En gång gick jag i fjällen med en tvättomanman. Han tvättade sig på morgonen, invid bäcken, med tvål och raklödder, rätt ner i bäcken, sen sköljde han sina nattkläder i bäcken och därefter hade han kontaminerat 6m² av stranden och bäcken kom han åter till lägerplatsen och talade om hur härligt det var att hålla sig ren. Medan jag rivit lägret och packat det. Framåt lunch antydde han att jag luktade svett, vilket säker ägde sin riktighet. När vi slagit läger för kvällen, gick han till jokken och tvagade sig. Sen tog vi oss en sundowner och så dags för middag, då solen vänligt nog stannade uppe länge, tog vi oss en sudowner till. Sen gick jag och tvagade mig samt skötte om disken, vaskade strumpor och skjorta i balja en 20 m från jokken, då gick han ner till jokken för en sista tvagning, med tvål och shampo samt ny klädtvätt och sköljning. Ny kontaminering plus ett par kommentarer om varför jag släpade vatten så långt när det rann fritt.
Tredje dagen regnade det jag ställde ut baljan och kastrullerna, han gick ner till bäcken. Hans kvällstvätt hade inte torkat och han var avmätt. Vi stretade på under dagen och framåt kvällen hittade vi en vacker högt belägen lägerplats med insyn mot en vandringsled, vädret klarnade upp och han gick till bäcken medförande nessesär, handduk och tvätt. Jag instalerade mig och tittade på terrängen. Efter ett tag hörde jag höjda röster och två kvinnor och en främmande man står och är högljudda vid min tvättomanman. Han vacklade, sjönk ihop och de avlägsnade sig myndigt. Utan nessesär, handduk och tvätt gick han upp mot lägerplatsen och bad att få låna baljan och en kastrull.
Nästa dag avbröt han färden och återgick till civilisationen. Jag har inte hört av honom på över 20 år och jag kan inte säga att jag saknar honom, utom möjligen ibland till en sundowner samt att hans pipa, doftande Hamiltons blandning, höll knotten på gott avstånd.
Go tur
[Ändrat av johankse 2006-09-08 kl 20:01]
Tredje dagen regnade det jag ställde ut baljan och kastrullerna, han gick ner till bäcken. Hans kvällstvätt hade inte torkat och han var avmätt. Vi stretade på under dagen och framåt kvällen hittade vi en vacker högt belägen lägerplats med insyn mot en vandringsled, vädret klarnade upp och han gick till bäcken medförande nessesär, handduk och tvätt. Jag instalerade mig och tittade på terrängen. Efter ett tag hörde jag höjda röster och två kvinnor och en främmande man står och är högljudda vid min tvättomanman. Han vacklade, sjönk ihop och de avlägsnade sig myndigt. Utan nessesär, handduk och tvätt gick han upp mot lägerplatsen och bad att få låna baljan och en kastrull.
Nästa dag avbröt han färden och återgick till civilisationen. Jag har inte hört av honom på över 20 år och jag kan inte säga att jag saknar honom, utom möjligen ibland till en sundowner samt att hans pipa, doftande Hamiltons blandning, höll knotten på gott avstånd.
Go tur
[Ändrat av johankse 2006-09-08 kl 20:01]
