns en faktor eftersom en större massa måste förflyttas.
Liksom påståendet att hälkappan har avgörande betydelse för vriststödet saknar vetenskapligt stöd saknar tumregeln 1:5 vetenskapligt stöd för normalvandraren (här definierad som 1800/4).
Någon måtta får det väl vara.
Som sammanfattning.
Vad är en tumregel för skovikt och energi? Den bör väl vara tillämplig för de flesta?
Det finns inget vetenskapligt stöd för 1:5 regeln upp till ca 1800g parvikt och ca 4 km/h.
(De undersökningar som får fram 1% /100g gäller i ena fallet maratonlöpare och i andra fallet fanns inget signifikant resultat vid 4 km/h.)
Undersökningarna indikerar däremot en möjlig mycket lägre faktor. Det är ju dock klart att det finns en faktor eftersom en större massa måste förflyttas.
Liksom påståendet att hälkappan har avgörande betydelse för vriststödet saknar vetenskapligt stöd saknar tumregeln 1:5 vetenskapligt stöd för normalvandraren (här definierad som 1800/4).
Någon måtta får det väl vara.
Från fjaderlatt.se:
Det mesta i rapporterna tyder på att låga hastigheter ger en lägre viktmultipel än höga hastigheter. Det är alltså relativt sett jobbigare att springa med tunga skor än att vandra med tunga skor. Så detta indikerar att för den som vandrar med packning så skulle kanske viktmultipeln vara i det lägre intervallet. Samtidigt är det enligt min ringa mening fullständigt osannolikt att multipeln skulle vara 0 vid 4, 0 km/h och sedan plötsligt "uppstå" någonstans mellan 4,0 och 5,6 km/h. Min gissning är att avsaknaden av värde vid 4,0 snarare är ett mätfel/försökstekniskt fel än något annat.
(PS: jag antar att 0 ska vara 1. Nån måtta får det vara).
Det mesta i rapporterna tyder på att låga hastigheter ger en lägre viktmultipel än höga hastigheter. Det är alltså relativt sett jobbigare att springa med tunga skor än att vandra med tunga skor. Så detta indikerar att för den som vandrar med packning så skulle kanske viktmultipeln vara i det lägre intervallet. Samtidigt är det enligt min ringa mening fullständigt osannolikt att multipeln skulle vara 0 vid 4, 0 km/h och sedan plötsligt "uppstå" någonstans mellan 4,0 och 5,6 km/h. Min gissning är att avsaknaden av värde vid 4,0 snarare är ett mätfel/försökstekniskt fel än något annat.
(PS: jag antar att 0 ska vara 1. Nån måtta får det vara).
Jag hittade tack vare Torger här på Utsidan en artikel om att gå, och en del vetenskapliga rapporter kopplade till skor och fötter som kanske kan vara ett lämpligt komplement till de artiklar om vikt på skodon som jag redovisade förra året. Jag har citerat en del från ursprungsartikeln här, men rekommenderar den intresserade att läsa hela artikeln.
Jörgen
Jörgen
Vandringshastigheten är ju ointressant. Det kommer kosta lika mycket att flytta samma kropp från punkt A till punkt B oavsett hastighet, eller? Packningsvikten måste ju i detta fallet vara konstant, annars kan du ju inte jämnföra resultaten med varandra.
Dert var dock inte vad undersökningen kom fram till.
Skillnaden mellan att bära tyngd på fötterna
och att bära den på ryggen förklaras i artiklarna med fotens mer omfattande rörelser - och olika hastigheter innebär väl ändå olika gångarter?
gångarter
Där får du nog förklara dig en smula?
Visserligen hävdade Etienne Ducrou att mimare kunde särskilja över 200 gångsätt men det innebär ju inte att människor går i smyg, lunk, marsch, rask marsch och jägarmarsch samt mer än 195 slag till.
De flesta av oss slår av på tempot vid stigning och minskar steglängden vid utförslut, ganska automatiskt.
Lättare skor brukar innebära färre skavsår och när de uppträder lättare. Men oxså högre skoslitage, jmf gärna med N-S gångarna på de två stora i USA, där man f ö gått länge med lätta skor.
Där får du nog förklara dig en smula?
Visserligen hävdade Etienne Ducrou att mimare kunde särskilja över 200 gångsätt men det innebär ju inte att människor går i smyg, lunk, marsch, rask marsch och jägarmarsch samt mer än 195 slag till.
De flesta av oss slår av på tempot vid stigning och minskar steglängden vid utförslut, ganska automatiskt.
Lättare skor brukar innebära färre skavsår och när de uppträder lättare. Men oxså högre skoslitage, jmf gärna med N-S gångarna på de två stora i USA, där man f ö gått länge med lätta skor.
Undersökningarna handlade förstås om att gå horisontellt på löpband.
Nog tar man annorlunda steg när man går fort än när man går långsamt, längre, högre, skulle jag tro.
Men det är också riktigt, som kritik av undersökningen (jag strök ett resonemang om detta innan jag postade), att sådana laboratorieexperiment inte enkelt kan simulera ojämn terräng, lutningar
upp eller ned i stabil eller instabil och halkig terräng etc.
En annan sak är att jag håller åtskilliga faktorer för viktigare än energiåtgången
vid valet av utrustning (vilket säkert beror på mina speciella fysiska förutsättningar).
Nog tar man annorlunda steg när man går fort än när man går långsamt, längre, högre, skulle jag tro.
Men det är också riktigt, som kritik av undersökningen (jag strök ett resonemang om detta innan jag postade), att sådana laboratorieexperiment inte enkelt kan simulera ojämn terräng, lutningar
upp eller ned i stabil eller instabil och halkig terräng etc.
En annan sak är att jag håller åtskilliga faktorer för viktigare än energiåtgången
vid valet av utrustning (vilket säkert beror på mina speciella fysiska förutsättningar).
Läser man igenom studierna ser man att energikostnaden för vikt på fötterna ökar exponentiellt när man springer men linjärt när man går. Detta har nog alla erfarit; det är betydligt tyngre att springa fort med kängor än med en lätt löparsko, det är dock betydligt mindre skillnad att gå samma sträcka i promenadtakt med känga som med löparsko.
Den lägsta hastigheten som var med i studien var, om jag inte minns helt fel, 6 km/h och i den hastigheten såg man ingen signifikant skillnad (men väl i de högre hastigheterna). 6 km/h är dock i sig en hög vandringshastighet, själv håller jag 3-4 km/h och om terrängen är stökig kan den sjunka till under 1 km/h (som den gjorde under en etapp på min senaste tur).
Eftersom inte skillnader i energiåtgång i mer moderata vandringshastigheter studerats är det rimligen svårt att säga något om energiåtgången förutom att den är lägre eftersom det som sagt är etablerat att energiåtgången kan beskrivas linjärt vid gång. Sannolikt finns det en skillnad mellan vad man har på fötterna även i lägre hastigheter men utifrån studierna själva är nog ett rimligt antagande att den är betydligt mindre än vid högre hastigheter och vid löpning/jogging.
Det intressanta framkommer dock när man försöker kvantifiera vad skillnaderna egentligen innebär. "Ratiot" 5 till 1 som ofta förs fram låter ju mycket men samtidigt är viktskillnaderna som procentuell andel av hela kropps- och packningsvikten väldigt liten. Den överlägset största mängden av energi går ju åt att förflytta sina 90 kg plus packning och även om det skiljer 400 g vikt/fot så är det ändå en liten del av den totala energikostnaden man gör av med varje dag. Räknar man på en normalperson som vandrar 15-20 km (ca 5-6 tim) så rör det sig om energiskillnader i storleksordningen 100-150 kcal, i "mat" räknat ungefär en halv 100 g chokladkaka Marabou Schweizernöt.
Innan jag läste igenom de här studierna var jag också inne på betydelsen av skodonens vikt och räknade gram. Paradoxalt nog har de dock inneburit att jag inte fäster lika stor vikt (!) vid det längre; energivinsterna som jag kan göra är väldigt små för mina vandringshastigheter (under 5 km/h) samt mina vanliga dagsetapper (10-20 km). Detta i kombination med att jag ofta ändå behöver kängor på mina turer gör att det för mig inte känns motiverat att sträva efter så lätt som möjligt på fötterna.
Sen finns det naturligtvis massvis med argument för eller emot; man kanske trivs bättre med att gå i meshskor, man kanske upplever dem lättare, man kanske går i sådan terräng att kängor inte behövs etc men där måste ju var och en göra sina prioriteringar. Det jag vänder mig lite emot är när man använder vetenskap (som ju ändå finns någonstans i botten av studierna) till att generalisera till situationer som inte omnämns i studierna (vandringshastighet!) samt lägger en stor vikt vid tolkningen av dem så att de passar in i ens egna teser. Som sagt så kan man också göra en helt motsatt tolkning; dvs att under de allra flesta normalfall är skillnaderna i energiåtgång så liten att man kan ifrågasätta värdet av gå med så lätt som möjligt på fötterna OM det samtidigt innebär att man får nedprioritera andra egenskaper som man värdesätter.
Men fjällaktiviteter innebär ju så mycket mer än bara vandring från A till B. Ska man springa ett bergslopp eller klättra en alpin tur? Vart och ett ställer olika krav på utrustning inklusive vad man har på fötterna.
Den lägsta hastigheten som var med i studien var, om jag inte minns helt fel, 6 km/h och i den hastigheten såg man ingen signifikant skillnad (men väl i de högre hastigheterna). 6 km/h är dock i sig en hög vandringshastighet, själv håller jag 3-4 km/h och om terrängen är stökig kan den sjunka till under 1 km/h (som den gjorde under en etapp på min senaste tur).
Eftersom inte skillnader i energiåtgång i mer moderata vandringshastigheter studerats är det rimligen svårt att säga något om energiåtgången förutom att den är lägre eftersom det som sagt är etablerat att energiåtgången kan beskrivas linjärt vid gång. Sannolikt finns det en skillnad mellan vad man har på fötterna även i lägre hastigheter men utifrån studierna själva är nog ett rimligt antagande att den är betydligt mindre än vid högre hastigheter och vid löpning/jogging.
Det intressanta framkommer dock när man försöker kvantifiera vad skillnaderna egentligen innebär. "Ratiot" 5 till 1 som ofta förs fram låter ju mycket men samtidigt är viktskillnaderna som procentuell andel av hela kropps- och packningsvikten väldigt liten. Den överlägset största mängden av energi går ju åt att förflytta sina 90 kg plus packning och även om det skiljer 400 g vikt/fot så är det ändå en liten del av den totala energikostnaden man gör av med varje dag. Räknar man på en normalperson som vandrar 15-20 km (ca 5-6 tim) så rör det sig om energiskillnader i storleksordningen 100-150 kcal, i "mat" räknat ungefär en halv 100 g chokladkaka Marabou Schweizernöt.
Innan jag läste igenom de här studierna var jag också inne på betydelsen av skodonens vikt och räknade gram. Paradoxalt nog har de dock inneburit att jag inte fäster lika stor vikt (!) vid det längre; energivinsterna som jag kan göra är väldigt små för mina vandringshastigheter (under 5 km/h) samt mina vanliga dagsetapper (10-20 km). Detta i kombination med att jag ofta ändå behöver kängor på mina turer gör att det för mig inte känns motiverat att sträva efter så lätt som möjligt på fötterna.
Sen finns det naturligtvis massvis med argument för eller emot; man kanske trivs bättre med att gå i meshskor, man kanske upplever dem lättare, man kanske går i sådan terräng att kängor inte behövs etc men där måste ju var och en göra sina prioriteringar. Det jag vänder mig lite emot är när man använder vetenskap (som ju ändå finns någonstans i botten av studierna) till att generalisera till situationer som inte omnämns i studierna (vandringshastighet!) samt lägger en stor vikt vid tolkningen av dem så att de passar in i ens egna teser. Som sagt så kan man också göra en helt motsatt tolkning; dvs att under de allra flesta normalfall är skillnaderna i energiåtgång så liten att man kan ifrågasätta värdet av gå med så lätt som möjligt på fötterna OM det samtidigt innebär att man får nedprioritera andra egenskaper som man värdesätter.
Men fjällaktiviteter innebär ju så mycket mer än bara vandring från A till B. Ska man springa ett bergslopp eller klättra en alpin tur? Vart och ett ställer olika krav på utrustning inklusive vad man har på fötterna.
Okej.
Som sagt kan man nog förvänta sig en viss skillnad i energiåtgång även i lägre hastigheter men för mig är den så liten att jag inte bedömer det vara värt att nedprioritera andra egenskaper som jag värdesätter och behöver på mina turer.
Sen är det naturligtvis så att den som gillar att gå längre och/eller snabbare och inte behöver/vill ha egenskaperna hos t ex en känga gör rätt i att välja lättare skodon men var och en måste bedöma plus och minus; storskor är klart olämpligt att gå med på kungsleden men meshskor är lika olämpliga (och innebär en säkerhetsrisk) på t ex en glaciärtur.
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Vikten av en absid? | Lättpackning | 36 | |
|
|
Håll koll på vikten, ladda ner kalkylatorn! | Lättpackning | 9 | |
|
|
Lättare skodon | Lättpackning | 30 | |
|
|
Chris Townsend om skodon för vandring | Lättpackning | 59 |
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.