Vi var en vecka i närheten av Daimadalen när det var som varmast i Juli. Sex dagar med 30-grader tärde mer än jag trodde att det skulle göra.
Som tur var så hade jag med mig rejäl solkräm med hög solskyddsfaktor som räddade oss från att bli brända. Vi låg och svalkade oss i snöpartier som fortfarande låg kvar, (Tror det var ovanligt mycket snö där vintern 24-25?), och gick kortare sträckor än vi brukar göra.
Sista dagen gick vi upp 04:00 för att hinna före solen så gott det gick men det blev slitigt innan vi var framme ändå.
Jag tror det som var absolut värst var bromsarna. De var de största bromsarna jag har sett och bet rakt genom kläderna för oss. Armarna och axlarna blev fulla av stora sår.
Överlag en trevlig tur men absolut lägre tempo och ett ständigt letande efter skugga, snö och vatten.
Som tur var så hade jag med mig rejäl solkräm med hög solskyddsfaktor som räddade oss från att bli brända. Vi låg och svalkade oss i snöpartier som fortfarande låg kvar, (Tror det var ovanligt mycket snö där vintern 24-25?), och gick kortare sträckor än vi brukar göra.
Sista dagen gick vi upp 04:00 för att hinna före solen så gott det gick men det blev slitigt innan vi var framme ändå.
Jag tror det som var absolut värst var bromsarna. De var de största bromsarna jag har sett och bet rakt genom kläderna för oss. Armarna och axlarna blev fulla av stora sår.
Överlag en trevlig tur men absolut lägre tempo och ett ständigt letande efter skugga, snö och vatten.
