Orsaker till klätterolyckor?
- Trådstartare peon
- Start datum
På Norges Klatreforbunds hjemmesider registreres alle kjente ulykker i Norge.
Listene går tilbake til 1996, og inneholder et stort materiale som bør være representativt også for Sverige.
http://www.klatring.no/default.asp?V_DOC_ID=974
Listene går tilbake til 1996, og inneholder et stort materiale som bør være representativt også for Sverige.
http://www.klatring.no/default.asp?V_DOC_ID=974
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Snacket som går
Jag har ingen statistik att backa upp det med, men det jag hör generellt av mer erfaret folk är att de flesta olyckor inte händer under själva klättringen. Firning och när man ska mecka sig ner efter att ha lett/plockat ner toppankare verkar vara olycksrisker. Dessutom sägs det att handhavandefel är vanligare än att utrustningen inte håller måttet. Allt med förbehåll för att det är, typ, tredjehandsinformation.
Jag har ingen statistik att backa upp det med, men det jag hör generellt av mer erfaret folk är att de flesta olyckor inte händer under själva klättringen. Firning och när man ska mecka sig ner efter att ha lett/plockat ner toppankare verkar vara olycksrisker. Dessutom sägs det att handhavandefel är vanligare än att utrustningen inte håller måttet. Allt med förbehåll för att det är, typ, tredjehandsinformation.
Jag har inte några källor som jag kan hänvisa till men det som har kommit fram på bl a instruktörsutbildning innomhus en som jag har gått och en som jag har varit med att ordna så är de största orsakerna:
Slav och misstag.
Dålig uppmärksamhet.
Dåligt kunskap. Folk som tror sig kunna saker.
Material fel är nog orsaken till extremt lite olyckor.
Gustaf
Slav och misstag.
Dålig uppmärksamhet.
Dåligt kunskap. Folk som tror sig kunna saker.
Material fel är nog orsaken till extremt lite olyckor.
Gustaf
Nånstans i tråden "The dark art" finns det en länk till en sida som går igenom olycksorsakerna i USA under (tror jag) ett år. Har tyvärr inte tid att leta fram den, nån vänlig själ?
Att material går sönder har jag bestämt för mig är en liten risk men att det används felaktigt är nog större.
Att material går sönder har jag bestämt för mig är en liten risk men att det används felaktigt är nog större.
Har läst de norska rapporterna. Och det är ju helt klart att felhanterad grigri i samband med ledklättring är en ännu större bov än jag trodde. Har själv sett klättrare flyga ca 12 meter från innevägg pga att säkringsmannen klämde åt om grigrin (dock gick det bra, flygturen slutade någon meter över golvet).
Faktum är ju att en stichtbroms (eller atc eller reverso osv) är ett betydligt snabbare redskap för att ge ut och ta in rep, samt att det är mycket säkrare eftersom det inte inleder säkringsmannen i några tokiga tankar om att det är ok att släppa bromshanden. Grigri är däremot ett finfint redskap till topprep när man ska öva in leder och hänga mycket.
Sen verkar ju missförstånd vid nedfirning från ankaret vara ett rätt vanligt problem. Min "klätterguru" har själv råkat ut för ett sånt fall i sin ungdom. Han gav mig rådet att alltid se till att den belay-sling som jag hängt i medan jag fixade ankaret slackar (så att jag bevisligen hänger i repet och att säkringsmannen "har" mig) innan jag tar bort den. Samma sak vid firning, se till att man hänger i bromsen (men prusiken som stopp), och inte i slingan, innan man tar bort sin belay-sling och börjar fira.
Jag är inte världens bästa klättrare, långt därifrån. Men kanske just därför har jag gått flera kurser för att lära mig mer. Framför allt gav kamraträddningskursen ganska mycket insikt i hur man bör hantera sin utrustning och varför viss utrustning är bättre än annan i vissa lägen. Och varför vissa småsaker, som prusik, inte är onödigt krams. Och även för den som är urstyv som klättrare handlar nog mycket av säkerheten trots allt på hur man hanterar grejorna och att man aldrig blir nonchig.
Faktum är ju att en stichtbroms (eller atc eller reverso osv) är ett betydligt snabbare redskap för att ge ut och ta in rep, samt att det är mycket säkrare eftersom det inte inleder säkringsmannen i några tokiga tankar om att det är ok att släppa bromshanden. Grigri är däremot ett finfint redskap till topprep när man ska öva in leder och hänga mycket.
Sen verkar ju missförstånd vid nedfirning från ankaret vara ett rätt vanligt problem. Min "klätterguru" har själv råkat ut för ett sånt fall i sin ungdom. Han gav mig rådet att alltid se till att den belay-sling som jag hängt i medan jag fixade ankaret slackar (så att jag bevisligen hänger i repet och att säkringsmannen "har" mig) innan jag tar bort den. Samma sak vid firning, se till att man hänger i bromsen (men prusiken som stopp), och inte i slingan, innan man tar bort sin belay-sling och börjar fira.
Jag är inte världens bästa klättrare, långt därifrån. Men kanske just därför har jag gått flera kurser för att lära mig mer. Framför allt gav kamraträddningskursen ganska mycket insikt i hur man bör hantera sin utrustning och varför viss utrustning är bättre än annan i vissa lägen. Och varför vissa småsaker, som prusik, inte är onödigt krams. Och även för den som är urstyv som klättrare handlar nog mycket av säkerheten trots allt på hur man hanterar grejorna och att man aldrig blir nonchig.
Intressant ämne!
Länken från Dark Art var den här:
http://www.bml.umn.edu/~peter/climbing/ANAM/ANAM.html
Den här länken är också läsvärd och innehåller samma statistik, plus mer utbroderad info:
http://alpineclub-edm.org/accidents/index.asp
Jag gissar att klättring är som det mesta när det gäller olyckor:
– i början gör man fel för att man inte vet
– när man börjar veta litet gör man fel för att man inte vet vad som kan gå fel (specialfallen)
– när man börjar bli erfaren gör man fel för att man tycker att man vet minsann (nonchar kallade LillaMy det)
– när man verkligen är erfaren begår man fel för att man inte längre behöver tänka på att göra rätt (men just den gången var det något som störde dig mitt i det du alltid gör rätt) eller helt enkelt för att det fungerat 300 gånger och nu hade statistikens lagar bestämt sig för att en inte helt säker praxis skulle misslyckas (och då är det bäst att det finns en backup – redundancy)
Sedan har vi ju det där med kommunikationen som ställer till det när man är två – inte minst om det inte är ens ständige partner.
Sammanfattningsvis kan man kanske säga att det handlar om huruvida man använder sin ökade erfarenhet och kunskap för att minska riskerna – eller för att hålla sin risknivå konstant och klara sådant som man annars inte kunde klara. I båda fallen jobbar tiden emot dig, dvs ju mer du klättrar ju närmare kommer du en olycka – men det är ju ganska uppenbart vilket som är i särklass mest riskfyllt.
Länken från Dark Art var den här:
http://www.bml.umn.edu/~peter/climbing/ANAM/ANAM.html
Den här länken är också läsvärd och innehåller samma statistik, plus mer utbroderad info:
http://alpineclub-edm.org/accidents/index.asp
Jag gissar att klättring är som det mesta när det gäller olyckor:
– i början gör man fel för att man inte vet
– när man börjar veta litet gör man fel för att man inte vet vad som kan gå fel (specialfallen)
– när man börjar bli erfaren gör man fel för att man tycker att man vet minsann (nonchar kallade LillaMy det)
– när man verkligen är erfaren begår man fel för att man inte längre behöver tänka på att göra rätt (men just den gången var det något som störde dig mitt i det du alltid gör rätt) eller helt enkelt för att det fungerat 300 gånger och nu hade statistikens lagar bestämt sig för att en inte helt säker praxis skulle misslyckas (och då är det bäst att det finns en backup – redundancy)
Sedan har vi ju det där med kommunikationen som ställer till det när man är två – inte minst om det inte är ens ständige partner.
Sammanfattningsvis kan man kanske säga att det handlar om huruvida man använder sin ökade erfarenhet och kunskap för att minska riskerna – eller för att hålla sin risknivå konstant och klara sådant som man annars inte kunde klara. I båda fallen jobbar tiden emot dig, dvs ju mer du klättrar ju närmare kommer du en olycka – men det är ju ganska uppenbart vilket som är i särklass mest riskfyllt.
