På torsdag förmiddag satt jag smått irriterad på bussen från Örebro - Ånnaboda p.g.a att jag glömt lite mat, skitsamma, det som var nerpackat skulle räcka bra ändå. Av bussen och denna gång valde jag norrut, solen sken. Irritationen blandades ganska snabbt med naturens alla läten, skogens symfonier tog överhand och vann.

" Det finns förmodlingen inget direktare sätt att uppleva det oväntade än när man campar. Du är inte bara ansvarig för att resa tältet utan du måste orientera dig på stigar och vägar med hjälp av kompass, laga mat och anpassa dig till förändringar i vädret. "

Vädret var strålande och under dagen blev suget starkare och starkare, efter att ge sig av med packning, vandra, tälta, laga mat på spritkök etcetera. Ja, att ständigt få "vara ute" på färd under en längre tid. Idagsläget får jag dock nöja mig med de "små äventyren", vilket också kan vara/är mycket givande.

Efter syskonvandringen har jag vid två tillfällen varit uppe i Kilsbergen, då i annat syfte än vandring. Och inte trodde jag att det skulle gå så lätt, behövde definitivt inte leta efter dem. I vissa områden bokstavligen kryllade det av små blåa klot. Med en nyinköpt plockare och rikligt med bär, lyckades jag få ihop nio liter på cirka åtta timmar - rensade och klara.