Kuperat är bra - backträning och sånt

Man brukar säga att det man tränar på blir man bra på. Om man exempelvis ska springa Lidingöloppet behöver man vara uthållig för distansens skull och ha lite krut i benen då det ändå är lite kuperat.

Distansträning
Det skriver jag inte mycket om i denna tråd. Öka dosen långsamt så löser det sig galant. Är man snabb kan man öka totala dosen löpträning med 10 % på DISTANSEN i veckan, och är man som jag, långsam, så kan man öka med 10 % på TIDEN per vecka.
Nog om det, det var inte det jag ville diskutera i denna tråd. Om någon vill diskutera distansträning så skapa gärna en ny tråd om det.

Backträning - eller "Hur tränar man backe?"
När jag gjorde min bästa tid på Lidingöloppet så sprang jag hela loppet. det var en härlig känsla. Det var ganska länge sedan och kroppen svarade bra på träning och jag sprang väldigt ofta. Man kan säga att jag var i form.

Numera tränar jag mest cykling och löpning där utmaningarna har blivit "längre och roligare". Jag har lagt in backträning i min löpträning. Här kommer lite funderingar om backträning för att kunna hantera backar på ett bra sätt.

Jag har som mål att ta mig an ett par utmaningar de närmaste åren där distanserna är uppåt 110 km med 8000 höjdmeter. Det är inget man bara gör. Nedan kommer lite funderingar som kanske kan fungera för den som vill ta sig an ett kuperat motionsspår.
Hur ofta ska man träna backe, eller specifik backträning?
Bra fråga, och jag brukar lägga in mer ansträngande träning när jag ledigt kan springa ca 45 minuter.
En gång i veckan kan vara bra att ha ett backpass, om man springer ett par gånger i veckan.

Hur hittar man en backe att träna i?
Eftersom jag föredrar annat än asfalt, även om jag sprungit långt på asfalt, så är det enklaste att ta sig an backarna där man bor eller på motionsspåret där man brukar springa. Det behöver inte vara en slalombacke, utan kan vara de backar som finns på det lokala motionsspåret. Eller stigar i skogen om de är kuperade (superroligt tycker jag).

Hur tränar man i backen då?
Ja, bra fråga. Det beror på typ av backe, och jag ska ge två exempel:
1. Om det är ett varv på motionsspåret kan man ta i mer i alla backarna man stöter på under varvet. Då får man backträningen på ett enkelt sätt. Vill man kan man vända på toppen av en backa, smålufsa/gå ned till botten av den och springa upp igen, sedan fortsätta varvet. Det här är enkelt och kan genomföras på motionspåret eller stigen eller varför inte på den där backen på asfaltsrundan.
2. Om man har en riktigt brant eller lång backe, som en slalombacke, kan man börja i lugnt tempo och springa/gå uppför backen. Uppe på toppen så vänder man och går eller småjoggar ned till botten/foten av backen. Sedan upprepas detta så många gånger man vill/känner för/orkar, enligt träningsplanen.

Ska man gå eller springa i backen?
Jag brukar träna i Hammarbybacken i Stockholm. För mig handlar det om uthållighet, och därför går jag i backen uppåt och springer utför. Är det riktigt brant eller halt med risk för att halka när man springer utför väljer jag en väg ner som minskar den risken. Det kan vara att jag tar mig ner där det inte är så brant, men att det blir en längre sträcka ner. För mig spelar det ingen roll, då jag bygger uthållighet.
Ju starkare man blir desto mer löpning blir det i backträningen. Mitt mål är att kunna springa uppför i backen, men jag börjar med att gå. Gäller alltså riktigt branta/långa backar. de kortare backarna springer jag uppför.

Vilken hastighet ska man ha uppför i en backe?
Allt beror på ambitionen. Jag tränar med pulsklocka, och jag vill inte dra på mig mjölksyra när jag kör backträning. Då skulle jag aldrig orka med alla intervallerna. Jag håller koll på pulsen uppför, och har man ingen pulsklocka kan man tänka att man ska ha samma fart uppför varje gång man tar sig an backen igen. Sista gången uppför kan det vara ganska jobbigt...det är helt ok.

Hur många intervaller vid varje backträningstillfälle?
Jag brukar tänka att man ska smaka på utmaningen först. Alltså testar man en eller två gånger innan man blir mer seriös i träningen.
Jag brukar ta mig upp för en backe 2-4 gånger första gången för att känna. var formen är. Sedan kör jag backträningen veckovis, OM jag har ett mål att sträva mot. Nu har jag flera mål, som sträcker sig över flera år, och backträningen är den del av min basträning för uthållighet.
Målet för backträningen kan vara att man ska kunna ta sig an en backe veckovis och börjar man med få intervaller kan slutmålet vara att kunna klara av den 5-7 gånger. Allt beror på den egna ambitionen och målsättningen. Börjar man med att gå, man målet vara att man till slut orkar springa uppför alla gångerna.

Stavar eller inte stavar?
Smaksak tycker jag.
Man får inte ha stavar på Lidingöloppet, men man kan ha det på träningen hemma i den där "branta backen". Målet behöver såklart inte vara Lidinglöppet, utan en bättre hälsa eller bara bli lite starkare i överkroppen.

Varför ska man träna i backe?
Jag tycker att backträning ger flera fördelar:
1. Jag orkar med fysiska utmaningar i vardagen bättre utan att bli trött. (Viktigt för mig...att orka med vardagen)
2. Jag orkar springa i kuperad terräng och kan trycka på, inte bara uppför, utan även på platten.
3. Det är roligt, jobbigt i början, men sedan är det roligt.
4. Man blir snabbare.
5. Jag orkar fjällvandra (en bonuseffekt)

Det var lite tankar kring det här med backträning.

Hur gör ni när det kommer till backar och backträning?

1754213369318.png
 
Det mesta av min sommar träning de senaste åren har varit att gå snabbt i branta och långa backar. Tycker det är väldigt bra träning som inte sliter så mycket på kroppen. Tycker också intensiteten kan vara hög utan att det blir lika jobbigt som att springa eller cykla snabbt där det är platt. Med en kropp som inte helt tåler löpning vilket resulterat i en hel del skador så tycker jag att jag tåler rätt mycket back träning och bra fart både upp och ned om jag går.

Så kan verkligen rekommendera back träning men vad man gör och hur motiverande det är beror ju på vad man har får backar tillgängliga. Tycker det är mycket roligare att gå i långa backar (har tillgång till backar på upp till 700 m höjdskillnad med varierande lutning) än upp och ned en liten syd svensk skidbacke x antal gånger).

Om man går bör det också vara rejält brant men hur brant beror en hel del på formen.

Använde numera ofta stavar där stigen är tillräckligt bra för det. Tycker det ändrar belastningen lite och det känns bra.

Såg Kilian Journet springa/scrambla upp nord väggen på Romsdals horn på 31 minuter för några veckor sen (innan han hämtade en väst med vatten i bilen och sprang/scramblade upp Vengetind också). Det är en person som är snabb i backar.
 

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
Med ökande ålder känner man sig konstant "otränad", och snabbhet är lägre prioriterat än att tiden man orkar springa. Intervaller i backe är tidseffektivt för konditionsträning, så det väljer jag gärna när jag inte hinner eller orkar springa länge.

Att utföra träningen i backe uppför belastar ju snabbt hjärta och lungor vilket ger konditionsträning och uppför i backe överbelastar man inte lika lätt senor och leder för det blir inte samma belastning i nedslaget i steget (det kommer utför men där har man ju då vilofasen så man kan ta även det lite lugnare.
Detta går igen i det som ofta kallas "Fart-lek" (något som används även i engelskspråkiga sammanhang, det blir ju så roligt på engelska med fart-leek/leak") där man improviserar intervallerna efter terrängen. Det går igen i "norska"/A4-intervaller" med ca 4 minuter snabb löpning varvat med liknande tid lugnare jogging. Det finns nästan överallt åtminstone en lite högre kulle man kan lägga in i intervall-biten på slutet, och så tar man det lite lugnt utför i början på det lugna. Lite uppvärmning, 4 st 4-minuters intervaller och sedan lite avrundande löpning kan ju ske på 45 minuter och vara ett högintensivt konditionspass. Mycket korta intervaller har ingen extra vinst av att löpas i uppförsbacke tycker jag,

Träning av hållfasthet i vävnaderna och uthållighet behöver inte gå snabbt, men då kan man hålla på 1-2 timmar även som otränad. Jag tränar som sagt sällan snabbhet, snarare obanad löpning i terrängen och att orka springa så länge som möjligt snabbare än gång (är inte alltid så länge när man är otränad, men då är även gång i obanad terräng en bra lagom belastning för att undvika överbelastningsbesvär).

Sedan får man träna mer tävlingslikt inför tävlingar om man vill prestera både med hög belastning på konditionen och länge, samt med löpteknik för att springa snabbt, om det är målet utöver att må bra. Jag vet att många hävdar att "motionärer" ofta tränar med för låg intensitet för konditionseffekt, men för hög belastning på vävnader för länge med risken att få överbelastningsbesvär. Typ springer 5-10 km lättlöpt stig/spår så fort de klarar (varje löppass), och får hög belastning på varje fotisättning (och det löses inte med alla nya skor som ska ge ännu bättre kraft tillbaka från steget).

Att med backlöpning göra det ännu jobbigare trots långsammare/skonsammare fötter och ben är inte så dumt då. Och de långa passen ska verkligen vara långsamma dessutom (är man van det Poel så är även långsamt ganska snabbt, men det byggde hållfastheten att sedan klara att träna tävlingslikt) så man orkar.

Så backträning uppför för konditionen, intervall för hög intensitet på kort tid. Ska man tävla uppför i flera timmar i sträck, är det en annan faktor med uthållighet och hållfasthet, men utför belastar än mer vid tävlingsfart, så det måste också tränas (Sky-hill-löpare/Bergsmarathon med mest problem av utförslöpningen är inte okänt).
 
Med ökande ålder känner man sig konstant "otränad", och snabbhet är lägre prioriterat än att tiden man orkar springa. Intervaller i backe är tidseffektivt för konditionsträning, så det väljer jag gärna när jag inte hinner eller orkar springa länge.

Att utföra träningen i backe uppför belastar ju snabbt hjärta och lungor vilket ger konditionsträning och uppför i backe överbelastar man inte lika lätt senor och leder för det blir inte samma belastning i nedslaget i steget (det kommer utför men där har man ju då vilofasen så man kan ta även det lite lugnare.
Detta går igen i det som ofta kallas "Fart-lek" (något som används även i engelskspråkiga sammanhang, det blir ju så roligt på engelska med fart-leek/leak") där man improviserar intervallerna efter terrängen. Det går igen i "norska"/A4-intervaller" med ca 4 minuter snabb löpning varvat med liknande tid lugnare jogging. Det finns nästan överallt åtminstone en lite högre kulle man kan lägga in i intervall-biten på slutet, och så tar man det lite lugnt utför i början på det lugna. Lite uppvärmning, 4 st 4-minuters intervaller och sedan lite avrundande löpning kan ju ske på 45 minuter och vara ett högintensivt konditionspass. Mycket korta intervaller har ingen extra vinst av att löpas i uppförsbacke tycker jag,

Träning av hållfasthet i vävnaderna och uthållighet behöver inte gå snabbt, men då kan man hålla på 1-2 timmar även som otränad. Jag tränar som sagt sällan snabbhet, snarare obanad löpning i terrängen och att orka springa så länge som möjligt snabbare än gång (är inte alltid så länge när man är otränad, men då är även gång i obanad terräng en bra lagom belastning för att undvika överbelastningsbesvär).

Sedan får man träna mer tävlingslikt inför tävlingar om man vill prestera både med hög belastning på konditionen och länge, samt med löpteknik för att springa snabbt, om det är målet utöver att må bra. Jag vet att många hävdar att "motionärer" ofta tränar med för låg intensitet för konditionseffekt, men för hög belastning på vävnader för länge med risken att få överbelastningsbesvär. Typ springer 5-10 km lättlöpt stig/spår så fort de klarar (varje löppass), och får hög belastning på varje fotisättning (och det löses inte med alla nya skor som ska ge ännu bättre kraft tillbaka från steget).

Att med backlöpning göra det ännu jobbigare trots långsammare/skonsammare fötter och ben är inte så dumt då. Och de långa passen ska verkligen vara långsamma dessutom (är man van det Poel så är även långsamt ganska snabbt, men det byggde hållfastheten att sedan klara att träna tävlingslikt) så man orkar.

Så backträning uppför för konditionen, intervall för hög intensitet på kort tid. Ska man tävla uppför i flera timmar i sträck, är det en annan faktor med uthållighet och hållfasthet, men utför belastar än mer vid tävlingsfart, så det måste också tränas (Sky-hill-löpare/Bergsmarathon med mest problem av utförslöpningen är inte okänt).
Bra skrivet.

Jag har precis fyllt 58 år och kan jag säga att fart inte är min grej, och har aldrig varit det. Jag har kommit sist på på ett par olika tävlingar, och jag tävlar ju inte direkt utan är en glad motionär.

Det här med hastighet kontra uthållighet är intressant. Jag är inte snabb, och tränar oftast i pulszon 2, vilket för mig är att hålla pulsen kring max 140 slag per minut. Jag har min högsta puls kring 174 slag per minut, men det når jag sällan...och strävar inte efter det heller. Med en lägre puls orkar jag hålla på längre och det är skithäftigt när man märker det. Jag har mitt lufsatempo...kalla det jogging. Slowrunning är förresten populärt.

Med zon 2-träningen blir jag uthållig vilket är bra för all möjligt. Jag hanterar vardagen på ett bra sätt, och jag mår bra. Jag är pigg på kvällen.

Spetsar man till det lite, med exempelvis backträning så orkar man ta i lite mer när det krävs, exempelvis om man fjällvandrar eller går i trappor. Hjärtat får sig en bra dos av ansträngning som man behöver upprepa veckovis för att få den eftersökta effekten. Utförslöpning är något som man behöver träna på för ett bra flyt och inte bara bromsa.

Ibland pratar man om syreupptagning, och jag kommer i augusti, september och oktober att fokusera på kosten i syfte att gå ned i vikt. det är några kilo som ska bort. Kosten gör mest för vikten, och att väga mindre är bra om man ska hålla på med aktiviteter där man lyfter sin egen kroppsvikt. Att väga 10 kg mindre är grymt! Jag gick ner 10 kg förra året och det var helt fantastiskt vilken känsla det var efter det! Nu ska kvarvarande 10 kg bort, så jag går från överviktig till normalviktig.

Väger man mindre så orkar man mer...det bara är så. Det blir lättare i backarna också.

Ikväll börjar jag min ryggsäcksträning inför fjällvandring i september, och jag börjar med en liten vikt (vattenfyllda PET-flaskor), och inga backar. Målet är att kunna ha ryggsäcken med överfull vikt i slutet av augusti, för att kunna ha en normalvikt på den när jag ska vandra i september.

Om jag ska avsluta detta inlägg om backträning så har jag bara ett tips nu:

Testa att gå upp och ner för en backe!

Vore kul att få läsa om hur andra tänker kring backträning...tack igen för ditt bidrag @Spikbjörn
 
Om man om ngt år har som mål att utföra ultralopp med många höjdmeter, tänker jag inte idag på backträning., utan.
1. Vart står jag idag, hur är min uthållighet, klarar jag 10km, en halvmara elr mer?
2. Ultralopp handlar om uthållighet, vilket är A och O
3. Backträning, då tänker jag mer de backar på typ motionsspår, där man ökar farten och därmed pulsen.
4. Styrketräning, knäböj, bål rygg ja hela kroppen är i behov av allsidig träning.
5. Balans, mycket viktigt i starka nedförslut.
6. Löpteknik, att förbruka så lite energi som möjligt, hellre många korta steg än långa energislösande.
7. Ett ultralopp kräver intag av energi. Vad klarar min kropp (mage) Ett ultralopp är lika mycket en utmaning om kost under loppet, lika mycket som uthållighet.
(Man har ju sett otaliga bilder på personer som fått avbryta då det sprutar ur alla ändar)

Ska jag gå elr springa uppför backen?
Spelar ingen roll, det viktigaste är att få en bra teknik i fotsättningen, så skonsam och ekonomisk som möjligt.
Om utmaningen är först om ngt år, finns all tid att träna tuffa backar med höjdmeter. Men då du vandrar i fjällen mycke så har du ju vana därifrån. Varför inte ta en kortare vandringsdag, stanna vid lämlipgt ställa och träna lite backe, utan packning. Du har ju möjlighet på dina vandringar att även fokusera lite på din utmaning.
 
Om man om ngt år har som mål att utföra ultralopp med många höjdmeter, tänker jag inte idag på backträning., utan.
1. Vart står jag idag, hur är min uthållighet, klarar jag 10km, en halvmara elr mer?
2. Ultralopp handlar om uthållighet, vilket är A och O
3. Backträning, då tänker jag mer de backar på typ motionsspår, där man ökar farten och därmed pulsen.
4. Styrketräning, knäböj, bål rygg ja hela kroppen är i behov av allsidig träning.
5. Balans, mycket viktigt i starka nedförslut.
6. Löpteknik, att förbruka så lite energi som möjligt, hellre många korta steg än långa energislösande.
7. Ett ultralopp kräver intag av energi. Vad klarar min kropp (mage) Ett ultralopp är lika mycket en utmaning om kost under loppet, lika mycket som uthållighet.
(Man har ju sett otaliga bilder på personer som fått avbryta då det sprutar ur alla ändar)

Ska jag gå elr springa uppför backen?
Spelar ingen roll, det viktigaste är att få en bra teknik i fotsättningen, så skonsam och ekonomisk som möjligt.
Om utmaningen är först om ngt år, finns all tid att träna tuffa backar med höjdmeter. Men då du vandrar i fjällen mycke så har du ju vana därifrån. Varför inte ta en kortare vandringsdag, stanna vid lämlipgt ställa och träna lite backe, utan packning. Du har ju möjlighet på dina vandringar att även fokusera lite på din utmaning.
Jag har bra koll på allt ovan. Har sprungit ultralopp i Sverige och Norge samt tränat i backe. Förra året gick jag upp och ner i alla nedfarterna i bland annat Kungsberget. Det var skitkul😊
Detta som en del i min träning.

Tack för dina tips @Valpolicella

Skapade tråden mest för att höra hur andra ser på backträning.
 
Jo det beror ju på vad man vill få ut av backträning.
Efter flera år av god mat lite motion, tog jag i mitten av februari tag i saken.
Mycket motion, ändrade kostvanor.
Började med långa promenader, 12-15km, efter en månad typ så blev det ruscher upp i varje backe, detta för konditionen men också för att bränna kalorier.
Så på ca 5 mån ghick jag ned 22kg, nu kan jag unna mig ngt gott att dricka/äta. Så för konditionens skull är backe bra, men även att bränna kalorier.
Tänker jag backe med många höjdmeter, då tänker jag mer promenader, att få in tekniken att ekonomiskt ta mig an metrarna.
Nu ska jag inte börja med ultralöpning med tusentals höjdmeter. Men tänker iaf att det i så fall skulle bli många km/höjdmeter av promenad.
Backar med få höjdmeter, tänker jag lite typ fartlekar ibland. Som du skriver ska man ju ha de skitkul också och efter ett pass längta tillbaka. :)
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips