Premiärtur i sarek som ensam och oerfaren

[vadior]

Bara gå. Navigera behöver man knappt i Sarek då man går i en dal tills man kommer till en annan dal.
Bra nybörjartur tycker jag är: helikopter till Stalo. Padjelantaleden till Duotarstuga. Sedan norr till Rissájávrre. Kika in i Algavagge och förstsätta sydost till ” ingången” till Njoatsasvagge och söderut till Kvikkjokk längst markerad stig genom Sähkok och Pårek. Det är bara ett vad som är något besvärande men aldrig svårt, över Luohttojåhkå som vadas innan inflödet till Njoatsasjokken. I södra Njoatsosvagge håller man sig lite mer mot mitten för att slippa gå i vide. En fin tur som ger mycket utbyte.

 

[smux]

Jag tycker GustavOh inlägg är bra, och Sarek är inget att rekommendera för en solotur som relativ nybörjare i norra fjällen. Jag tvivlar inte på din fysiska förmåga men det är så mycket mer, inte minst att läsa på och välja turen inte minst för att undvika återvändsgränder dvs vattendrag som inte går att vada (och de är många), val av lämplig vadplats, undvika raviner, och inte minst svårforcerad terräng. Många av huvuddalarna i Sarek är i finväder lätta att vandra, men samtidigt ligger området nära norska nordatalanten så vädret kan skifta snabbt och brutalt. Bilderna på nätet är oftast finvädersbilder, men med Sveriges högsta årsnederbörd inser man snabbt att vädret i Sarek inte alltid är sol utan full storm, regn dagar i sträck och nysnö kan förekomma även mitt i sommaren.
Att kunna hantera sin utrustning i dåligt väder, kanske dagar i sträck och hålla sig varm, torr och mätt är något som är bra att träna innan. Att gå med någon annan som känner området är en bra och trygg start. Att kunna navigera efter karta och kompass är väsentligt då dimma, låga moln eller regn på en höghöjdspassage kan göra navigeringen svår.

Att ha reservplaner, reservdagar etc är också något att ta med för en Sarektur, där ett normalt lättvadat vattendrag på någon timme kan förvandlas till en rytande fors och omöjligt att forcera pga ex nederbörd vilket kan tvinga dig till att slå läger och vänta in lägre vattennivåer eller vända om enligt plan B.
En Sarektur är vanligen 8-12 dagar (plus reservdagar) och att planera sin utrustning inkl all proviant och bränsle man behöver på en sådan tur är en av utmaningarna.

Med det sagt tycker jag definitivt du skall uppleva och se området men gör det gärna i sällskap eller när du har testat på och förvärvat så mycket egen erfarenhet av flerdagsturer i fjällen att du kan genomföra turen tryggt. Erfarenhet är inget man kan läsa sig till, den måste man bygga själv.

 

[vadior]

Men ärligt, ni som skriver ” gå inte ensam, gå i sällskap, gå inte utan erfarenhet ”. Ni överdriver. Det finns flertal dalar i Sarek som är enkla att gå i och passar utmärkt för en nybörjare. Algavvage, Gouhpervagge, Routhesvagge, Njoatsosvagge, västra Sarvesvagge är inte svåra att gå i och har mycket att ge. Ingen navigering krävs och få svårare vad eller inga. Förstår inte alls varför man inte skulle gå i Sarek utan sällskap och utan en massa erfarenhet. Det räcker att kunna tälta och ta hand om sig själv i sämre och kallare väder. Så snabbt ändras inte väder heller som ni påstår. Och undviker man de stora vattendrag då finns det verkligen ingen anledning att avstå Sarek, rena skrämsel.

 

[Totteman]

Problemet med Sarek är att det inte finns leder och går man obanat behöver man kunna ta hand om sig själv. Fixar man det är Sarek toppen för ett soloäventyr.

 

[Totteman]

Problemet med Sarek är att det inte finns leder och går man obanat behöver man kunna ta hand om sig själv. Fixar man det är Sarek toppen för ett soloäventyr.

Jag ändrar mig till att det är tjusningen med Sarek, och inte problemet.

 

[Sam Andersson]

Tack för utförligt svar!
Kanske dumt att nämna kartan, det var mest i förebyggande då sist jag höll på med sådant var ca 15 år sedan i skolan.. Men det borde ju inte vara allt för svårt att lära sig innan, om man nu helt glömt av det där. Det märker jag när jag tittar på det 😄

Rätta mig gärna om jag har fel. Men jag tänker generellt att dåligt sikt = uppslaget tält alternativt paus tills det är såppas bra sikt att man kan ta sig en liten bit åt gången.
Att man inte klättrar upp på berg, vadar eller liknande känns självklart om vädret inte tillåter. Misstänker att många fallerar på just den biten, dvs att bedöma när och vart det är lämpligt att röra sig?

Vadning får jag kika vidare på, men jag är medveten om att det inte bara är att "gå rakt över" om vattnet rör sig utan att man får anpassa kroppstyngden, att stavar är ett bra hjälpmedel etc.
Jag springer runt 30km i veckan, många gånger först framåt eftermiddagen och då på fastande mage, utan problem. Planerar utöver mat att ha massa energibars med, så just den biten är jag inte det minsta orolig för.
Jag har grundkunskaper om hur man sköter sår, blödningar etc då jag jobbar i vården - dock inte på sjukhus.
Just kring ifall tältet går sönder så tänker jag tejp, snören, kniv samt såklart extra kläder med.. Annars vet jag inte riktigt hur man ska kunna förbereda mer än så oavsett vart man är?

Med detta sagt, tycker du fortfarande att det är en dålig idé?

Korta svaret. Ja.

Spara den till nästa år i sällskap med någon istället, som dem andra gav rekommendation på. Alternativt om du basar utanför parken och drar dagsturer. Då är du ganska nära civilisation om något skulle hända eller skita sig.

Visst fysik underlättar men är den mentala biten som är riktiga obset.
Hur hanterar du att vara ensam längre tider med "utmaning" dåligt väder, trött, kall o hungrig. Eller något av det i väder utan sikt eller med utmanande passager.

Har du gjort överlevnadsdygn eller något som ger dig uppfattning i hur du hanterar den typen av stress?


Gällande lagning o FH, så ja teoretiskt är det vad som krävs men gör du det faktiskt när det krävs. Är en sak att veta hur man gör men att göra det är en annan. (Menar du vet inte säkert förän du står där.)

Kolla med fjällsäkerhetsrådet, Kvikkjokk, Saltolouita o Ritsems fjällstationer o se vad dem säger.

 

[jblm]

Men ärligt, ni som skriver ” gå inte ensam, gå i sällskap, gå inte utan erfarenhet ”. Ni överdriver. Det finns flertal dalar i Sarek som är enkla att gå i och passar utmärkt för en nybörjare. Algavvage, Gouhpervagge, Routhesvagge, Njoatsosvagge, västra Sarvesvagge är inte svåra att gå i och har mycket att ge. Ingen navigering krävs och få svårare vad eller inga. Förstår inte alls varför man inte skulle gå i Sarek utan sällskap och utan en massa erfarenhet. Det räcker att kunna tälta och ta hand om sig själv i sämre och kallare väder. Så snabbt ändras inte väder heller som ni påstår. Och undviker man de stora vattendrag då finns det verkligen ingen anledning att avstå Sarek, rena skrämsel.

Jag tycker också att varningarna är lite väl åt det det överdrivna hållet. Visst finns det en del utmaningar, och har man inte varit i fjällen för kan det nog vara svårt att inse hur djup och brant en bäckravin som inte ser så stor ut på kartan, verkligen kan vara, och hur stark strömmen i jokken kan bli.

Men man får ju också tänka att TS kan göra en rimlig bedömning av sin egen förmåga, och känns det svårt, läskigt eller osäkert, då kan man ju bara vända om. Det är i regel inte svårare än så. Och som Diana skriver finns det flera bra vägval där hindren inte behöver bli så stora.

Med det sagt, så håller jag med om att det i första hand inte är kravet på god fysik som är det viktigaste. Utan mer förhållningssätt, kunna läsa av naturen och landskapet när man navigerar, kunskap om sin utrustning, osv. Därför är det nog iaf bra om man testat och använt sin utrustning några gånger på annan plats först. Om inte annat så för att kunna känna sig lite mer säker och trygg själv när man väl står där ute.

 

[Totteman]

Om man ska solovandra i Sarek behöver man kunna ta hand om sig själv. Det är det första jag vill säga. Ingen annan finns i närheten om man behöver hjälp. Däremot inte sagt att det är mer riskabelt att vandra själv. Har man vandrat lite, kan slå upp ett tält, laga käk mm så har man lite koll på vad en vandring innebär.

Det andra jag vill säga är att ha utrustning för ändamålet, vara i bra fysisk form, och sist men inte minst ha en plan. Man börjar på en plats och avslutar på en plats, kan vara samma plats eller olika platser.

Minst en vecka rekommenderas för Sarek...och räknar man med 15 km per dag så kan man få en fin runda. Reservdagar bör ingå i planen, om det blir dimmigt eller dåligt väder.
Lycka till.

 

[GustavOh]

Men ärligt, ni som skriver ” gå inte ensam, gå i sällskap, gå inte utan erfarenhet ”. Ni överdriver. Det finns flertal dalar i Sarek som är enkla att gå i och passar utmärkt för en nybörjare. Algavvage, Gouhpervagge, Routhesvagge, Njoatsosvagge, västra Sarvesvagge är inte svåra att gå i och har mycket att ge. Ingen navigering krävs och få svårare vad eller inga. Förstår inte alls varför man inte skulle gå i Sarek utan sällskap och utan en massa erfarenhet. Det räcker att kunna tälta och ta hand om sig själv i sämre och kallare väder. Så snabbt ändras inte väder heller som ni påstår. Och undviker man de stora vattendrag då finns det verkligen ingen anledning att avstå Sarek, rena skrämsel.

Jag vet inte om det är mina inlägg du syftar på? Jag har försökt vara väldigt tydlig med att det GÅR att gå ensam i Sarek utan supermycket erfarenhet, men att det kanske finns andra vandringar som är mer givande i så fall.
Ja, kan man bara "tälta och ta hand om sig sjålv i sämre och kallare väder" så fixar man det. Problemet är bara att en nybörjare (förlåt TS, jag har ingen aning om din bakgrund och erfarenheter) knappast har tältat i regn tre dagar i rad. Särskilt inte med utrustning som är rimlig att bära med sig på en solovandring.

Det är klart att det (oftast) går ändå, men ärligt talat är det inte så himla kul. Jag tror helt enkelt att TS får ut mer av att känna på ensamvandring i fjällen någonstans där det lättare att bryta och SEN kommer till Sarek med några fler mil under kängorna.
"Inte livsfarligt" är inte samma sak som "kul".

 

[vadior]

Funderar på att ge mig ut på min första fjällvandring i sarek, ensam. Har ingen erfarenhet utav fjäll utöver att jag bestigit kebnekaise och galdhöpiggen.
Konditionen är det dock inget fel på, inte riskbedömningen heller.

Behöver man verkligen vara duktig på att navigera sig med hjälp utav karta och kompass för att kunna gå här?
Vad är det med sarek som gör att så många tycker att det inte lämpar sig som första vandring?

Ta med nödsändare, det finns ingen mobilnät. Bra för att tracka turen och kommunicera med anhöriga samt ladda väderprognosen.
Ta med även vattenfilter, det finns inte längre något rent vatten och man är på det säkra sidan, magsjukan kan innebära direkt fara.
Drick vätskeersättning 2 ggr/dagen pga att allt vatten är smältvatten och är sterilt, innehåller inga mineraler.

Klarar du att tälta i en vecka oavsett väder? Kan du välja tältplats som är skyddad mot vind? Kan du ta hand om dig själv om du får en mindre sjuka som feber eller magsjukan?
Saken med Sarek och andra områden utan leder är att man behöver klara sig själv eftersom det inte går att gå in inomhus och vila o torka kläder vid blött väder. Oftast saknas det broar så man måste veta hur man vadar säkert. I Sarek finns 3 broar: vid Skarja, över Guhkesjokken och över Gådokjåhkå. Dessa vattendrag har skördat liv. Men det finns andra vattendrag som kan vara livsfarliga och omöjliga att korsa vid hög vatten. Det behöver man känna till.
Annars är det inga problem )

 

[joanna]

(...)
Ja, kan man bara "tälta och ta hand om sig sjålv i sämre och kallare väder" så fixar man det. Problemet är bara att en nybörjare (förlåt TS, jag har ingen aning om din bakgrund och erfarenheter) knappast har tältat i regn tre dagar i rad. Särskilt inte med utrustning som är rimlig att bära med sig på en solovandring.

Det är klart att det (oftast) går ändå, men ärligt talat är det inte så himla kul. Jag tror helt enkelt att TS får ut mer av att känna på ensamvandring i fjällen någonstans där det lättare att bryta och SEN kommer till Sarek med några fler mil under kängorna.
"Inte livsfarligt" är inte samma sak som "kul".

Detta. Jag går själv också oftast ensam och ledlöst, men får alltid svårt att formulera mig i den sortens trådar. Det är mycket s.k. tyst kunskap som ska till, för att man ska slippa lida och kunna njuta av turen. Och den sortens kunskap är definitionsmässigt nästan omöjlig att förmedla i en skriven text, som en "oerfaren" mottagare kan relatera till.

GustavOh och vadior listar en del av vad det kan handla om. Men att ge mer konkreta "gör så här"- råd är svårare. De rutiner man så småningom utbildar är dessutom personliga och absolut inte samma för alla.

Jämfört med att bryta benet eller falla från ett stup kan det låta lite banalt med blöta kläder (eller värre: sovsäck) eller onjutbart tung ryggsäck, för att man (ännu) inte kommit på hur man får upp/ner tältet i regn, kryper ut/in (medan man kränger på/av regnstället...) utan att dra in väta, och ser till att mat för 7-14 dagar inte väger så mycket att ryggsäcken blir onjutbart (och i värsta fall farligt) tung.
Men har man inte effektiva rutiner som håller en torr (och därmed varm) och någorlunda smidig, så blir det inte så njutbart, och på en ensam ledlös tur kan konsekvenserna i värsta fall bli lika förödande som av de olycksrisker man lättare kan läsa sig till.

Som nybörjare i nordiska fjäll torskade jag direkt på första dygnet på detta med mygg (jodå, jag hade såklart läst på och skaffar myggstift... men missat smörja öronen). Men det var ju en snabbt om än plågsamt inhämtad kunskap.
Lite längre tid tog det att hitta rutiner för att hantera heldygnsregn, särskilt som jag är extremt frusen av mig. Jag insåg att slarv med sådant kunde utvecklas till något nt livsfarligt, och packar och beter mig numera därefter.
Ändå hade jag rätt lång erfarenhet av högre, brantare och "farligare" berg i bagaget.

***
Med detta sagt: lägg absolut inte ner projektet. Att bara sätta igång gör att du snabbt kommer att lära dig massor - den mer eller mindre hårda vägen, men avgjort snabbare än att försöka läsa sig till allt först.
Gå lika ensam och i lika vackra och dramatiska fjäll, snart också allt längre bort från lederna. Lägg bara dina första rutter så att där finns någorlunda snabba reträttvägar till ett tak över huvudet, om det nu skulle behövas. Det finns lika folktomma och häftiga fjäll som Sarek, med enda skillnaden att de inte är så långt bort från "civilisationen".

 

[-Fredrik-]

Har aldrig varit i Sarek eller ens den typen vandringar men tycker en del inlägg på slutet förklarar problemen bra.

Tycker det verkar rätt onödigt att försöka sig på den första vandringen så pass långt ifrån folk och så pass länge som det måste bli. Huvudproblemet är antagligen inte själva gåingen och att hitta och ta sig fram men att få all logistik att fungera och att veta vad man ska ha med sig.

Förövrigt tycker jag det som vanligt är rätt stort fokus på Sverige. Svenskar drar till Jämtlandsfjällen, Sarek eller Kungsleden från Abisko trots att det är långt bort (tog fungerar dock ibland) når det finns enormt mycket i Norge som är närmare för många och jag är rätt säker på att man i Norge enklare hittar finna leder och områden som inte er lika långt från folk som Sarek men där det inte heller är väldigt mycket folk som på kungsleden.