Mörtö stämmer alldeles utmärkt. Kalkhällmarkerna och kalkbranterna som finns här och var på södra delen av ön är väldigt artrika både vad gäller växter och insekter. Fetörtsblåvingen var utdöd i Stockholms skärgård, trodde man, men återupptäcktes för några år sen. Om jag inte minns fel så har den nu hittats även på Runmarö.