Lätt tält i hårt fjällväder?
- Trådstartare IvanH
- Start datum
IvanH:
Ja tältet saknar golv. Jag har en påse med vattentät undersida och ventilerande ovansida samt en myggnätsstrut vid överkroppen som går upp till taket. Väldigt likt de som finns på bild i Jörgens bok "Vandra fjäderlätt". I september är ju myggen obefintliga så jag valde att ha dragkedjan öppen och myggnätet liggandes bredvid. Jag märkte inte av några problem med fukt utifrån trots att det regnade de flesta nätter.
Jörgen:
Tror måtten är så här:
Totallängd 3m. 2m mellan stavarna.
Bredd huvudändan 1,2m fotändan 1m.
Stavarna varieras mellan 1,1-1,2m respektive 0,9-1m beroende på väder.
Materialet är Thru-Hikers 1.1oz silnylon andrasortering.
Tält (inklusive linor) 490g, "sovpåse" 260g
De runda förstärkningarna vid linfästena höll. I dessa har jag dock fäst en ögla av 1cm bred grosgrain och det ser ut som att jag inte bränt den ordentligt i änden med resultatet att den trådat upp sig.
Ja tältet saknar golv. Jag har en påse med vattentät undersida och ventilerande ovansida samt en myggnätsstrut vid överkroppen som går upp till taket. Väldigt likt de som finns på bild i Jörgens bok "Vandra fjäderlätt". I september är ju myggen obefintliga så jag valde att ha dragkedjan öppen och myggnätet liggandes bredvid. Jag märkte inte av några problem med fukt utifrån trots att det regnade de flesta nätter.
Jörgen:
Tror måtten är så här:
Totallängd 3m. 2m mellan stavarna.
Bredd huvudändan 1,2m fotändan 1m.
Stavarna varieras mellan 1,1-1,2m respektive 0,9-1m beroende på väder.
Materialet är Thru-Hikers 1.1oz silnylon andrasortering.
Tält (inklusive linor) 490g, "sovpåse" 260g
De runda förstärkningarna vid linfästena höll. I dessa har jag dock fäst en ögla av 1cm bred grosgrain och det ser ut som att jag inte bränt den ordentligt i änden med resultatet att den trådat upp sig.
Frihet
Märkligt få svar i denna tråd om en av de sk tre stora.(eller kanske inte med tanke på Lättpackarens unika förmågor och val-mer om det nedan) Jag har tidigare också efterfrågat erfarenheter av storm eller kuling i öppen terräng i sådana tält utan få svar.
En del lättpackare(här benämnda Lättpackare/n) hävdar att tält som Lunar Duo och The One går lika bra att använda på fjällvandringen som rejälare tält. Lättpackaren sägs kunna kompensera för den bristfälliga vindtåligheten med sina kunskaper och färdigheter. Den som har ett rejält tält anses vara en trygghetssökare som har både hängslen och livrem och som har utrustat sig för de mest osannolika oväder. Är man inte en trygghetssökare så är man lurad av experter.
Exempel på Utsidan:
”Det är väl så att ju grönare man är desto bättre tält behöver man. Är man riktigt erfaren och skicklig på att hitta tältplatser och sätta upp tält, och på att hålla modet uppe i motgångar, så duger vad som helst.”
”Blåser det tillräckligt går efter min mening de flesta tält sönder. Så att välja rätt tältplats är upp till envar..”
”naturligtvis går det att hitta skyddade platser där man kan använda enklare konstruktioner där liksom i andra områden.”
” sova på kullar på kalfjället behövs rejälare tält”
Lättpackarens speciella kunskaper och färdigheter består alltså i att denne väljer en skyddad tältplats, vet hur han sätter upp tältet, flyttar i tid om det behövs och har förmåga att tack vare den lätta packningen kunna springa hem om tältet brakar ihop. Hur realistiskt är detta? Man kan betrakta bristen på erfarenhet av tälten i hårt väder som att Lättpackaren faktiskt klarar allt detta. Jag tror dock att Lättpackaren har haft tur med vädret när denne tältat på kalfjället.
• Vid vandring på kalfjället är min erfarenhet att det inte finns särskilt många trevliga tältplatser där man får ett påtagligt vindskydd. Att bygga en vindmur går nästan aldrig.
• Många mycket fina tältplatser ligger öppet.
• Vädret går inte att förutse. Väderprognoser behövs för att kunna veta om vinden som t ex börjar under natten kommer att öka till kulingstyrka. Hur vet man att regnet på kvällen kommer att utvecklas till ett riktigt oväder?
• Det går inte att veta om ett oprövat tält klarar 14m/s(vilket redan det upplevs som ordentlig vindstyrka på kalfjället) eller 20. När ska man packa ihop? Hur vet man att det börjat blåsa 20m/s om man sover?
• Om tältet går sönder finns det risk att man blir blöt och kanske också viktig utrustning som sovsäck och förstärkningsplagg. Förflyttningen till skydd kan bli lång och kall i regnet och vinden. Kanske har bäckarna svällt ordentligt. Är det mörkt också blir förflyttningen än mer besvärlig.
• Det är även tråkigt att få vandringen förstörd pga att tältet blåst sönder.
• När man jämför olika tälts vindtålighet får man förutsätta att man vet hur man sätter upp tälten. Vindtålighet hos en tältmodell påverkas alltså inte av lättpackarens färdighet i att slå upp sitt tält. Något annat blir meningslöst att anta här.
Ett tält med dokumenterad vindtålighet ger önskvärd frihet och nödvändig säkerhet vid vandring på kalfjället. Ett oprövat tält eller ett med dålig vindtålighet innebär stora begränsningar.
Bifogar bilder på tre typiska tältplatser på kalfjället.
1. Högt och öppet. Här finns inget lä. Lättpackaren måste ha tur om vädret är dåligt.
2. Hög höjd. Enda plätten på flera km. Här finns inget lä. Lättpackaren måste ha tur om vädret är dåligt.
3. Lågfjäll. Gräs vid vatten. Mjukt och torrt. Nära till kvällsdoppet. Myrar, sten och lågt vide runt omkring. Det är möjligen på den typen av plats som man kanske skulle kunna hitta en användbar mer skyddad plats om man söker länge och inte önskar tälta nära vatten. Man bör nog inte heller ha något emot knott och fukt i videhålet man hittat. Den flacka terrängen ger inte mycket skydd. Eftersom lättpackaren kan spå väder behöver han dock normalt inte leta efter den skyddade platsen. Han kan tack vare sin förmåga normalt använda den fina och behagliga tältplatsen.
Märkligt få svar i denna tråd om en av de sk tre stora.(eller kanske inte med tanke på Lättpackarens unika förmågor och val-mer om det nedan) Jag har tidigare också efterfrågat erfarenheter av storm eller kuling i öppen terräng i sådana tält utan få svar.
En del lättpackare(här benämnda Lättpackare/n) hävdar att tält som Lunar Duo och The One går lika bra att använda på fjällvandringen som rejälare tält. Lättpackaren sägs kunna kompensera för den bristfälliga vindtåligheten med sina kunskaper och färdigheter. Den som har ett rejält tält anses vara en trygghetssökare som har både hängslen och livrem och som har utrustat sig för de mest osannolika oväder. Är man inte en trygghetssökare så är man lurad av experter.
Exempel på Utsidan:
”Det är väl så att ju grönare man är desto bättre tält behöver man. Är man riktigt erfaren och skicklig på att hitta tältplatser och sätta upp tält, och på att hålla modet uppe i motgångar, så duger vad som helst.”
”Blåser det tillräckligt går efter min mening de flesta tält sönder. Så att välja rätt tältplats är upp till envar..”
”naturligtvis går det att hitta skyddade platser där man kan använda enklare konstruktioner där liksom i andra områden.”
” sova på kullar på kalfjället behövs rejälare tält”
Lättpackarens speciella kunskaper och färdigheter består alltså i att denne väljer en skyddad tältplats, vet hur han sätter upp tältet, flyttar i tid om det behövs och har förmåga att tack vare den lätta packningen kunna springa hem om tältet brakar ihop. Hur realistiskt är detta? Man kan betrakta bristen på erfarenhet av tälten i hårt väder som att Lättpackaren faktiskt klarar allt detta. Jag tror dock att Lättpackaren har haft tur med vädret när denne tältat på kalfjället.
• Vid vandring på kalfjället är min erfarenhet att det inte finns särskilt många trevliga tältplatser där man får ett påtagligt vindskydd. Att bygga en vindmur går nästan aldrig.
• Många mycket fina tältplatser ligger öppet.
• Vädret går inte att förutse. Väderprognoser behövs för att kunna veta om vinden som t ex börjar under natten kommer att öka till kulingstyrka. Hur vet man att regnet på kvällen kommer att utvecklas till ett riktigt oväder?
• Det går inte att veta om ett oprövat tält klarar 14m/s(vilket redan det upplevs som ordentlig vindstyrka på kalfjället) eller 20. När ska man packa ihop? Hur vet man att det börjat blåsa 20m/s om man sover?
• Om tältet går sönder finns det risk att man blir blöt och kanske också viktig utrustning som sovsäck och förstärkningsplagg. Förflyttningen till skydd kan bli lång och kall i regnet och vinden. Kanske har bäckarna svällt ordentligt. Är det mörkt också blir förflyttningen än mer besvärlig.
• Det är även tråkigt att få vandringen förstörd pga att tältet blåst sönder.
• När man jämför olika tälts vindtålighet får man förutsätta att man vet hur man sätter upp tälten. Vindtålighet hos en tältmodell påverkas alltså inte av lättpackarens färdighet i att slå upp sitt tält. Något annat blir meningslöst att anta här.
Ett tält med dokumenterad vindtålighet ger önskvärd frihet och nödvändig säkerhet vid vandring på kalfjället. Ett oprövat tält eller ett med dålig vindtålighet innebär stora begränsningar.
Bifogar bilder på tre typiska tältplatser på kalfjället.
1. Högt och öppet. Här finns inget lä. Lättpackaren måste ha tur om vädret är dåligt.
2. Hög höjd. Enda plätten på flera km. Här finns inget lä. Lättpackaren måste ha tur om vädret är dåligt.
3. Lågfjäll. Gräs vid vatten. Mjukt och torrt. Nära till kvällsdoppet. Myrar, sten och lågt vide runt omkring. Det är möjligen på den typen av plats som man kanske skulle kunna hitta en användbar mer skyddad plats om man söker länge och inte önskar tälta nära vatten. Man bör nog inte heller ha något emot knott och fukt i videhålet man hittat. Den flacka terrängen ger inte mycket skydd. Eftersom lättpackaren kan spå väder behöver han dock normalt inte leta efter den skyddade platsen. Han kan tack vare sin förmåga normalt använda den fina och behagliga tältplatsen.
Bilagor
Det är av just den anledningen jag gärna bär ett vindtåligt tält. Ett stort tungt Mountain Hardwear Trango, då kan man dessutom sova när det blåser, vilket ibland kan vara svårt i mitt halvlätta Nallo. Det var guld värt i sommras när vi kunde tälta på små kullar där myggen blåste bort, fjällbjörkskog kan vara ytterst utrevlig i lungt väder.
Vad bygger man vindmur av på sommaren?
Vad bygger man vindmur av på sommaren?
Jag tycker att du generaliserar lite väl mycket JMel och drar allt för många "lättpackare" över en kam (eller vad man nu säger 
)
Jag är fullt medveten om att det finns dom som uttalar sig om att valet av tältplats är A och O och har man bara en bra tältplats så spelar det ingen roll vilket tält man har.
Så kan man läsa dom uttalanden men det är ju inte hela sanningen, oavsett hur man ser på det!
Man vet sällan vilken egentlig erfarenhet som dom som uttalar sig har och samtidigt vet man sällan vilken erfarenhet som "mottagarna" har.
Att skriva hur man skall göra i alla möjliga situationer på alla möjliga platser är praktiskt taget omöjligt i ett forum och kräver snarare att man skriver en bok eller liknande. Det finns så otroligt mycket som är skrivet mellan raderna.
På ett sätt måste man förlita sig på mottagarens sunda förnuft!
Problemet är att man sällan vet den exakta anledningen till att något havererar och om det hade hjälpt att göra detta eller detta för att situationen skulle bli annorlunda.
Detta kräver ju i princip att man har olika tält/skydd uppsatta på exakt samma plats, på exakt samma sätt under exakt samma förutsättningar m.m. Sedan förutsätter det också att något av tälten/skydden blåser sönder eller havererar på något annat sätt för att man skall säga att det ena inte fungerar men att det andra gör det. Detta gäller ju också vid just detta tillfälle på denna plats.
Naturligtvis finns det situationer då inte alla tält/skydd är lämpliga men baserat på olika personers erfarenheter så måste man ändå säga att dom flesta situationer kan hanteras mha erfarenheter. Dessa erfarenheter kan man bara skaffa sig genom att uppleva det personligen. Att läsa sig till något på ett forum kan ge en bra fingervisning till hur man skall hantera en del situationer men det är en helt annan sak att uppleva det i verkligheten.
Att tolka inläggen i lättpackningsforumet som att alla "lätta" tält/skydd klarar alla situationer bara man har rätt erfarenhet är farligt och olämpligt men samtidigt är det olämpligt att uttala sig om att alla rejäla tält klarar alla situationer bättre.
Baserat på helheten så behöver detta inte stämma och det är, oavsett vad, i slutändan ändå upp till var och en att välja efter egen förmåga men att läsa tips och erfarenheter i ett lättpackningsforum kan ge en bra fingervisning.
//Peter
)Jag är fullt medveten om att det finns dom som uttalar sig om att valet av tältplats är A och O och har man bara en bra tältplats så spelar det ingen roll vilket tält man har.
Så kan man läsa dom uttalanden men det är ju inte hela sanningen, oavsett hur man ser på det!
Man vet sällan vilken egentlig erfarenhet som dom som uttalar sig har och samtidigt vet man sällan vilken erfarenhet som "mottagarna" har.
Att skriva hur man skall göra i alla möjliga situationer på alla möjliga platser är praktiskt taget omöjligt i ett forum och kräver snarare att man skriver en bok eller liknande. Det finns så otroligt mycket som är skrivet mellan raderna.
På ett sätt måste man förlita sig på mottagarens sunda förnuft!
Problemet är att man sällan vet den exakta anledningen till att något havererar och om det hade hjälpt att göra detta eller detta för att situationen skulle bli annorlunda.
Detta kräver ju i princip att man har olika tält/skydd uppsatta på exakt samma plats, på exakt samma sätt under exakt samma förutsättningar m.m. Sedan förutsätter det också att något av tälten/skydden blåser sönder eller havererar på något annat sätt för att man skall säga att det ena inte fungerar men att det andra gör det. Detta gäller ju också vid just detta tillfälle på denna plats.
Naturligtvis finns det situationer då inte alla tält/skydd är lämpliga men baserat på olika personers erfarenheter så måste man ändå säga att dom flesta situationer kan hanteras mha erfarenheter. Dessa erfarenheter kan man bara skaffa sig genom att uppleva det personligen. Att läsa sig till något på ett forum kan ge en bra fingervisning till hur man skall hantera en del situationer men det är en helt annan sak att uppleva det i verkligheten.
Att tolka inläggen i lättpackningsforumet som att alla "lätta" tält/skydd klarar alla situationer bara man har rätt erfarenhet är farligt och olämpligt men samtidigt är det olämpligt att uttala sig om att alla rejäla tält klarar alla situationer bättre.
Baserat på helheten så behöver detta inte stämma och det är, oavsett vad, i slutändan ändå upp till var och en att välja efter egen förmåga men att läsa tips och erfarenheter i ett lättpackningsforum kan ge en bra fingervisning.
//Peter
JMel, tycker att du har mycket rätt i det du skriver. Skillnaden tror jag kokar ner till en fråga om riskbedömning där man kan vara mer optimistisk eller mindre i frågan om det blir kuling eller inte (vilket förvisso hjälper föga när den slår till). Det handlar också om en fråga om konsekvensbedömning -- vad händer om mitt skydd blåser sönder? Kan jag reparera eller måste jag bryta? Hur värderar jag de effekterna vs andra effekter (t.ex. upplevd bärkomfort). Det handlar förstås också om val av vandringar -- det du illustrerar är dock vanliga scenarier för svensk fjällvandring.
Det handlar också om kompetens. Vissa tälttyper kräver lite mer övning att använda än andra, t.ex. kräver det lite mer att få ett lätt mittstångstält (typ SMD Lunar Solo) att stå bra än ett lätt kupoltält (t.ex. HB Unna). Det finns en tidigare tråd (hinner inte leta just nu) om tältuppslagning som visar på några problem. Jag tror inte att vi helt kan skriva bort det problemet, eftersom vissa tälttyper nästan alltid går att få att stå bra (geodetiska fristående) medan andra oftare ställer till problem (t.ex. ryggås som kräver en massa staglinor), dvs det är kopplat till möjligheterna att välja plats (vilket ju var en huvudpoäng i ditt inlägg). Vissa tält ger mindre flexibilitet.
Nu tillhör jag ju dem som kör med lättare grejer. I mitt fall handlar det om att jag inte tror at jag utsätter mig för alltför allvarliga risker ens vid ett tälthaveri. Jag har inte heller hittills hamnat i ett läge där jag inte kunnat resa tältet (trots att jag alltid går så högt jag kan och ofta hamnar i stenhav; ofta har jag, delvis på grund av lätt packning, möjlighet att gå ytterligare en timme om det krävs). Men rekommendationer om att nyttja lättare tält måste ta hänsyn till denna skillnad i riskbedömning. Samtidigt menar jag att den bild man får, inte minst genom starka aktörers marknadsföring, av vad ett tält måste tåla är starkt överdriven. Ett svenskt sommarfjäll kan vara tufft, men kanske inte ställer samma krav på ett tält som en vinterexpedition på högre höjder. Då får man alltså fundera på om man behöver de extra marginalerna (och vill bära på dem), om man kommer att använda tältet även under sådana förhållanden, eller om man kan tänka sig att ha olika lösningar för olika situationer (horses for courses).
Men jag håller definitivt med om att lättare utrustning ibland leder till minskade säkerhetsmarginaler. (Ibland leder det till ökade marginaler, men oftast inte i tältfrågan. Esbitkök däremot )
Det handlar också om kompetens. Vissa tälttyper kräver lite mer övning att använda än andra, t.ex. kräver det lite mer att få ett lätt mittstångstält (typ SMD Lunar Solo) att stå bra än ett lätt kupoltält (t.ex. HB Unna). Det finns en tidigare tråd (hinner inte leta just nu) om tältuppslagning som visar på några problem. Jag tror inte att vi helt kan skriva bort det problemet, eftersom vissa tälttyper nästan alltid går att få att stå bra (geodetiska fristående) medan andra oftare ställer till problem (t.ex. ryggås som kräver en massa staglinor), dvs det är kopplat till möjligheterna att välja plats (vilket ju var en huvudpoäng i ditt inlägg). Vissa tält ger mindre flexibilitet.
Nu tillhör jag ju dem som kör med lättare grejer. I mitt fall handlar det om att jag inte tror at jag utsätter mig för alltför allvarliga risker ens vid ett tälthaveri. Jag har inte heller hittills hamnat i ett läge där jag inte kunnat resa tältet (trots att jag alltid går så högt jag kan och ofta hamnar i stenhav; ofta har jag, delvis på grund av lätt packning, möjlighet att gå ytterligare en timme om det krävs). Men rekommendationer om att nyttja lättare tält måste ta hänsyn till denna skillnad i riskbedömning. Samtidigt menar jag att den bild man får, inte minst genom starka aktörers marknadsföring, av vad ett tält måste tåla är starkt överdriven. Ett svenskt sommarfjäll kan vara tufft, men kanske inte ställer samma krav på ett tält som en vinterexpedition på högre höjder. Då får man alltså fundera på om man behöver de extra marginalerna (och vill bära på dem), om man kommer att använda tältet även under sådana förhållanden, eller om man kan tänka sig att ha olika lösningar för olika situationer (horses for courses).
Men jag håller definitivt med om att lättare utrustning ibland leder till minskade säkerhetsmarginaler. (Ibland leder det till ökade marginaler, men oftast inte i tältfrågan. Esbitkök däremot
)
Senast ändrad:
Den intressanta frågan är väl inte vilka som har varit om att deras tält har hållt, utan vilka har varit med om att tältet blåst sönder och under vilka förhållanden var det?
För det är ju ingen lättpackare som påstår att sannolikheten för att ett tält blåser sönder är noll. Men den är så pass liten att det är svårt att motivera den högre vikten av ett tåligare tält.
Man kan inte skydda sig mot ALLT, man måste välja. Annars behöver man ha både stormsäkert tält (mot hårda vindar), hjälm och skyddsväst (mot ilskna älgar och andra djur, för att inte tala om de omtalade jägarna) och jag vet inte allt.
Nånstans måste man dra gränsen för hur mycket man vill skydda sig.
Sen är det ju faktiskt en avsevärd skillnad på att "känna sig trygg" och verkligen "vara trygg". Den biten handlar enbart om psykologi, och inte ett dugg om utrustning. Om jag är ute och flyger är jag precis lika trygg som den som är flygrädd, men jag känner mig antagligen betydligt tryggare.
För det är ju ingen lättpackare som påstår att sannolikheten för att ett tält blåser sönder är noll. Men den är så pass liten att det är svårt att motivera den högre vikten av ett tåligare tält.
Man kan inte skydda sig mot ALLT, man måste välja. Annars behöver man ha både stormsäkert tält (mot hårda vindar), hjälm och skyddsväst (mot ilskna älgar och andra djur, för att inte tala om de omtalade jägarna) och jag vet inte allt.
Nånstans måste man dra gränsen för hur mycket man vill skydda sig.
Sen är det ju faktiskt en avsevärd skillnad på att "känna sig trygg" och verkligen "vara trygg". Den biten handlar enbart om psykologi, och inte ett dugg om utrustning. Om jag är ute och flyger är jag precis lika trygg som den som är flygrädd, men jag känner mig antagligen betydligt tryggare.
Synpunkter kring tält!
En kopia på inägg från den 26 juli 2009 om Lunar Duo.
"Jag kom hem idag efter en vandring (8 dagar runt Keb) med Lunar Duo. Jag kan rekommendera tältet även om det kommer att beöva förstärkas på något ställe efter vandringen. Jag började vandra från Kebnekaise fjällstation förra fredagen och det blåste riktigt ordentligt, upp till 20 m/s i byarna (enligt mätaren från Silva) innan vi skulle slå läger. När jag slog upp tältet hade vinden lugnat sig något, men jag la jag stenar på tältpinnarna och även på den sida av duken som tog mest vind. När vi försökte sova trodde jag nog inte att tältet skulle hålla med det gjorde det. Vi vaknade någon gång då och då när det small till i duken, men inget gick sönder bortsett från en liten del av väven där en lina sitter. Jag ska förstärka där väven blev lite skadad, vilket kan ha berott på att en sten låg på väven.
Jag tycker även att tältet är kanon vad gäller möjligheterna till ventilation. Om det inte blåser för mycket kan man ventilera längs hela tältet.
Jag har satt fast 6 extralinor i tältet och jag använder även 2 karbinhakar med en kort lina vid ingångarna. Jag använder ockaå ett extragolv i Tyvek"
Jag var även uppe i samma område i september när det blåste mer än i juli. Då använde jag ett Hilleberg Allak. Då vi hade fått upp tältet i blåsten (mellan 20-25 i byarna) kändes det riktigt skönt att man inte hade tagit med sig Lunar Duo. Men jag kommer trots det att använda Lunar Duo på en del kommande vandringar. Det är lättare och det är också förhållandevis ovanligt att det blåser så pass mycket. En av anledningarna att vi på den turen tog med kupoltältet var att det är lättare att få upp på varierande underlag.
/Tomas
en tungpackares funderingar
Detta blir ett svar på många inlägg.
Jag har inga problem med påståendet att man med vissa uppövade färdigheter kan klara sig med lättare konstruktioner.
Jag tror ju också att allt som gjorts är möjligt.
Andrew Skurka, t ex, som vandrar extremt långt och mycket, och därför extremt lätt, måste rimligen av statistiska skäl ha varit med om
både det ena och det andra, och fått tillfälle att pröva sin utrustning och sitt handlag. Men jag tar inte efter, ty 1) jag tror mig inte
om att ha detta handlag (t ex att justera tält/tarp-profilen med hänsyn till vädret - efter att det slagit om!); 2) jag vill inte ha ytterligare bivillkor till valet av lägerplats.
Jag går kanske 8-9 timmar, sover 9 timmar, gör mina morgonbestyr 2 timmar, och tillbringar alltså minst 4 timmar på mitt läger.
Det ska vara vackert att vara där, det ska vara nära till vatten, det ska vara så vågrät och ostenig mark det nånsin går, osv.
På min senaste vandring i Schweiz gick det ett par gånger flera timmar innan jag hittat en plats jag var verkligt nöjd med.
Det är f ö den enda kontinentala tur där jag tältat fritt varje natt.
Sen är det det där med boningar som sätts upp m h a stavar - jag vet ju att jag är så vårdslös att jag har sönder stavar,
minst varannan sommar. Senast var det i Spanien - den trasiga staven fungerade hjälpligt för sitt syfte, men knappast för annat.
Jag rättar alltså valet av utrustning efter min förmåga att hantera den. Är inte hågad att öva upp mina färdigheter för
aktiviteter som iår upptog ungefär 11.8% av årets dagar. Jag vet också att jag är extra frusen av mig, lite smårädd för ormar,
och att vattnet kan stå flera centimeter över marken under de ofta förekommande åskvädren. Det begränsar urvalet en smula.
När jag tittar på JMels bilder kan jag bara säga att den första lägerplatsen skulle jag aldrig själv ha valt - om det nu fanns ngt val.
De andra ser vettiga ut, men man måste se mer för att bedöma dem. En sak jag lärt mig efter en stormig natt i Trollheimen 2005
är att aldrig tälta på en plats där alla flyktvägar är (initialt) högre. Jag hade oturen att vinden kom rakt från sidan, det var inte trevligt.
Jag använder fortfarande mitt tunga Akto, som jag sovit i bortåt 250 nätter. Det kan ju tyckas att jag odlar en onödig beredskap inför
extrema situationer, men samtidigt finns det knappast ngn utrustningsdetalj som så mycket hänger på. Mycket annat kan gå sönder
utan att turen gör det. Köket är den andra avgörande detaljen. Skor? Jag har köpt nya tre gånger under pågående tur,
och det var väl på en av dem som det var verklig kris, som provisoriskt löstes med ståltråd och vävtejp.
Ryggsäck? Jag har lagat ryggsäck två gånger på tur, m h a kiltnålar. Sovsäck? Jag tappade en varm gasbrännare på min dunsovsäck i Norge senast så denna började läcka. Jag kunde laga provisoriskt (kiltnål igen!) och har numera klistrigare vävtejp med mig.
Likväl ser jag mig om efter alternativ. I Skottland i maj träffade jag flera som gick The TGO Challenge med Laser och hade varit med om riktigt skitväder med snö och kraftiga vindar, kanske 40 mph, helt problemfritt. Det är ett trovärdigt alternativ. Jag vet att jag måste byta pinnar. Laser är nog rentav lättare än Lunar Duo (läste jag rätt, väger det senare 1.2 kg med normalgolv, vartill kommer minst 6 pinnar + 2 i reserv). Men dyrare. Tarptent Scarp kan också vara ett tänkbart alternativ. Då kommer jag väl ned i 3.3 kg för det tre stora -
ngn lättpackare blir jag alltså aldrig.
Detta blir ett svar på många inlägg.
Jag har inga problem med påståendet att man med vissa uppövade färdigheter kan klara sig med lättare konstruktioner.
Jag tror ju också att allt som gjorts är möjligt.
Andrew Skurka, t ex, som vandrar extremt långt och mycket, och därför extremt lätt, måste rimligen av statistiska skäl ha varit med om
både det ena och det andra, och fått tillfälle att pröva sin utrustning och sitt handlag. Men jag tar inte efter, ty 1) jag tror mig inte
om att ha detta handlag (t ex att justera tält/tarp-profilen med hänsyn till vädret - efter att det slagit om!); 2) jag vill inte ha ytterligare bivillkor till valet av lägerplats.
Jag går kanske 8-9 timmar, sover 9 timmar, gör mina morgonbestyr 2 timmar, och tillbringar alltså minst 4 timmar på mitt läger.
Det ska vara vackert att vara där, det ska vara nära till vatten, det ska vara så vågrät och ostenig mark det nånsin går, osv.
På min senaste vandring i Schweiz gick det ett par gånger flera timmar innan jag hittat en plats jag var verkligt nöjd med.
Det är f ö den enda kontinentala tur där jag tältat fritt varje natt.
Sen är det det där med boningar som sätts upp m h a stavar - jag vet ju att jag är så vårdslös att jag har sönder stavar,
minst varannan sommar. Senast var det i Spanien - den trasiga staven fungerade hjälpligt för sitt syfte, men knappast för annat.
Jag rättar alltså valet av utrustning efter min förmåga att hantera den. Är inte hågad att öva upp mina färdigheter för
aktiviteter som iår upptog ungefär 11.8% av årets dagar. Jag vet också att jag är extra frusen av mig, lite smårädd för ormar,
och att vattnet kan stå flera centimeter över marken under de ofta förekommande åskvädren. Det begränsar urvalet en smula.
När jag tittar på JMels bilder kan jag bara säga att den första lägerplatsen skulle jag aldrig själv ha valt - om det nu fanns ngt val.
De andra ser vettiga ut, men man måste se mer för att bedöma dem. En sak jag lärt mig efter en stormig natt i Trollheimen 2005
är att aldrig tälta på en plats där alla flyktvägar är (initialt) högre. Jag hade oturen att vinden kom rakt från sidan, det var inte trevligt.
Jag använder fortfarande mitt tunga Akto, som jag sovit i bortåt 250 nätter. Det kan ju tyckas att jag odlar en onödig beredskap inför
extrema situationer, men samtidigt finns det knappast ngn utrustningsdetalj som så mycket hänger på. Mycket annat kan gå sönder
utan att turen gör det. Köket är den andra avgörande detaljen. Skor? Jag har köpt nya tre gånger under pågående tur,
och det var väl på en av dem som det var verklig kris, som provisoriskt löstes med ståltråd och vävtejp.
Ryggsäck? Jag har lagat ryggsäck två gånger på tur, m h a kiltnålar. Sovsäck? Jag tappade en varm gasbrännare på min dunsovsäck i Norge senast så denna började läcka. Jag kunde laga provisoriskt (kiltnål igen!) och har numera klistrigare vävtejp med mig.
Likväl ser jag mig om efter alternativ. I Skottland i maj träffade jag flera som gick The TGO Challenge med Laser och hade varit med om riktigt skitväder med snö och kraftiga vindar, kanske 40 mph, helt problemfritt. Det är ett trovärdigt alternativ. Jag vet att jag måste byta pinnar. Laser är nog rentav lättare än Lunar Duo (läste jag rätt, väger det senare 1.2 kg med normalgolv, vartill kommer minst 6 pinnar + 2 i reserv). Men dyrare. Tarptent Scarp kan också vara ett tänkbart alternativ. Då kommer jag väl ned i 3.3 kg för det tre stora -
ngn lättpackare blir jag alltså aldrig.
Ett tält får ju inte automatiskt vissa egenskaper för att det är lätt eller tungt, det beror ju på konstruktionsval. Ett Akto utan innertält är lätt, ett Akto med innertält är tungt. En viss grundkonstruktion vars material får klenare dimensioner blir mindre tåligt, osv. Ett tungt tält med dåliga material är klenare än ett lätt tält med bra material. Ibland kokar det nästan ner till en diskussion om ryggås mot kupol.
Världen är helt enkelt inte så enkel att det går att ställa lätt mot tungt.
Världen är helt enkelt inte så enkel att det går att ställa lätt mot tungt.
Även med dagens mått mätt är väl tält under 2 kg (Akto 1,5 kg) inte direkt att anse som tunga? Inte lättast i klassen men låååångt ifrån tyngst i förhållande till användningsområde.
Liknande trådar
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.