Rennäring och fjällturism

Utan att vara för insatt eller påläst så "känns" det väl som att man från samisk sida försöker flytta fram och befästa sina positioner gentemot staten/turistnäring vind/gruvindustri etc där det går?
Eftersom vi ganska ofta hör om konflikter mellan rennäring och andra intressen så får nog många den känslan. Men i allmänhet beror dessa konflikter snarare på att det omgivande samhället expanderar sina intressen. Turismen ökar, vindkraften kräver mer mark, skogsbolagen kalhugger, nya gruvor ska etableras osv. Ur samebyarnas perspektiv är det inte alls konstigt att de försöker skydda sin verksamhet för att den ska kunna fortsätta. (Sedan vill jag, precis som andra ofta gjort, påpeka att begreppen "samer" och "samebyar" måste hållas isär. Det är bara en del av samerna som är medlemmar i en sameby.)
 
Samer/Samebyar/Renägande Samer/Skogssamer/OSV

Skulle tro att de djupaste konflikterna går mellan olika Samiska grupper.

Sedan är det ju den Renägande minoriteten som får mest utrymme och/eller har flest konfliktytor.

Jag är kluven till att så mycket Samiskt politiskt kapital blir uppbundet av en Samisk renägande minoritet.

/ATW
 
Bra fråga! Den pekar på den kanske största orsaken till att jämförelsen i #132 haltar. Rennäringen skall inte förstås som en affärverksamhet utan som en kulturyttring. Den finns idag enbart för att den fanns igår och för att den skall finnas imorgon. Den kräver kundnöjdhet lika lite som operan gör det.
Nja, utan inkomst går det ju inte att ha en kulturyttring som huvudsyssla, lika lite som musikern kan leva på musik som är rolig att spela men låter illa. Då får man finna sig i att kanske inte kunna utöva professionellt. Men jag tycker inte att samebyarnas problem nödvändigtvis är vad de gör, utan hur det kommuniceras, både av olika aktörer som har åsikter i debatten och av dem själva. De skulle behöva anlita en PR-byrå.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.