Färjan närmade sig Rosslare hamn i de sydöstra delarna på Irland, vädret var hyfsat. Trampade lugnt in till den lilla staden Wexford och tog in på ett vandrarhem. Det var den 17 mars 2005; vilket innebar St. Patricks day för alla irländare - festlig stämning vibrerade på gatorna.

I gränsstaden Tijuana i absolut nordvästra Mexico; kollades mitt bagage grundligt tre gånger. Passerade städerna San Diego och Los Angeles, sedan var det bara att trampa ut på den berömda Highway 1.

Jag trampar lugnt de 20 km som det är ifrån färjelägret in till staden La Paz - båtresan från Mazatlan tog ca: 20 timmar. Befinner mig i de södra delarna; på den långsmala halvön i nordvästra Mexico. Av en nätbekant (Emmanuell Gentinetta, Guinness rekordhållare - som den yngsta (17 år) att ha cyklat Alaska - Patagonien) hade jag fått tips om en familj som speciellt bjöd in långfärdscyklister. Tog kontakt och stannade där i två dagar. Långfärdscyklister över hela världen hade kommit förbi för att stanna någon natt. Jag var dock den första Svensk som varit där. På bilden nedan kan ni se en vit back/låda; där information samlades om alla dessa cyklister.

Det tog ca: fem veckor att trampa igenom landet. Med start i söder och mål i norr ( Ipiales - Cartagena) - luftfuktigheten och hettan var ibland outhärdlig. Många oförglömliga vyer och människomöten  - särskilt med befolkningen utanför städerna. Blev många gånger bjuden på frukt och vatten - militären var också trevliga. Tyvärr fick jag också uppleva sådant man egentligen inte vill se eller höra. Läser ur min dagbok.