Leva på räntan..

Kom ihåg den gamla devisen: man blir inte rik på den höga inkomsten, det är de låga utgifterna man blir rik på.
Var jag tråkig nu?
Men det är väldigt sant!
Jag vet inte hur gamla ni är, men jag själv tycker att de gamla drömmarna att sluta arbeta avtar med åldern, det känns inte alls lika hägrande att sluta jobba nu som när man var 30-40.
Lätt för mig att säga ,som sitter på rummet i florida just nu och kollar på datorn, he he.
Jag och kära hustrun ska alldeles strax smita runt hörnet och käka en god middag på resturangen .
Trevlig helg på er, i morgon ska vi ut och paddla.
 
Tiderna förändras.

Förrut, när jag var ung, för länge sedan.... var det min huvuddröm att gå i pension. Men nu, vid dryga 40 vill jag det inte längre. Tycker fritiden räcker till det jag vill göra trots att jag jobbar heltid.
Vuxna barn och inga övriga åtagande i föreningar etc gör att tiden räcker till på ett helt annat sätt nu.
Dock finns ju inte friheten att bara ta ledigt ett par månader och det är något jag skulle önska fanns. Utrymme för en långtur på ett halvår hade inte suttit fel.
 

Lästips

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Fått tjänstledigt en månad senaste två åren,klart höjande av livskvalitet-
Synd vårt samhälle går ut på att de som har jobb ständigt arbetar för mycket och andra inte arbetar alls.
Nä,sänkt arbetstid och pensionsålder så fler får arbeta lagom mycket och komma in på arbetsmarknaden.
Den heliga 40timmarsveckan+ gärna övertid och alla som talar för höjning av pensionsålder skulle i första han se till att alla har inkomstbringande arbete i tillräcklig utsträckning.
Har absolut inga problem att finna meningsfull sysselsättning utanför min förvärvsarbetstid,samtidigt som arbetslöshet känns skrämmande
 
Vad man lever av och hur man lever av det är alltid förenade. Som de varelser vi är behöver vi speglar och att känna oss behövda.
Om välgörenhet kan tillfredställa hela det senare behovet är det sannorlikt något bokstavsproblem med den individen, minst.
Har haft uppdragsgivare och kollegor som varit rika som troll, men ändå arbetat minst halvtid. Det måste finnas minst en orsak.
Å andra sidan har jag träffat folk med små inkomster och dito förbrukningar som ända hade råd att resa och uppleva. Men de som är intressanta av båda grupperna är deras genuina intresse för att upptäcka, en rent av barnslig sida, samt att dela den upplevelsen. Sen må det vara långa segelturer eller långa exotiska jaktsafaris, somliga samlar på berg och andra på äggkoppar. Det är kul med variationerna och spridningen. Det är det som gör oss mänskliga.
 
jag skulle sluta jobba direkt! Sedan skulle jag köpa mig en gungstol att sitta i. När jag tröttnat på det kanske jag börjar gunga lite.:)

Åter till allvaret, jag skulle helt klart sluta att jobba och istället ägna tid åt annat. Om man inte skulle klara av det måste man ju ha alldeles för dålig fantasi. I brist på annat kan man ju peta näsan och klia sig i röven, helt klart mer stimulerande än att måla hela dagarna.
Pär
 

avslutad210712

Gäst
Med 10 mil enkel väg till jobbet så är svaret väldigt enkelt. Finns inte en chans att jag skulle fortsätta jobba om jag hade möjlighet att lägga av. Och att fylla dagen med sysselsättning skulle inte vara några större problem.
 
för 20 år sen var jag med om en olycka som höll på att kosta mig livet. Det har varit en dryg väg tillbaks och jag kommer aldrig mera att kunna jobba men jag har inga som helst problem med att fylla vardagen med allehanda bestyr, eller få tiden att gå. Nu är jag så frisk att jag kan göra små expeditioner i min egen takt, som jag sen kan leva på en längre tid. Glädjeämnena må vara små och inkomsterna likaså, men det är inte det stora och vräkiga som behöver betyda livskvalitet utan det kan lika gärna vara att sakta sitta i kajaken och låta vind och vågor putta den längs en strandremsa och iaktta allt som händer runt omkring och bara njuta.


*Lev idag, imorgon kan det vara för sent.*
 
Men om man säger sig vilja sluta jobba om man hade råd varför slutar man då inte med sitt jobb? Jag förstår faktiskt inte riktigt, men vet att det är vanligt att folk går och känner på det viset. Jag har faktiskt aldrig haft så mycket pengar över sedan jag började jobba halvtid. Jag tycks vältra mig i lyx men på nåt konstigt sätt utan att det går en massa pengar.
Om jag inte hade haft besparingar och en en del leksaker så hade jag fått socialbidrag, med andra ord lever jag under "existensminimum".
Okej jag åker inte till konstiga berg i Asien... Inte heller dyker jag på rev som ingen kan uttala namnet på, jag åker en bil från -96.
Å andra sidan är jag fri att varannan vecka fara på precis vilka små äventyr som helst.
Idag var det en tur på jakt efter kantareller med en av sönerna och en testrunda med nya gps'en.
Hade någon berättat för mig för 5 år sedan att man kunde leva som jag gör idag hade jag aldrig trott det var möjligt. Nu vet jag att det är helt fantastiskt.
 
Hade någon ställt frågan i februari-mars hade jag svarat att tillät ekonomin så skulle jag sluta direkt. Anlednigen till detta var en hel omorganisering där jag jobbar, nya tjänster, nya arbetsuppgifter som man kastas ut i skarpt läge mot kund/användare med i bästa fall minimal utbildning och tippset " Kolla i den pärmen...". Ingen visste vem som ansvarade för olika saker, löste man inte problemet fick man fan för det och löste man det fick man fan för det för man hade gjort saker som låg inom en annan persons ansvarsområde!

Men nu börjar det bli klart för ledningen att här behöver det organiseras och alla kan inte springa runt som höns! Så jag hoppas att det kommer att bli bättre, så jag hänger nog med ett tag till, även om jag skulle få råd att sluta. Jag tycker ju faktiskt om jobbet och arbetskamraterna, annars skulle jag inte varit kvar i 13 år!
 
Lite av en

generationsfråga också. Ponera att jag lyckades spekulera mig till ekonomiskt oberoende. Hur skulle jag då få mina barn att utvecklas till vettiga sociala och målinriktade individer och att skaffa sig och utvecklas i ett vettigt yrke?

Jag skulle vilja fortsätta och t ex göra min äppelmos till havregrynsgröten på de egna äpplena etc. även om jag hade tillgångar på säg 100 miljoner kronor.

Den storleksordningen på förmögenhet borde kunna innebära ett oberoende, men frågan är om min familj och min egen tillvaro skulle bli mer harmonisk?

Thure
 
Thure: ja det gäller att ha koll på de egna motiven om man ska förvalta lyxen. Ett arbete påtvingar en uppgifter (vilket är bra) medan det kanske är svårt att ens föreställa sig att ha alla möjligheter öppna och kunna fylla dagarna med vad man vill. Man är inte van att själv ha hela ansvaret för att fylla dagarna med saker enbart för deras nöjes skull.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips