Varför är det så svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt? De flesta inser ju att det är
strukturella kursändringar på inte ens statlig utan global nivå, som måste till för att vända utvecklingen. Hur mycket hopp man kan hysa om att mänskligheten lyckas med det kan man ju diskutera.
Men det är ju inget hinder mot att vi tänker till även på individnivån. Gör många det, så kräver det inga enorma uppoffringar för att faktiskt så småningom göra skillnad även på global nivå.
Jag har svårt att köpa argumentet "spelar ingen roll vad jag/några få till gör" / "vi är ju ändå redan bäst". Någon måste ju börja, och även massiva mänskliga livsstilsförändringar (och de har varit många gnom historien) har börjat med ett fåtal individer. Individer initierar ringar på vattnet, förmedlar sin livsstil till sina barn, etc.
Vi i Sverige är dessutom inte längre "bäst", ens relativt (utsläppen har
ökat de senaste två åren och snart åker vi på EU-böter). Samtidigt är vi ju rika nog att ha råd att vara "bättre" än de flesta människor på jorden, utan att det kostar oss några större uppoffringar. Fattiga människor kan ofta inte välja "klimatvänliga" produkter eller livsstil. Och jag har full förståelse för att det är svårare att avstå från den första bil man har råd med (och då behöva nöja sig med en avgasstinkande bensinslukande skrothög), än att bara vänta längre med att byta sin tjogoelfte bil till en ny (och då ha råd med dyr elbil, som f.ö. inte ens säkert är det mest klimatvänliga alternativet).
Ett närbesläktat sådant resonemang är det svartvita antingen-eller-tänket, som
GustavOh reder ut i inlägget #388 ovan. Lika obegripligt för min del. Det är väl bättre att många gör
något än att ge upp för att ingen klarar att göra
allt.
Det vore t ex bättre för klimatet om många i någon mån sänker sin köttkonsumption, än om några få blir rabiata veganer.
Eller om många väljer tåget fler gånger (men flyger när det verkligen är för krångligt annars), än om några helt avstår från alla flygresor.
Det finns ett klokt svenskt ordspråk om just detta: "låt inte det bästa vara det godas fiende".