Ja, upplevde själv en liknande episod under en löptur i fjällen. Hade blivit halt pga löparknä och hade svårt att hålla värmen i det låga tempot, lite bristfälliga regnkläder etc. Ändå var det jag som fick orientera och leda ett par som blivit helt snurriga (troligen ätit och druckit för dåligt) i kallblåst och duggregn. De var verkligen borta, trots bra ålder och utrustning (men inte vana). Själv hade jag tights och en plastpåse på skallen mot regnet...
Varför denna oro...?
- Trådstartare Lissas
- Start datum
Du glömde alternativ d, att Pelle nerkyld och med lågt blodsocker försöker ta en genväg, ramlar och bryter benet och blir liggande i en vecka innan nån hittar honom eftersom han dels gav sig av från leden och inte heller lämnade nåt färdmeddelande så ingen visste att han var borta förrän de började sakna honom på jobbet efter två dagar.
Visst kan jag hålla med om b eller c kanske är mer sannolika, men då kommer vi till grundfrågan: Hur många nybörjare om året ska vi acceptera att de dör? Min åsikt är: Högst en på 20 år.
Min första fjälltur
Jag tror på alternativ C
Min första fjälltur med övernattning i tält var till Nils-Jonsavattnet i Hotagsfjällen i april för att fiska röding.
Jag var ännu inte 18 år fyllda med var en obetydligt äldre kamrat men han hade körkort.
Vädret var aprilväder fisket så där.
Utrustning: Skidor Erä Valtonen. Graningekängor, vadmals och poplinkläder (en jäklikt bra dansk anorak av märket Myskox) och ullunderkläder.
Ryggsäck Haglöfs Blå, sovsäck Helsport nånting dun ovansida konstfiber undersida komforttempen var nog snarare över än under noll. Liggunderlag två stycken från Konsum. Tält Helsport Dividalen ryggåstält med dubblt tak utan absider. Kök Trangia med t-sprit.
För att motverka tältets uppenbara vindkänslighet så campades det i granskogen med tältet placerat på en bädd av granris nedgrävt en dry meter i den nästan två meter djupa snön.
Vi hade en fin tur överlevde helt klart och jag fortsatte med friluftsliv.
Jag tror på alternativ C
Min första fjälltur med övernattning i tält var till Nils-Jonsavattnet i Hotagsfjällen i april för att fiska röding.
Jag var ännu inte 18 år fyllda med var en obetydligt äldre kamrat men han hade körkort.
Vädret var aprilväder fisket så där.
Utrustning: Skidor Erä Valtonen. Graningekängor, vadmals och poplinkläder (en jäklikt bra dansk anorak av märket Myskox) och ullunderkläder.
Ryggsäck Haglöfs Blå, sovsäck Helsport nånting dun ovansida konstfiber undersida komforttempen var nog snarare över än under noll. Liggunderlag två stycken från Konsum. Tält Helsport Dividalen ryggåstält med dubblt tak utan absider. Kök Trangia med t-sprit.
För att motverka tältets uppenbara vindkänslighet så campades det i granskogen med tältet placerat på en bädd av granris nedgrävt en dry meter i den nästan två meter djupa snön.
Vi hade en fin tur överlevde helt klart och jag fortsatte med friluftsliv.
Fjöllvandring med säkerhetsbälte
Fjällvandring är väl ungefär som med säkerhetsbälte i bilen…det är lite sent att ta det på sig när man upptäcker att man kommer att köra av vägen om en sekund.
Man behöver inte dyra märkesgrejor för att fjällvandra, sunt förnuft behövs och man måste bestämma sig för hur bekvämt man vill ha det under turen, tält eller en bit plastväv som skydd, sovsäck eller inte – men – de flesta som vandrar sommarfjäll har bra väder, det är hyggligt varmt, det kan vara lite blött ibland – men man överlever utan några större problem.
Problem uppstår när sommarfjällen plötsligt blir vinterfjäll utan förvarning. Från +20 blå himmel och solsken till –5 med storm och snö på 3-4 minuter. Det är då man dör om man inte har tänkt sig för med utrustningen.
Nu är det sådan tur med vårt klimat att detta inte inträffar speciellt ofta. Man kör inte heller ofta av vägen med bilen och ens bostad brinner inte så ofta ned den heller. Men, för bostad och bil finns försäkringar. Försäkringen i fjällen heter handhavande av utrustning som klarar oväntade väderomslag.
Har man vettig utrustning och sunt förnuft behöver man inte oroa sig för att fjällvandra.
Thomas
Fjällvandring är väl ungefär som med säkerhetsbälte i bilen…det är lite sent att ta det på sig när man upptäcker att man kommer att köra av vägen om en sekund.
Man behöver inte dyra märkesgrejor för att fjällvandra, sunt förnuft behövs och man måste bestämma sig för hur bekvämt man vill ha det under turen, tält eller en bit plastväv som skydd, sovsäck eller inte – men – de flesta som vandrar sommarfjäll har bra väder, det är hyggligt varmt, det kan vara lite blött ibland – men man överlever utan några större problem.
Problem uppstår när sommarfjällen plötsligt blir vinterfjäll utan förvarning. Från +20 blå himmel och solsken till –5 med storm och snö på 3-4 minuter. Det är då man dör om man inte har tänkt sig för med utrustningen.
Nu är det sådan tur med vårt klimat att detta inte inträffar speciellt ofta. Man kör inte heller ofta av vägen med bilen och ens bostad brinner inte så ofta ned den heller. Men, för bostad och bil finns försäkringar. Försäkringen i fjällen heter handhavande av utrustning som klarar oväntade väderomslag.
Har man vettig utrustning och sunt förnuft behöver man inte oroa sig för att fjällvandra.
Thomas
Hur ofta händer det i svenska fjällen?
/Andreas, som inte bara har säkerhetsbälte utan åker stridsvagn på motorvägen . Det är ju så många som kör mot färdriktningen numera
Man kan också säga så här:
Jag har varit i fjällen mellan den 5 och 10 augusti många många gånger. Det har i stort sett ALLTID snöat minst en dag och natt. I år var det 28 grader varmt och vindstilla. DET var undantaget, har aldig hänt tidigare sedan man började med väderstatistik.
Man ska ha grejer så man klarar alla väder. Men dyra märkesprylar behöver man sällan.
Man ska vara klok men inte rädd. Rädsla har aldrig varit till någon nytta.
Jag har varit i fjällen mellan den 5 och 10 augusti många många gånger. Det har i stort sett ALLTID snöat minst en dag och natt. I år var det 28 grader varmt och vindstilla. DET var undantaget, har aldig hänt tidigare sedan man började med väderstatistik.
Man ska ha grejer så man klarar alla väder. Men dyra märkesprylar behöver man sällan.
Man ska vara klok men inte rädd. Rädsla har aldrig varit till någon nytta.
Problemet är väl snarare att det räcker ju med endast en gång - om man är dåligt utrustad.
Väderomslag är ganska vanligt i fjällen. Vad är då ganska vanligt? Tjaa, några gånger per sommar i de högre fjällen. Det innebär att du kan utföra 15-20 fjällvandringar och bara ha bra väder– men förr eller senare råkar du ut för väderomslag, kanske till och med ett kraftigt sådant. Har du inte rätt utrustning med dig då, samt kan använda den på rätt sätt, så utsätts du för mycket onödigt lidande och du kan till och med omkomma.
De som säger att fjällen är ofarliga att gå i – talar om i alla fall för mig, att de saknar erfarenhet av fjällen från sin dåliga sida – och då menar jag inte lite regn och lite vind.
Jag tror att det är viktigt att man inser att om man bara haft bra väder i fjällen – så är fjällen inte alltid lika vänliga vädermässigt – och det är just det som är farligt.
Man måste förstå hur ett arktiskt klimat fungerar, att varma solskenstimmar plötsligt kan förändras så att man inte kan varken gå eller sitta och man har svårt för att krypa och hålla sig fast i marken för att inte blåsa bort. Bara att andas kan vara svårt för man får inte in luft i munnen på grund av att luften passerar förbi så förbaskat fort, man kan bara andas i skydd av någonting. Om det dessutom är snö som kommer, eller ännu värre - snöblandat regn, ja, då måste du få upp tältet också för att inte frysa ihjäl, få upp och få upp, komma i skydd av tältduken i alla fall, för upp får du det inte, inte en chans. Tar du av dig ryggsäcken blåser den bort…
Jag måste ju erkänna att just sådana väderomslag inte är så speciellt vanliga – men dom inträffar då och då.
Sen, kanske jag skall ställa frågan, vad är det som ger fjällerfarenhet?
Är det milen man gått?
Antal nätter man sovit i fjällen?
Väder och vind man varit med om?
Skador man fått?
Var man har vandrat?
Hur många gånger man väntat på båtar som aldrig kom..
- Eller, är det antal soltimmar man haft när man fjällvandrat regnfria dagar i slutet av juli månad?
Men återigen, med bra utrustning som man vet hur man skall använda är det inte farligt att fjällvandra. (lite sunt förnuft är bra att ha också – och det väger mycket lite).
Thomas
Väderomslag är ganska vanligt i fjällen. Vad är då ganska vanligt? Tjaa, några gånger per sommar i de högre fjällen. Det innebär att du kan utföra 15-20 fjällvandringar och bara ha bra väder– men förr eller senare råkar du ut för väderomslag, kanske till och med ett kraftigt sådant. Har du inte rätt utrustning med dig då, samt kan använda den på rätt sätt, så utsätts du för mycket onödigt lidande och du kan till och med omkomma.
De som säger att fjällen är ofarliga att gå i – talar om i alla fall för mig, att de saknar erfarenhet av fjällen från sin dåliga sida – och då menar jag inte lite regn och lite vind.
Jag tror att det är viktigt att man inser att om man bara haft bra väder i fjällen – så är fjällen inte alltid lika vänliga vädermässigt – och det är just det som är farligt.
Man måste förstå hur ett arktiskt klimat fungerar, att varma solskenstimmar plötsligt kan förändras så att man inte kan varken gå eller sitta och man har svårt för att krypa och hålla sig fast i marken för att inte blåsa bort. Bara att andas kan vara svårt för man får inte in luft i munnen på grund av att luften passerar förbi så förbaskat fort, man kan bara andas i skydd av någonting. Om det dessutom är snö som kommer, eller ännu värre - snöblandat regn, ja, då måste du få upp tältet också för att inte frysa ihjäl, få upp och få upp, komma i skydd av tältduken i alla fall, för upp får du det inte, inte en chans. Tar du av dig ryggsäcken blåser den bort…
Jag måste ju erkänna att just sådana väderomslag inte är så speciellt vanliga – men dom inträffar då och då.
Sen, kanske jag skall ställa frågan, vad är det som ger fjällerfarenhet?
Är det milen man gått?
Antal nätter man sovit i fjällen?
Väder och vind man varit med om?
Skador man fått?
Var man har vandrat?
Hur många gånger man väntat på båtar som aldrig kom..
- Eller, är det antal soltimmar man haft när man fjällvandrat regnfria dagar i slutet av juli månad?
Men återigen, med bra utrustning som man vet hur man skall använda är det inte farligt att fjällvandra. (lite sunt förnuft är bra att ha också – och det väger mycket lite).
Thomas
Sa till mig själv att jag inte skulle ge mig in i denna tråd men kan inte låta bli då jag verkligen avskyr denna typen av inlägg även om det sannolikt är skrivet med good intentions.
Det finns många människor som knappt vågar gå ut. Att då i förlängningen vara orolig över en fjällenvistelse är inget konstigt.
Jag har stött på flera människor som senare dött i bergen. Visst, under extrema förhållanden men ändå. Jag har själv skadat mig och känner även flera som gjort det under mindre extrema förhållanden.
Det är mycket större skaderisker imo vid fjällvandring än vid ex vanliga skogspromenader.
Säkerheten är viktig , speciellt vid solovandring utanför led.
Att folk här är fanatiska vad gällande prylar handlar nog inte endast om oro. Många är snarare prylbögar och sociala. Det kan också diskuteras men är just en annan diskussion.
Det värsta med din typ av inlägg är att du skiter ju i om någon sedan råkar illa ut. Det får andra ta ansvar för.
Bra fråga, faktiskt. Tror de där upplevelserna ger lite olika erfarenhet: Soltimmarna och de bra dagarna är ju det man jagar efter, och just därför går man i sen-juli, som sagt. Å andra sidan kommer det somrar (och andra årstider) då man vill vara ute ändå, och tvingas välja en mer väder-osäker tidpunkt. Vad göra då? Sitta hemma och förbanna regnet eller prova att åka i alla fall? Där tror jag faktiskt att "väder och vind man varit med om", antal nätter och var man gått, spelar större roll än man tror. Men sen, utan vettet så fastnar ju inget av de där upplevelserna. En del saker går att förutse, annat inte.
Semantik men ändå: Om man aldrig utsätter sig för problem, så lär man sig nog mindre. Om man däremot konstant utsätter sig för risker, så är man kanske mest dumdristig (med all respekt för våra "äventyrare" som tar en hel del kalkylerade risker.)
Hittade min farfars gamla gummistövlar uppe i stugan när jag var liten. De hade massor av små, små jack i sig. Bara någon millimeter djupa och ett par centimeter vida. Som småbrukare fick han en del utkomst från skogen, och jacken var från all handkvistning. På de tusentals träd den gubben kvistade, högg han sig aldrig med yxa. Andra i byn (byarna) högg sig "ibland", och märklit nog (berättade farsan) råkade samma människor ofta ut för andra "olyckor". Någonstans känns det som att de var oförsiktiga, kort och gott. Vem tror ni var erfarnast, de med ärrade ben eller han med jackade stövlar?
Liknande trådar
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.