Naturupplevelsen har blivit en inkomstfråga

En avgift du kan undvika genom att gå 200m lär inte ha någon påverkan imho.
Du missar poängen här: Det är inte alla som är medvetna om det.

Och jag tror det finns en önskan från vissa att upprätthålla nån slags exklusivitets-stämpel på friluftslivet. Man vill inte att "vanligt pack" ska komma där och förstöra den fina stämningen.

Och då tror folk att man måste ha en massa pengar för friluftsliv.
 
Delvis har det säkert att göra med den bild av friluftsliv som reproduceras i reklamen, men också i övrig populärkultur (tänk Bear Grylls eller Alone eller så) – och för all del på forum som detta. I kombination med den andra bilden av friluftsliv, låt oss kalla det ”sportbilden”, med mountainbike och kajaker och ultraanorektisk långdistanslöpning så är det väl inte så konstigt om friluftslivet framstår som oöverstigligt?

För min del tror jag det handlar om att man inte bara är ute efter att vara i naturen, man vill ha unika upplevelser. Att knata runt i vanliga skogar blir det lätt att man tröttnar på, särskilt om skogarna är kulturmark där alla skogar ser lika ut.

De gånger jag följt vandringsleder nere i södra halvan av landet så tenderar de att korsa både vägar, järnvägar och rentav gå längs viltstängslet invid en motorväg (t.ex. Roslagsleden ovanför Karby). Det är kanske inget som direkt lockar de flesta, när de på sociala media bombas med bilder från mer unika upplevelser.

Det handlar alltså mer om perception är verklighet.

Jag har själv tagit en väldigt fin "fjällbild", det som inte syns på bilden är att den är tagen tvärs över en asfalterad väg. Den som ser bilden får känslan av att det är orörd natur och vill hitta sånt, men verkligheten ser inte ut som bilden. Hade jag vinklat ner lite grann så vägräcke och väg varit med i bild hade den inte sett lika lockande ut.
 

Bilagor

  • 2018-07-16 11.47.29.jpg
    2018-07-16 11.47.29.jpg
    2.9 MB · Visningar: 97
För min del tror jag det handlar om att man inte bara är ute efter att vara i naturen, man vill ha unika upplevelser. Att knata runt i vanliga skogar blir det lätt att man tröttnar på, särskilt om skogarna är kulturmark där alla skogar ser lika ut.

De gånger jag följt vandringsleder nere i södra halvan av landet så tenderar de att korsa både vägar, järnvägar och rentav gå längs viltstängslet invid en motorväg (t.ex. Roslagsleden ovanför Karby). Det är kanske inget som direkt lockar de flesta, när de på sociala media bombas med bilder från mer unika upplevelser.

Det handlar alltså mer om perception är verklighet.

Jag har själv tagit en väldigt fin "fjällbild", det som inte syns på bilden är att den är tagen tvärs över en asfalterad väg. Den som ser bilden får känslan av att det är orörd natur och vill hitta sånt, men verkligheten ser inte ut som bilden. Hade jag vinklat ner lite grann så vägräcke och väg varit med i bild hade den inte sett lika lockande ut.

En ilustration så god som någon av åtminstone en av mina poänger. Och jo,det är klart att många gärna vill söka sig bort från vägar och byggnader, med ta en sådan som jag, det är sällan jag kan ta mig upp till fjällen. Har alldeles för många och små barn, jobb, hus och pörte att ta hand om osv. Å andra sidan har jag skogen runt knuten, och när inte de grönklädda är där och övar är där folktomt (dvs. på helgerna), Tiveden ligger nära och där är också folktomt några månader om året (resten av tiden håller jag mig därifrån).

Och att vanliga skogar skulle bli tråkiga håller jag inte riktigt med om, för i Hälsingland där jag har stuga kan jag plocka svamp och titta på djur, fiska bäcköring, göra eld, veta att björnen tittar på mig (fast jag aldrig sett den), och gå en vecka utan att se en käft, även om jag kanske hör en bil någon gång om dagen.

Men allt det där beror mer på mig än på skogen. Mina ungar vet precis hur de ska göra och njuter av att rumla runt bland tallarna. Men deras kusiner skulle inte klara det, för de har inte den traditionen med sig riktigt. Och det är där det kulturella kapitalet kommer in i bilden.
 
För min del tror jag det handlar om att man inte bara är ute efter att vara i naturen, man vill ha unika upplevelser. Att knata runt i vanliga skogar blir det lätt att man tröttnar på, särskilt om skogarna är kulturmark där alla skogar ser lika ut.

De gånger jag följt vandringsleder nere i södra halvan av landet så tenderar de att korsa både vägar, järnvägar och rentav gå längs viltstängslet invid en motorväg (t.ex. Roslagsleden ovanför Karby). Det är kanske inget som direkt lockar de flesta, när de på sociala media bombas med bilder från mer unika upplevelser.

Det handlar alltså mer om perception är verklighet.

Jag har själv tagit en väldigt fin "fjällbild", det som inte syns på bilden är att den är tagen tvärs över en asfalterad väg. Den som ser bilden får känslan av att det är orörd natur och vill hitta sånt, men verkligheten ser inte ut som bilden. Hade jag vinklat ner lite grann så vägräcke och väg varit med i bild hade den inte sett lika lockande ut.
Jag vill nog hävda att orörd natur är en illusion.
Folktomt är det nog oftast på många platser i min närhet men även de öde fjällvidderna brukas för tex renskötsel.
 
Med tanke på vad jag läste om Rinkabylägret skulle jag inte bli förvånad som det blir Jamboree där igen framöver, så när Corona lagt sig kanske det kan bli resa inrikes till Jamboree igen, för rimliga pengar.
Under tiden finns JOTA kvar (Jamboree on the air - med kortvågsradio) eller ar det blivit "JOTI" - over the internet?
Det ryktas att 2027 ska bli i Polen, och det är kanske rimligt att åka till, men då får nuvarande ungdomar åka som ledare. Jag vet inget om JOTA eller JOTI, har nyligen återupptagit scoutandet efter 30 års bortavaro, och på den tiden dög hemmaskogen.
 
Om vi nu ska blanda in scouting i detta så handlar mycket av avgiften för de vart fjärde år återkommande världslägren (Jamboree) om reseutjämning.
Sverige är ett höginkomstland jämfört med de flesta andra länder i världen och utjämningen medger att även scouter från tredje världen har en viss möjlighet att åka.
Detta gör att ett i Sverige arrangerat världsläger blir dyrt även för svenska scouter.
(Per, som har två barn som kan åka till Korea 2023....)
/P
 
Ett större problem är väl (vilket någon som hastigast berörde tidigare i tråden) att ”friluftsliv” har blivit synonymt med fjällen. Som ju faktiskt är ett rätt dyrt alternativ, givet krav på resa och utrustning. Men friluftsliv är också att gå i en skog i Götaland, att misslyckas med att fånga fisk i en mellansvensk sjö, att knata runt på en holme i valfri skärgård.
Men idag verkar det där mer vardagsnära (för oss sörlänningar som har långt till fjällen) knappt räknas. Delvis har det säkert att göra med den bild av friluftsliv som reproduceras i reklamen, men också i övrig populärkultur (tänk Bear Grylls eller Alone eller så) – och för all del på forum som detta. I kombination med den andra bilden av friluftsliv, låt oss kalla det ”sportbilden”, med mountainbike och kajaker och ultraanorektisk långdistanslöpning så är det väl inte så konstigt om friluftslivet framstår som oöverstigligt?
I marknadsföring brukar man tala om ”mental tillgänglighet” (fast på engelska, eftersom det är ballare). Poängen är att det som inte är mentalt tillgängligt, det vill säga det som inte ses som en realistisk möjlighet (till den grad att man kanske inte ens överväger möjligheten rentav) de facto inte ÄR en möjlighet. Oavsett om möjligheten finns i någon sorts objektiv bemärkelse.

Det är också ett slags resursfråga. Kulturellt kapital, kan man säga, istället för ekonomiskt.
När jag tänker på friluftsliv så är det att vara ute i skog och mark...inte specifikt fjällvandring. Det kan vara att fiska, att vandra på någon led på en plats man knappt hört talas om.

Min fråga är hur mycket man gör saker för att skryta, få uppmärksamhet, synas på Instagram eller i en speciell Facebookgrupp. Det finns sådana...det vet jag. Tur att man gör saker för den egna upplevelsens skull. Sedan kan man ta en bild och lägga ut, men det är inte riktigt samma sak.

Jag ska troligen till två turistmål nästa vecka, men den ena är bara för att ha sett det innan det ena ev. försvinner, OM det skulle vara så att folk inte respekterar avspärrningarna. Det andra turistmålet är i närheten, så man får passa på när man är i krokarna.

Jag ska ha en lätt ryggsäck, kanske bara göra dagsturer...ska ta det ganska lugnt pga hjärtat. Planering pågår...
 
Sverige är ett höginkomstland jämfört med de flesta andra länder i världen och utjämningen medger att även scouter från tredje världen har en viss möjlighet att åka.
Du tror väl knappast att låginkomsttagare i tredje världen har en möjlighet? Mycket av dina bidragspengar kommer att gå till dollarmiljonärerna som faktiskt finns även i tredje världen. Jag tror att många (inklusive vi) som väljer att inte åka egentligen KAN, men prioriterar annat. Scoutverksamheten ska inte hänga på sånt som kostar så mycket, det är en ideologi som jag håller på.
 
Du tror väl knappast att låginkomsttagare i tredje världen har en möjlighet? Mycket av dina bidragspengar kommer att gå till dollarmiljonärerna som faktiskt finns även i tredje världen. Jag tror att många (inklusive vi) som väljer att inte åka egentligen KAN, men prioriterar annat. Scoutverksamheten ska inte hänga på sånt som kostar så mycket, det är en ideologi som jag håller på.

Jag vill inte tro att det är som du antyder med subventionerna. Jag vill tro att de pengar som rika länder betalar extra för Jamboree går till att subvnetionera deltagande för de som har mindre pengar. Har du belägg för att det fuskas som du antyder tycker jag du bör påtala det inom organisationen så det rättas till. Jag tycker inte scoutverksamheten hänger på att åka på Jamboree, det är en mycket liten del av scouting. Det mesta händer väl hemmavid till mycket modestare kostnad. Och som sagt, man kan jobba ihopa pengar till större äventyr, helt i linje med scoutings syfte: att fostra goda samhällsmedeborgare med naturen som metod - hrm, ser att syftet verkar ha modifierats något numera men trots allt handlar det fortfarande om "unga som gör världen bättre"
och scoutmetoden innehåller fortfarande "lära genom att göra" och "friluftsliv"

Jag tycker du får det att låta som att Scouting är eller syftar till Jamboree, och det vänder jag mig emot.

/Patrik
 
Du tror väl knappast att låginkomsttagare i tredje världen har en möjlighet? Mycket av dina bidragspengar kommer att gå till dollarmiljonärerna som faktiskt finns även i tredje världen. Jag tror att många (inklusive vi) som väljer att inte åka egentligen KAN, men prioriterar annat. Scoutverksamheten ska inte hänga på sånt som kostar så mycket, det är en ideologi som jag håller på.
Nu sa jag "viss möjlighet", jag är inte naiv!
Visst är det dyrt, visst är det så att alla inte kan åka. Ska det hindra de som kan? Bidrag, jobb och annat för att få ihop så mycket det går.
Sen hänger långt ifrån all verksamhet inom Scouterna på att åka på världsläger.
Vi räknar 10-kronor när vi räknar på kostnader för hajker och utfärder, och håller alla kostnader så låga det går.
Om inte alla kan, ske det då inte ingå i verksamheten?

/P
 
Jag vill inte tro att det är som du antyder med subventionerna. Jag vill tro att de pengar som rika länder betalar extra för Jamboree går till att subvnetionera deltagande för de som har mindre pengar.
Som jag har förstått det så kostar det olika mycket beroende på vilket land man bor i och inte hur mycket pengar man har. En idé vore ju annars att inkomstpröva kostnaden, men det är ju betydligt mer komplicerat. Men som du säger så hänger det inte på jamboree, och det är bra så. Jag blir bara lite stressad över hur många som faktiskt förväntar sig att få åka, och hur upphaussat det är bland ungdomarna.
 

Liknande trådar


Bra saker för din krislåda

Prepping handlar om kunskap och utrustning för att klara en krissituation. Har du allt som behövs när något oväntat skulle hända?