Naturupplevelsen har blivit en inkomstfråga

Jag förstår egentligen inte riktigt problemet. Under hela min ungdoms och studenttid när kassan var begränsad, var fjällvandringar det billiga budgetalternativ som stod till buds och jag tältade nog aldrig i direkt anslutning till någon stuga, just för att det kändes som en onödig utgift. Men man kan ju vända på räkneexemplet ovan också och se det som att man för 1500 kr (+195 kr i medlemsavgift om man är under 25) under 6 nätter får tillgång till service, inklusive kök med gas, toaletter, möjlighet att komma in i värmen en stund, bastu på vissa stugplatser och "upplevd säkerhet". Tycker faktiskt det låter rätt billigt för den servicen i väglöst land, och i princip så innebär det ju att man dessutom också kan spara lite på att inte behöva släpa med kök och bränsle själv. Annars kan man ju som sagt lätt slå upp tältet en bit utanför betalzonen.

Hur billigt ska det vara innan det är tillräckligt billigt?
 
Ett större problem är väl (vilket någon som hastigast berörde tidigare i tråden) att ”friluftsliv” har blivit synonymt med fjällen. Som ju faktiskt är ett rätt dyrt alternativ, givet krav på resa och utrustning. Men friluftsliv är också att gå i en skog i Götaland, att misslyckas med att fånga fisk i en mellansvensk sjö, att knata runt på en holme i valfri skärgård.
Men idag verkar det där mer vardagsnära (för oss sörlänningar som har långt till fjällen) knappt räknas. Delvis har det säkert att göra med den bild av friluftsliv som reproduceras i reklamen, men också i övrig populärkultur (tänk Bear Grylls eller Alone eller så) – och för all del på forum som detta. I kombination med den andra bilden av friluftsliv, låt oss kalla det ”sportbilden”, med mountainbike och kajaker och ultraanorektisk långdistanslöpning så är det väl inte så konstigt om friluftslivet framstår som oöverstigligt?
I marknadsföring brukar man tala om ”mental tillgänglighet” (fast på engelska, eftersom det är ballare). Poängen är att det som inte är mentalt tillgängligt, det vill säga det som inte ses som en realistisk möjlighet (till den grad att man kanske inte ens överväger möjligheten rentav) de facto inte ÄR en möjlighet. Oavsett om möjligheten finns i någon sorts objektiv bemärkelse.

Det är också ett slags resursfråga. Kulturellt kapital, kan man säga, istället för ekonomiskt.
 
350 x 4 x 6 = 8400.

8400 kr för att ett gäng nybörjare ska få tälta i anslutning till dass.

Att flertalet av medlemmarna i denna tråd hävdar att detta är normalt är för mig helt vanvettigt. Snacka om att sakna perspektiv.

Hm, eftersom dina vandrare lever på CSN är de förmodligen under 25. Så då kostar STF-medlemskap 195 :-

(195 + 6 * 250 ) * 4 = 6780

Fortfarande för dyrt? Är det fortfarande för mycket naturupplevelse att inte ha dass? Tälta inte vid fjällstugorna utan vid rastskydden då.

Fortfarande för dyrt? Då är sverige fullt av andra naturupplevelser som är helt gratis.
 
De flesta scoutaktiviteter kostar inte 40kSEK - en vanlig hajk över helgen i hemmaskogen brode inte kosta många hundringar.
Ja, det var väl lite överdrivet, men det lät så på senaste ledarupptakten. Hajker är "gratis", läger kostar ett par tusen inklusive allt, men som det snackas om jamboree, att många ungdomar ser fram emot den de kan åka på redan från bäverscouterna och förväntar sig att få åka, det var något vi faktiskt tog upp och diskuterade att det är orimligt att vi lägger oss i inom kåren. De kan ju åka om de har möjlighet, men det får bli utanför den ordinarie scoutverksamheten. Vi bestämde oss för att istället för en jamboree-grupp, som folk i kåren brukar ha, försöka dra igång något internationellt samarbete med scoutgrupper på närmare håll (än Sydkorea som det blir 2023).
 
Men idag verkar det där mer vardagsnära (för oss sörlänningar som har långt till fjällen) knappt räknas.
Jo, jag tog också upp det för några sidor sen, och dessutom tycker jag att många aktiviteter har gått samma väg och blivit otillgängligt för många. Begagnatmarknaderna på skidor, skridskor, fotbollsskor etc. är inte lika blomstrande nu som när jag var liten, när i princip alla hade tillgång till lite enkel utrustning. Att det finns så många barn som inte äger ett par längdskidor eller skridskor är ett nytt fenomen.
 
Ja, det var väl lite överdrivet, men det lät så på senaste ledarupptakten. Hajker är "gratis", läger kostar ett par tusen inklusive allt, men som det snackas om jamboree, att många ungdomar ser fram emot den de kan åka på redan från bäverscouterna och förväntar sig att få åka, det var något vi faktiskt tog upp och diskuterade att det är orimligt att vi lägger oss i inom kåren. De kan ju åka om de har möjlighet, men det får bli utanför den ordinarie scoutverksamheten. Vi bestämde oss för att istället för en jamboree-grupp, som folk i kåren brukar ha, försöka dra igång något internationellt samarbete med scoutgrupper på närmare håll (än Sydkorea som det blir 2023).

Nu gillar jag nyanserna kring kostnad bättre.
Med tanke på vad jag läste om Rinkabylägret skulle jag inte bli förvånad som det blir Jamboree där igen framöver, så när Corona lagt sig kanske det kan bli resa inrikes till Jamboree igen, för rimliga pengar.
Under tiden finns JOTA kvar (Jamboree on the air - med kortvågsradio) eller ar det blivit "JOTI" - over the internet?

/Patrik, varit med på JOTA med KV radio i ungdomen och på fysisk Jamboree som daggäst (Rinkaby)
 
Nåväl, hurvida saker upplevs dyra är väl som man säger om skönhet, något som ligger i betraktarens öga.

Här är det väl snarare fråga om plånbok och ekonomi. Mycket som anses fullt överkomligt kanske även rent av billigt är för någon annan en tyngre prioriteringsfråga rent ekonomiskt. När vi här på forumet diskuterar frågor som dessa kanske vi talar förbi varandra och inte förstår att det skiljer beroende på köpkraft.

Visst är det också fråga om prioritering men det går aldrig att bortse att vi har en stor grupp med god ekonomi i landet likväl som motsatsen.

Det var väl det här som var upprinnelsen till tråden och föranledd av Ulrica Lindh som la in en intressant text från en Sifo-undersökning.

Så är det väl i livet och i möjligheternas paradis…😊
 
Nåväl, hurvida saker upplevs dyra är väl som man säger om skönhet, något som ligger i betraktarens öga.

Här är det väl snarare fråga om plånbok och ekonomi. Mycket som anses fullt överkomligt kanske även rent av billigt är för någon annan en tyngre prioriteringsfråga rent ekonomiskt. När vi här på forumet diskuterar frågor som dessa kanske vi talar förbi varandra och inte förstår att det skiljer beroende på köpkraft.

Visst är det också fråga om prioritering men det går aldrig att bortse att vi har en stor grupp med god ekonomi i landet likväl som motsatsen.

Det var väl det här som var upprinnelsen till tråden och föranledd av Ulrica Lindh som la in en intressant text från en Sifo-undersökning.

Så är det väl i livet och i möjligheternas paradis…😊

Visst är det så. Det FINNS naturupplevelser som är svårtillgängliga för den som har det knapert. Det FINNS friluftsaktiviteter som i praktiken är reserverade för de som har det hyfsat gott ställt. Det FINNS produkter och tjänster, avsedda för friluftsaktiviteter, som är prissatta och marknadsförda på ett sätt som gör att man kan tro att naturupplevelser måste kosta en massa pengar. Det FINNS också människor i Sverige som har så små marginaler att en bussbiljett till närmsta skogsområde svider i plånboken.

Men sammantaget, om man tar ett steg tillbaka, så finns det få saker som är så lite beroende av din ekonomi som natur/friluftsupplevelser.
Det kräver INTE dyr utrustning. Dina vanliga kläder duger bra i skogen också.
Det kräver INTE dyra resor. Väldigt få personer i Sverige saknar naturområden inom gångavstånd.
Det kräver INTE dyra tjänster. Ingen kräver att du hyr en guide, löser speciella tillstånd eller övernattar just precis på de markplättar där någon vill ha betalt.

Det KRÄVER däremot intresse och motivation. Och det får inte alla med sig hemifrån. Det är dessutom rimligt att anta att det finns en korrelation mellan personer som har det knapert och personer utan friluftsvana. Åtminstone i städerna.
Men korrelation är inte kausalitet.
 
Tycker faktiskt det låter rätt billigt för den servicen i väglöst land, och i princip så innebär det ju att man dessutom också kan spara lite på att inte behöva släpa med kök och bränsle själv. Annars kan man ju som sagt lätt slå upp tältet en bit utanför betalzonen.
Snabbkoll på min närmaste camping: First camp i Sibbarp tar 210 kr per natt för tältplats utan el, i september, med i princip samma service som på fjällstation. Detta i omedelbar närhet till både motorväg, hamn och storstad, så kringkostnaderna borde vara ganska modesta jämfört med kalfjället.

Dock ska det sägas att priset gäller per plats och inte per person, så de fyra nybörjarna kommer billigare undan (om de inte har varsitt enmanstält).
 
”” korrelation är inte kausalitet.””

Bra inlägg Gustav men det sista hajade jag till på. Förstod jag det rätt om jag tolkar det som så, -om en person som är utfattig och möjligtvis metat lite med mask vid nån sjö plötsligt blir snorrik så åker han inte nödvändigtvis på fiskeresa med hyrd helikopter till otillgängliga fjällfiskevatten?

Det låter ju troligt.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.